Andra punkten i motionen var egentligen den, hvarom tvistades. A motionärernas och deras meninogsvänners sidå framhölls, hvad som ock var kärnan i denna punkt, att svenska folket borde hafva ett större inflytande på kyrkomötets sammansättning än nu är det medgifvet. Det är nemligen af allra största vigt att såväl församlingsläraren som ombudet inom den kyrkligt lagstiftande församlingen uppbäres af förtroende och tillgifven het, ty derförutan kan han i sitt vigtiga kall ingeating uträtta. Å andra sidan höll man fast vid församlingsbegreppeö, tom medgifver stort utrymme åt lärareståndet, på hvilken princip nuvarande kyrkomötosförordning äfvenledes blifvit byggd, då den bestämmer att läroståndet och församlingarne skola i kyrko mötet vara ropresenterade af lika antal ledamöter. Antoges motionärernas förslag, skulle presterskapets ropresentationsrätt i väsentlig mån minskas, Anser man ej presterskapet på ett värdigt sätt kunna välja sina egna representanter, då bör man visserligen icke genom sådana halfmesyrer, som den nu föreslagna, minska dess makt, utan helt enkelt afskaffa detsamma. Men till en sådan åtgärd äro vi väl ännu icke beredda, anmärkte hr Kolmodin. Dessutom anfördes från denna sida, att det vore föga grannlaga af riksdagen att taga ett iaitiativ i denna riktning, så länge ej allmänna meningen mer stadgat sig angående behofvet af ändringen än hittills visat sig vara fallet. Kyrkomötesförordvingen har dessutom endast en gång blifvit tillämpad, i följd hvaraf man ej har någon mer omfattande erfarenhet af huru hon kan verka. Emellertid kan man säga, att ingentiog hittills förekommit, som påkallar den ändring, hvilken nu blifvit föreslagen, Hr Sven Nilsson i Efveröd formulerade förslag till skrifvelse, hvari hos regeringen en framställning gjordes om sådan ändring af förordningen, som motionen angåfve, och anhöll att kammaren måtte godkänna detsamma. Enahanda yrkande gjordes af htr Gustaf Johnsson, P. Olsson från Helsingborg, Jonas Andersson, Nils Pettersson i Runtorp, Westerdal, C. A. Larsson, Förnfelt och O. B. Olsson. Hi Kolmodin, som gillade första, tredje och fjerde punkterna i motionärernas förslag, den första isynnerhet, emedan! kyrkomötets nuvas rande fåtalighet ger det mera egenskapen af af att vara en stor komit6 än en lagstiftande församling, som handlar på ett helt folks vägnar, formulerade ett annat skrifvelseförslag, hvilket sålunda uttryckte önskningar om de ändringar hen ansåg nödvändiga. Detta förslag understöddes af hr Lyth. Deremot påyrkades bifall till utskottets afslag af hr Å. W. Staaff, med hvilken hr Nybleus instämde, samt af hr Carlen, som egentligen af grannlagenhet mot kyrkomötet, det han önskade sjelft måtte få taga initiativet till sitt reformerande, var obenägen att gå motionärernas önskan till mötes. I afseende på motionärernas andra punkt hyste han dess. utom den farhågan, att den skulle, åtminstone i vissa trakter, lemna öppet spelrum för partiintriger, och det skulle lätt kunna hända att evargeliska fosterlandsstiftelsen, som har ett så väl organiseradt och disciplineradt kolportörsväsende och 3ålunda oräkneliga kanaler och organer för sina Syftens befrämjande, på många håll skulle diktera valen. Denna farhåga gaf hr OC. A. Larsson anledning förklara, att vore det fråga om att gifva dagdrifvare och qvinnor och barn rätt att förrätta val till kyrkomötet, då kunde man frukta att stiftel sen kunde få sin hand med i spelet, men så länge dessa val skola förrättas af förståndigt folk inom försämlingårne, har man ingenting i den vägen att frukta, Utgången blef, etter dubbla voteringar, att utskottets afilag segrade med 93 röster mot 70, som understisaåe hr Sven Nilssons förslag, I första kammaren vär diskussionen om denna fråga på långt när ej så liflig som i medkammaren. Mot utskottet uppträdde hrr v. Geyer, Larsson och Odencrantz, För utskottets afstyrkande hemställan talade hrr ov. Gegerfelt, Carlson och Bergstedt, hvilken sistnämde talare visserligen gillade hufvudsyftet i motionerna, men ansåg, att initiativet till förändring i kyrkomötesförordningen bör utgå från kyrkomötet sjelfe. Utan votering biföll kammaren utskottets förslag. Ändringar i gällande legostadga. Lagutskottet hade; såsom bekant, förordat skärpning af straff för ur tjensten afviket tjenstehjon. Till utskottets förslag hade grefvö å J. O. Mörner fogat en reservation, tillstyrkande tillägg till legostadgan i den syfe ning, att man ej skulle ega i arbete antaga person, som icke måd prestbevis, orlofssedel, ä-betsbetyg eller at två trövärdige män utgifVet intyg visade, att han ej vari annans tjenst antagen, vid äfventyr, derest personen befunnes vara lagstadd tjenare, af böter från 5 till 100 rdr och skyldighet att skadan ersätta. I denna reservation hade iöstämt hrr frih, Nordenfalk, Sven Nilssoni Efveröd, Lars Pehrs son i Hjulsta, M. Jonsson, C.-4, Larsson, N. Petersson och Westerdahl. Vid frågans behandling i första kammaren talade för bifall till mwtskottets förslag hrr Faxe, Hasselrot ood gretve A. Mörner, hvaremot återremiss yrkades, förutom, naturligtvis, af grefve J. O. Mörner och frib, Nordenfak, af her Tornerhjelm, Odelberg, Nordström och grefve C: G. Mörner, Återremiss blef ock kammarens beslut. I åndra kammaren gaf denna fråga anledning till en ganska låogvarig debatt, under hvilken de flesta talarne beskärmade sig öfver tjonstefolkets tilltagande olater och svekfullhet, De medgåfvo sig visserligen önska arbetaren allt godt och vara måiöa om hans bästa, men de ville å andra sidan hafva något band på honom, så att han uppfyller ingångna förbindelser. De ansågo att en undantagslagstiftniog för sådant fall vore nödig, till skydd för arbetsgifvarnes rätt. Det, som nu blifvit föreslaget af utskottet, ansågs af dessa talare ej tillräckligt strängt, utan ville de ha bestämmelsen skärpt med det förslag, som innefat tades i hr Mörners här ofvan omförmälda ro servation, och yrkade i följd deraf att frågan måtte till utskottet återremitteras för att få förslaget satt i lagstill I detta syfte talade her LD. J. Svensson, C. A, Larsson, Nils Petterssön i Runtorn. Åke And.råson. Jonas