dessa bada lender. ppoL ma UVeR tj IUIDISYRe ätt tyska folkets anborna ideslism är ett vä sendtligt hinder häremot och den grundlighet som på andra håll är en förtjenst blir bär öfverdrifven ett fel. Man saknar vid hvarje industrielt företag den vervo och den praktiska enkelhet, hvarmed engelsmannen skrider till verket; allting är så regleradt, så många for: mer att iakttaga, så många i statens tjenst anställda litterära personer måste ha gin hand med i spelet. Dessa följder af grundlighet, hvilka theoretiskt taga sig så väl ut och ej äro utan sina beundrare äfven hos oss, äro dock praktiska hinder, dem det fordras tyska folkets energi att öfvervinna. Men en god vilja öfvervinner allt och i trots af on välvis styrlses välvilliga reglementen uppstår dock på alla håll det ena storartade etablissemen tet efter det andra. Närvaron af så mycken militär i flera tyska städer hindrar betraktaren ofta att iakttaga det verksamma lif som rör sig deremellan; svärdet vid sidan kommeor en lätt att glömma plogen. Den förnämsta fabriksstaden i Tyskland är utan tvifvel Berlin. Man behöfver blott erinra sig att mer än s af dess befolkning lef ver af handel och industri och att denna ser nara är så omfattande att hela stadsdelar äro egnade deråt såsom BStralauerqvarterets med sina shawloch klädesfabriker, Oranionburger förstaden och Moabit med sina jernverk etc. Borsigs storartade lokomotiv-verkstäder täfla med Englands. Detta förefaller så mycket märkvärdigare gom Berlin ligger fjerran från både bergverk och koldistrikter samt saknar sjöfartens beqvämligheter. Brandenburgaren besitter dock ett i hög grad praktiskt sinne och den bötydenhet som Berlin numera eger samlar naturligtvis inom dess område industri ella krafter från alla håll. Kommunikationerna äro äfven så gynnsamma, som läget medgitver; genom floder och kansler står Berlin i förbindelse med Nordoch Östersjön; förmedelst 8 åt olika håll sig utgrenande jernbanor kan man på kort tid förflytta sig från Berlin till hvilken trakt af Europa som helst. I jemförelso med Paris eller London är Berlin ingalunda någon stor stad, ej heller tyda dess nakna omgitniogar på närvaron af någon sådan. De förra städerna äro ofantliga, mångskiftande agglomerater, Borlin tillväzer likformigt utåt. Och just i denna tillväxt ligger dess storhet, ej i dess palatser, dess offentliga platser eller mängden af byggnader. Men hvad som framförallt utmärker Berlin, och som gör det för: sta intrycket är att det är en triumferarde stad, Statyerna. af dess furstar och hjeltar, gruppersa på die Schlössbräcke, Brandenbur gerthor och framförallt det märkvärdiga tyg-buset, med dessinnehåll:af tropheer och vapen, väcka en känsla at beundran för den storhet, som här haft sitt högsäte. DÅ6 otaliga svartoch hvitrandiga flaggstänger, hvarmed snart sagdt hvarje byggnad är försedd, bära ett stumt vistnesbörd om hvad den generationen upplefvat, gom .nu rör gig på Berling gator. Allt hvad man bär ser, i och för sig ej storartadt i jemförelso med hvad man kan få se på andra bållj väcker dock en erinran om ej allenast en hängvucnen storhet, utan ännu lifligare om en närvarande, om Preussens stormän, stora derföre att de förmått väcka till lifs och gifva krafs åt det slumfande natiohalmedvetandet — öj skapat det, ty det förmår ingen man, — och så förverkliga den patriotiska önskan Göthe låter Götz v. Berlichibgen uttala till sina stridskämrater: med våra bröder ville vi stå sorå svärdbeväpnade cherubim vid rikets gränser emot de turkiska vargarne och de franska räfvarno och så boskydda vår dyre kejsares anfallna länder och statens lugn; det vore ett Hf, Georg, då man fiöge blotta brö stöt för det ällmännä bästär, Den senaste ministrförändringen har vållat da goda tyskarne mycket hufvudbry, för att utransaka hvad som dolde sig der bakom, och bvarje dag torgföra tidningarne mer eller min dre sannolika berättelser om rätta förhållandet, Först hette det att Bismarck var trött at bestyred gom ministerpresident och derföre afsade sig dön bofattningen, andra dagen att hans holsa var lidande, tredje dagen att han var förargad o. s--v.i oändlighet. Trots Bismarcks egoa protogter tyckes man likväl hafva skul att antaga att det ej står rätt till på högre ort. Krigsministern v. Röon är en all för väl känd konservativ och motståndare till Bismarek för att allmänheten nu skall kunna tro stt han är fullkomligt enig med denne i principfrågor, d. v. s. att han fallständigt ia gått på Bismarcks omfattande liberala program. Fastmer tyckes det vara mer än troligt att Bismarcks afgång varit en följd af de ultrå möntanes och. konservatives ränker. De förres ben6rförare, inrikogsministern grefvo Eulenburg, är känd stt stå väl hos kejsarinnan, och det påstås måhända ej utan skäl att hennes inflytande på de allmänna ärendenas gång esom oftast gör sig gällande. Hof. eller junkerpar tiet är äfven sen gammalt kändt för att vara avogt stämdt mot rikskansloren. Ettaf dennes stora drag hat ständigt varit att bogagna rätta tiden och draga sig tillbaka, då han löper fara att lida ott politiskt nederlag, och genom sin lag mot jesuiterna och sitt liberala kretsord: ningsföralsg..bar han väckt för mycket. ond: blod emct sig för att han skulle finna sin ställniog behaglig. I rättan tid dyker han nog upp igen, ty det är en man som förstår sin tid, hans idber äro folkets idder och de vinna dock alltid gehör till slut. Under hans från värna har amallartid keisaran raat giv med att