— Jaså, ni står, der!. a ; — Ja du, och vi ä inte rädda. för er! — Det ska vi väl ge, och derpå rusade de mot oss. 4. — Håll dig bakom mig, Wille, och passa på att taga upp alla näsdukar du kan få tag i... ge mig din också, så att jag har en i hvar hand!... så der ja, nu är jag i ord-: ning... men du är olycklig om du skriker, det säger jag dig. . Det gick ganska hett till; Johan August började — och de andra följde hans exempel — med att slå ikring till höger och venster. Jag kände slag på mina öron och kindben, näsan icke att förglömma; ty såsom den mest utstående delen af ansigtet, träffades den af de flesta slagen. Efter en stund hade jag lyckats få fatt. i Johen Augusts blårutiga näsduk och lemnade den til Wille, som troget höll mig i tröjskörten, och slapp. undan alla rapp. Slutligen, då en af motståndarna. tappade sin näsduk och både han och. jag böjde oss ned för att taga upp den, brast den itu och der stodo vi med hvar sin bit i handen. — Gv nåe dej, de va mors körkduk!... le ska du ha för! och i detsamma gaf han nig med sin stora näfve ett. slag midt.i anigtet, med den påföljd att min näsa sprang . blod. I ett nu togo alla, både de, som delgit i striden samt de, som på. afstånd bevittnat densamma till flykten, och. der stodo Wille och jag ensamma.