RÖRAN RANE i Bref från Berlin. (Af en svensk). Berlin har biifvit liknadt vid det gamia Sparta och som skäl för jemförelsen har man infört don Kkrigiskå anda som påstås besjäla det moderna Spartas innevånare. Den idoge Berlinaren sjelf, mindre angelägen om den ärotulia titeln, kallar sin stad deremot; med en honom medfödd stolthet, för Europas medelpunkt, ett påstående som dock har alltför mycken likhet med grekernas föreställning om Delphi såsom verldens medelpunkt för att i geografiskt hänseende kunna lomnas obestridt. Förut endast hufvudstad i konungariket Preus: sen är det nu deremot tyska rikets kejsarstad, bränzpunkten i dess materiella och politiska lif, dess intelligens och kultur. Men att det tillika skullo vara Furopas Delphi är en ej så gifven följd häraf. Dot är egendomligt för folken på Europas kontinent att de nödväns, digt vilja föreställa sig en plåts, hFarifrån orakelsvar på deras ängsliga trågor skola utgå. Efter den stor Napoleons fall var det St Petersburg; så efter Krimkriget Seins-stadon; och nu efter den :3:djo Napoleons gtörtande vill man i hans basegrare 80 det Pytbieka öraklet och som Homeka amwsagor lästå man i de tongifvande tidningarne förutsägelser om den skrädkvaldets och våldets pöriod som nu skulle följa. Ännu synas dock inga tecken till spådomens uppfyllelse, och kans ska, när allt går omkring, denna rysliga tid är nu aflägsnare än om utgången af fransktyska kriget blifvit en annan än den man så innerligt önskade. Frankriko är ej så kros sadt genom dess oerhörda nederlag, Tyskländ är ej så predominerande i Europa som män velat påstå. Den tyska kejsarstaten är ännu helt ung, och som hvarjo uppkomling har äfven den sina afundsmän, sina bittra fiendor, och detta ej minst bland de nationer, hvilkas monarker nu. hyckla så intim vänskap med gegergubben. Boust—Grammontska striden; afslöjade för Tyskland intet pytt, ty man är här vanligtvis väl underrättad och iman visste — likasom man ännu vet — att Österrike var fiendtligt sinnadt mot sin segrando antagonist och Grammonts piquanta slätofd i sitt sista bref — att Österrike hade viljan blott ej för: mågan — motsägas ingalunda här: -Vänskapen mellan tyske kejsaren och ryske czaren har ej heller stort att betyda, ty två så stora nationella sträfvanden som panslavismen och pangermanismen kunia ej utveckla sig utan att förorsaka en konflikt, förr. eller senare, emellan de båda grannfolken, hvilkas gränser ej äro så historiskt reglerade som de enligt det enag eller det andras tycke borde vara. Tyskland är. visserligen för ögonblicket Europas förnämsta militärstat, men med sådana wotståndarö är det igen afejord sak att det kan begagna något maktspråk i Europas rådsförsamling. Men förutsatt att Tyskland ännu en gång vinder oerhörda segrar, att det ännu en gång, utvidgar sina gränser och inom dem samman: fattar alla tysktalande folk — då kan man ha skäl för att kalla Tyskland för Europas beherrskande stat, då är Berlin i politiskt hänseende Europas medelpuvkt. Den tiden är troligen ännu aflägsen, men:äfven om den är nära, behöfva vi väl så mycket frukta derför? Bkandinavion afgjordt ej och i sjelfva verket veta vi ingen nation som Har något att befara fån ett starkt Tyskland. I stridens hetta gör man sig skyldig till öfverdrifser och det unga Tyskland har redan politiska syöder på sitt samveta, men det kan dock ej för ofta upp repas att tyskarns iogalunds äro ett eröfrande folk, Dess intelligens och dess materiella framsteg äro oss en borgen härtör. Fred önskar det, ty fred bahöfver det, men en säker fred för utvecklingen af siva anlliga och materiella krafter, och endast genom en fredlig, enig och stark tillvaro. är. det som tyskarne kunna blifva en verkligt stor nation, Och vackra löften gifver det för framtiden. Flit, grumdlighet och assimilationsförmåga ha skapat en tysk litteratur, den om fångsrikaste och i flera brancher den förnämsta i Huropa, och i allmänbildning ställes Tyskland främst bland den gamla verldens stater. Härvid bör dock erinras att statistieka fakta ej alltid äro så säkra källor för bedömandet af ett folks andliga ståndpunkt; som exempel kan endast tagas. våra svenska förhållanden och i fråga om folkupp!ysning synes det gom Sverige skulle kunons med heder ställas vid sidan af Tysk: land; Danmarks synbara öfverlägsenheti detta hängeondo kan lödt förklaras af deas-litenhet och krafiiga homogenitet. I materiol rikedom står Tyskland visserligen PBuna IBausto halam RKasländ ach Krankrikåa mån