annat och har ändå svårt att hinna med! ...
Hvar gång jag ser dem gå så der arm i arm,
kommer jag ihåg frökens och tants första
sammanträffande! ... Har mamma talat om det
för Olivia?
— Nej, det har jag inte, svarade moster
leende.
— Jo, vänta, ska du få höra... som du
väl vet, flyttade tant hit när morfar dog, det
var om sommarn och vi bodde i en trädgård,
som pappa hyrt. Samma vår hade vi flyttat
hit i huset, och tant kände ej fröken Drake,
men hade visst sett majoren en gång. En
eftermiddag, då det skulle bli främmande ute
i trädgården, hade mamma på förhand under-
rättat henne om, hvilka som voro bjudna och
äfven nämnt Drakes. Tant brukade sällan
vara ute; som hon mest sällskapade med mor-
far, talade hon för det mesta tyska, men för-
stod svenska rätt bra.
Då gästerna anlände, kommo äfven fröken
och majoren gående arm i arm, som de alltid
göra, då de äro ute — tant tog för afgjordt,
att de voro man och hustru, och vid presen-
tationen uppfattade hon ej heller verkliga
förhållandet.
Efter kaffet skingrades sällskapet; utom
tant stannade endast fröken Drake och en
mamsell Westring qvar. Tant frågade då,
om någon af dem talade tyska — mamsell
Westring gjorde en nekande åtbörd, men frö-
ken Drake svarade, att hon en sommar åtföljt