dessa bada lender. ppoL ma UVeR tj IUIDISYRe
ätt tyska folkets anborna ideslism är ett vä
sendtligt hinder häremot och den grundlighet
som på andra håll är en förtjenst blir bär
öfverdrifven ett fel. Man saknar vid hvarje
industrielt företag den vervo och den praktiska
enkelhet, hvarmed engelsmannen skrider till
verket; allting är så regleradt, så många for:
mer att iakttaga, så många i statens tjenst
anställda litterära personer måste ha gin hand
med i spelet. Dessa följder af grundlighet,
hvilka theoretiskt taga sig så väl ut och ej
äro utan sina beundrare äfven hos oss, äro
dock praktiska hinder, dem det fordras tyska
folkets energi att öfvervinna. Men en god
vilja öfvervinner allt och i trots af on välvis
styrlses välvilliga reglementen uppstår dock
på alla håll det ena storartade etablissemen
tet efter det andra. Närvaron af så mycken
militär i flera tyska städer hindrar betraktaren
ofta att iakttaga det verksamma lif som rör
sig deremellan; svärdet vid sidan kommeor en
lätt att glömma plogen.
Den förnämsta fabriksstaden i Tyskland är
utan tvifvel Berlin. Man behöfver blott er-
inra sig att mer än s af dess befolkning lef
ver af handel och industri och att denna ser
nara är så omfattande att hela stadsdelar äro
egnade deråt såsom BStralauerqvarterets med
sina shawl- och klädesfabriker, Oranionburger
förstaden och Moabit med sina jernverk etc.
Borsigs storartade lokomotiv-verkstäder täfla
med Englands. Detta förefaller så mycket
märkvärdigare gom Berlin ligger fjerran från
både bergverk och koldistrikter samt saknar
sjöfartens beqvämligheter. Brandenburgaren
besitter dock ett i hög grad praktiskt sinne
och den bötydenhet som Berlin numera eger
samlar naturligtvis inom dess område industri
ella krafter från alla håll. Kommunikationerna
äro äfven så gynnsamma, som läget medgit-
ver; genom floder och kansler står Berlin i
förbindelse med Nord- och Östersjön; förme-
delst 8 åt olika håll sig utgrenande jernbanor
kan man på kort tid förflytta sig från Berlin
till hvilken trakt af Europa som helst. I
jemförelso med Paris eller London är Berlin
ingalunda någon stor stad, ej heller tyda dess
nakna omgitniogar på närvaron af någon sådan.
De förra städerna äro ofantliga, mångskiftande
agglomerater, Borlin tillväzer likformigt utåt.
Och just i denna tillväxt ligger dess storhet,
ej i dess palatser, dess offentliga platser eller
mängden af byggnader. Men hvad som fram-
förallt utmärker Berlin, och som gör det för:
sta intrycket är att det är en triumferarde
stad, Statyerna. af dess furstar och hjeltar,
gruppersa på die Schlössbräcke, Brandenbur
gerthor och framförallt det märkvärdiga tyg--
buset, med dessinnehåll:af tropheer och vapen,
väcka en känsla at beundran för den storhet,
som här haft sitt högsäte. DÅ6 otaliga svart-
och - hvitrandiga flaggstänger, hvarmed snart
sagdt hvarje byggnad är försedd, bära ett stumt
vistnesbörd om hvad den generationen upplefvat,
gom .nu rör gig på Berling gator. Allt hvad
man bär ser, i och för sig ej storartadt i
jemförelso med hvad man kan få se på andra
bållj väcker dock en erinran om ej allenast
en hängvucnen storhet, utan ännu lifligare om
en närvarande, om Preussens stormän, stora
derföre att de förmått väcka till lifs och gifva
krafs åt det slumfande natiohalmedvetandet
— öj skapat det, ty det förmår ingen man, —
och så förverkliga den patriotiska önskan Göthe
låter Götz v. Berlichibgen uttala till sina
stridskämrater: med våra bröder ville vi stå
sorå svärdbeväpnade cherubim vid rikets
gränser emot de turkiska vargarne och de
franska räfvarno och så boskydda vår dyre
kejsares anfallna länder och statens lugn; det
vore ett Hf, Georg, då man fiöge blotta brö
stöt för det ällmännä bästär,
Den senaste ministrförändringen har vållat
da goda tyskarne mycket hufvudbry, för att
utransaka hvad som dolde sig der bakom, och
bvarje dag torgföra tidningarne mer eller min
dre sannolika berättelser om rätta förhållan-
det, Först hette det att Bismarck var trött
at bestyred gom ministerpresident och derföre
afsade sig dön bofattningen, andra dagen att
hans holsa var lidande, tredje dagen att han
var förargad o. s--v.i oändlighet. Trots Bis-
marcks egoa protogter tyckes man likväl hafva
skul att antaga att det ej står rätt till på
högre ort. Krigsministern v. Röon är en all
för väl känd konservativ och motståndare till
Bismarek för att allmänheten nu skall kunna
tro stt han är fullkomligt enig med denne i
principfrågor, d. v. s. att han fallständigt ia
gått på Bismarcks omfattande liberala program.
Fastmer tyckes det vara mer än troligt att
Bismarcks afgång varit en följd af de ultrå
möntanes och. konservatives ränker. De förres
ben6rförare, inrikogsministern grefvo Eulenburg,
är känd stt stå väl hos kejsarinnan, och det
påstås måhända ej utan skäl att hennes infly-
tande på de allmänna ärendenas gång esom
oftast gör sig gällande. Hof. eller junkerpar
tiet är äfven sen gammalt kändt för att vara
avogt stämdt mot rikskansloren. Ettaf dennes
stora drag hat ständigt varit att bogagna rätta
tiden och draga sig tillbaka, då han löper fara
att lida ott politiskt nederlag, och genom sin
lag mot jesuiterna och sitt liberala kretsord:
ningsföralsg..bar han väckt för mycket. ond:
blod emct sig för att han skulle finna sin
ställniog behaglig. I rättan tid dyker han nog
upp igen, ty det är en man som förstår sin
tid, hans idber äro folkets idder och de vinna
dock alltid gehör till slut. Under hans från
värna har amallartid keisaran raat giv med att