RÖRAN RANE i
Bref från Berlin.
(Af en svensk).
Berlin har biifvit liknadt vid det gamia
Sparta och som skäl för jemförelsen har man
infört don Kkrigiskå anda som påstås besjäla
det moderna Spartas innevånare. Den idoge
Berlinaren sjelf, mindre angelägen om den
ärotulia titeln, kallar sin stad deremot; med
en honom medfödd stolthet, för Europas me-
delpunkt, ett påstående som dock har alltför
mycken likhet med grekernas föreställning om
Delphi såsom verldens medelpunkt för att i
geografiskt hänseende kunna lomnas obestridt.
Förut endast hufvudstad i konungariket Preus:
sen är det nu deremot tyska rikets kejsarstad,
bränzpunkten i dess materiella och politiska
lif, dess intelligens och kultur. Men att det
tillika skullo vara Furopas Delphi är en ej
så gifven följd häraf. Dot är egendomligt för
folken på Europas kontinent att de nödväns,
digt vilja föreställa sig en plåts, hFarifrån
orakelsvar på deras ängsliga trågor skola ut-
gå. Efter den stor Napoleons fall var det
St Petersburg; så efter Krimkriget Seins-sta-
don; och nu efter den :3:djo Napoleons gtör-
tande vill man i hans basegrare 80 det Pytbi-
eka öraklet och som Homeka amwsagor lästå
man i de tongifvande tidningarne förutsägel-
ser om den skrädkvaldets och våldets pöriod
som nu skulle följa. Ännu synas dock inga
tecken till spådomens uppfyllelse, och kans
ska, när allt går omkring, denna rysliga tid
är nu aflägsnare än om utgången af fransk-
tyska kriget blifvit en annan än den man så
innerligt önskade. Frankriko är ej så kros
sadt genom dess oerhörda nederlag, Tyskländ
är ej så predominerande i Europa som män
velat påstå. Den tyska kejsarstaten är ännu
helt ung, och som hvarjo uppkomling har äf-
ven den sina afundsmän, sina bittra fiendor,
och detta ej minst bland de nationer, hvilkas
monarker nu. hyckla så intim vänskap med
gegergubben. Boust—Grammontska striden;
afslöjade för Tyskland intet pytt, ty man är
här vanligtvis väl underrättad och iman visste
— likasom man ännu vet — att Österrike var
fiendtligt sinnadt mot sin segrando antagonist
och Grammonts piquanta slätofd i sitt sista
bref — att Österrike hade viljan blott ej för:
mågan — motsägas ingalunda här: -Vänska-
pen mellan tyske kejsaren och ryske czaren
har ej heller stort att betyda, ty två så stora
nationella sträfvanden som panslavismen och
pangermanismen kunia ej utveckla sig utan
att förorsaka en konflikt, förr. eller senare,
emellan de båda grannfolken, hvilkas gränser
ej äro så historiskt reglerade som de enligt
det enag eller det andras tycke borde vara.
Tyskland är. visserligen för ögonblicket Euro-
pas förnämsta militärstat, men med sådana
wotståndarö är det igen afejord sak att det
kan begagna något maktspråk i Europas råds-
församling.
Men förutsatt att Tyskland ännu en gång
vinder oerhörda segrar, att det ännu en gång,
utvidgar sina gränser och inom dem samman:
fattar alla tysktalande folk — då kan man
ha skäl för att kalla Tyskland för Europas
beherrskande stat, då är Berlin i politiskt hän-
seende Europas medelpuvkt. Den tiden är
troligen ännu aflägsen, men:äfven om den är
nära, behöfva vi väl så mycket frukta derför?
Bkandinavion afgjordt ej och i sjelfva verket
veta vi ingen nation som Har något att befara
fån ett starkt Tyskland. I stridens hetta gör
man sig skyldig till öfverdrifser och det unga
Tyskland har redan politiska syöder på sitt
samveta, men det kan dock ej för ofta upp
repas att tyskarns iogalunds äro ett eröfrande
folk, Dess intelligens och dess materiella
framsteg äro oss en borgen härtör. Fred
önskar det, ty fred bahöfver det, men en
säker fred för utvecklingen af siva anlliga
och materiella krafter, och endast genom en
fredlig, enig och stark tillvaro. är. det som
tyskarne kunna blifva en verkligt stor nation,
Och vackra löften gifver det för framtiden.
Flit, grumdlighet och assimilationsförmåga ha
skapat en tysk litteratur, den om fångsrikaste
och i flera brancher den förnämsta i Huropa,
och i allmänbildning ställes Tyskland främst
bland den gamla verldens stater. Härvid bör
dock erinras att statistieka fakta ej alltid äro
så säkra källor för bedömandet af ett folks
andliga ståndpunkt; som exempel kan endast
tagas. våra svenska förhållanden och i fråga
om folkupp!ysning synes det gom Sverige skulle
kunons med heder ställas vid sidan af Tysk:
land; Danmarks synbara öfverlägsenheti detta
hängeondo kan lödt förklaras af deas-litenhet
och krafiiga homogenitet.
I materiol rikedom står Tyskland visserligen
PBuna IBausto halam RKasländ ach Krankrikåa mån