— Jaså, ni står, der!. a ;
— Ja du, och vi ä inte rädda. för er!
— Det ska vi väl ge, och derpå rusade de
mot oss. 4.
— Håll dig bakom mig, Wille, och passa
på att taga upp alla näsdukar du kan få tag
i... ge mig din också, så att jag har en i
hvar hand!... så der ja, nu är jag i ord-:
ning... men du är olycklig om du skriker,
det säger jag dig. .
Det gick ganska hett till; Johan August
började — och de andra följde hans exempel —
med att slå ikring till höger och venster.
Jag kände slag på mina öron och kindben,
näsan icke att förglömma; ty såsom den mest
utstående delen af ansigtet, träffades den af
de flesta slagen. Efter en stund hade jag
lyckats få fatt. i Johen Augusts blårutiga näs-
duk och lemnade den til Wille, som troget
höll mig i tröjskörten, och slapp. undan alla
rapp. Slutligen, då en af motståndarna. tap-
pade sin näsduk och både han och. jag böjde
oss ned för att taga upp den, brast den itu
och der stodo vi med hvar sin bit i handen.
— Gv nåe dej, de va mors körkduk!...
le ska du ha för! och i detsamma gaf han
nig med sin stora näfve ett. slag midt.i an-
igtet, med den påföljd att min näsa sprang
. blod. I ett nu togo alla, både de, som del-
git i striden samt de, som på. afstånd be-
vittnat densamma till flykten, och. der stodo
Wille och jag ensamma.