En ny Ludvig den 17:de
har nyligen dykt upp i Paris, der han äm-
nar vända sig till domstolarne för att blifva
erkänd såsom Ludvig den 16:des son. Man
vet icke riktigt, om denna gamla man är
ea bedragare eller en vansinnig, men hvilket-
dera han är, har han åtminstone varit så
lycklig att finna troende, oaktadt antalet af
dem, som utgifvit sig för att vara den döda
konungasonen, är ofantligt stort. Den före-
gifna prinsen, som kallar sig hertig af Nor-
mandiet, har utarbetat en skrift, som vitt-
nar om så rik inbillningskraft, att sjelfva
Alexander Dumas knappt i sina vidunder-
ligaste romaner hopkokat något liknande,
Han lemnar en utförlig skildring af sitt vi-
stande i Temple-fängelset, nämner de män,
som der infunno gig, och anför deras ytt-
randen. Hvad det barnlik beträffar, som
begrofs under Ludvig den 17:des namn, så
var det, berättar han, liket af en trädgårds-
mästerskas son i Versailles. Denna hustru
hade nemligen sålt sitt döende ban, på det
att man officielt skulle kunna bestyrka den
lilla kronprinsens död, under det den verk-
liga prinsen gömdes i en kista och räddades
ad några trogna vänner till konungahuset. Han
berättar utförligt hur man lade honom i denna
kista, som ställdes på bottnen af en vagn,
hur det lyckades hans räddare att undan-
draga honom alla undersökningar och hur
ban kort derefter befann sig i ett rum i en
förstad i Paris, derifrån han sedan för-
des till en herregård i Vend6e. TI Paris,
der så många bedrägerier af färskaste
slag förefalla, undrar man icke vida.
re på att en ny äfventyrare eller van-
sinnig framträdt, som utgifver sig för Lud-
vig den 17:de, men man är mycket förvå-
nad öfver, att det ännu fins persorer, som
på sådant sätt låta fånga sig. Ingen rolär
så utspeld som Ludvig den 17:des. Under det
andra kejsardömet hände oupphörligt att i
Tuilerierna infann sig en eller annan, som
vtgef sig för att vara Ludvig den 16:des
sov. De flesta af dessa pretendenter voro
fattiga stackare, som började med att hög-
tidligen göra anspråk på sina fäders krona,
men drogo gig tillbaka, då en betjent stuc-
kit dem ett par frank i handen, 4 Herti-
gen af Normandiet4 har deremot långt högre
vyer och besjälas af en liflig äregirighet.
Han uttalar sig med stort förakt om gref--
ven af Chambord, derför att denne tillåter
sig att uppträda såsom lsglig pretendent, un-
der det Ludvig den 17:de ännu är vid Nf.
För öfrigt är han ingalunda en fanatiker;
af några yttranden, han låtit undfalla sig,
sluter man således, att han icke skulle
göra många protester i anledning af der
trefärgade fanan, om den franska mnational-
församlingen tillbjöde honom kronan. Hoer-
tigen af Normandie är, såvidt man vet, den
enda ännu lefvande Ludvig den 17:de, men
han är dock icke utan medtäflare, ty de
förra tronkräfvarne, som antagit detta namn,
hafva efterlemnat söner, hvilka kalla sig
Ludvig den 18:de. Ett af de märkligaste
exemplaren af dessa tronkräfvare dog för
ott par år sedan i Paris, der han var all-
smärt känd. Han infann sig regelbundet vid
sorgfesterna i det kapell, som är uppförde
till försoning för Ludvig den 16:des afrätt-
ning, och när man då frågade honom hvar
ban hade varit, svarado han: Jag har varit
öl A min egen graf.