Lagberedning eller lagbyrå? I likhet med en stor del af representationen anse vi lagstiftningsverket vara en för riket nog vigtig sak att vara förtjent af och behöfva ett särskilt, sjelfständigt embetsverk — beredning eller hvad man vill kalla det — och att det icke pör, såsom nu, vara öfverlemnadt åt eå heterogena och till en del olämpliga: händer som lagutskottet och representationen, justitieombudsmannen, lagbyrån, högsta domstolen och regeringen, Men detta oaktadt ha vi ansett oss: icke behöfva neka en ärad insändare plats för nedanstående uppsats med förord för anslag till lagbyrån: Då k. m:t vid 1871 års rikedsg aflät proposition om anslag för en lagbyrå, bestående af! juridiskt bildade män, som under justitiomini sterns lednieg och efter anvisade utgångspunkter skulle uppgöra de förslag till lägför ändringar k. m:t ville till riksdagen framställa, mötte propositionen betydligt motstånd på den anförda grund, att en fristående lagberedning borde föredragas framtör ofvannämda anord: nande. Propositionen bifölls emellertid och lagbyrån kom förlidet år till verksamhet, men sträfvan etter lagberedningen har redan hos innevarande riksdags statsutskott sökt göra sig gällande, ehuru dock utskottet tillstyrkt anslaget till lagbyrån för 1874, hvilket ock första kammaren bifallit. I andra kammaren förnyades striden om företrädet mellan lngbyrå ell:r lagberedniög, men pluraliteten bestämde sig för avt vägra anslag bide för den ena och den:andra istitutionen; och åberopades såsom skäl härför att lagbyråus verksamhet under förlidet år icke varit fullt nöjaktig. Lagbyrån må svara för sig sjolf och insändaren tror att byrån kan göra dot. Afsigten med insändarens uppträdande är endast att fästa uppmärksamheten på den följd, som sannolikt uppkommer, om riksdagen biträder andra kammarens mening. Bohofvet af åtskilliga högst vigtiga förändringar i: våra lagar är allmänt erkändt; lika allmänt, åtminstone hos alla sakkunnige, torde det erkännas att uppställandet och redigerandet af lagförslag erforda synnerlig insigt och varsamhet. Om pu äfven en mera omfattando lagfråga blifvit behandlad i lagberedning eller komitå och dess vanligen efter flerfaldiga omröstoin. gar tillkomna betänkande föreligger, så åtorstår dock — i den ej osannolika händelse att regeringen icke till fallo delar komitorades åsigter — ett grannlaga och vigtigt arbete för regeriögen, Eom skall framlägga sitt eget, den ena statsmaktens, förslag. Regeringen mäste bestämma sig för dea hufvudriktoing, uti hvilken lagförslaget skall affattas, och låta i öfverensstämmelse dermed detaljerna utsrbetas. Af någon sakkunnig kan svårligen bastridas att justitieministern till biträde härvid har behof af särskilda för ändamålet tillkallade bir träden. Sedan lagförslaget blifvit fullständigt utar betadt, öfverlemnas detsamma till skärskådande af högsta domstolen; och antagligt är att med föranledande af gjorda anmärkningar en ytterligare slutlig revision af förslaget måsto ega rum innan regeringen framlägger sitt förslag för den andra statsmakten. Uppenbart synes det sålunda vara att hvar och en representant, som önskar att från reporingan erhålla de efterlängtade lagförslagen, öra bevilja de medel, som erfordras för aflö. nände af justitioministerns biträden. Vägras åter anslaget, lärer anspråket på dossa förslag Yisontligen få förminskas, Varm vän af lagf ättring.