-—UU -—aldrig förr hade jag som nu behjertat orden deri, hvilka jag tyckte enkom vara skrifna för tillfället. Auditör Egnell hade till hälften dragit upp en af persiennerna samt stod och såg ut i trädgården, så att jag ej kunde se honom. Ej ett enda ord yttrade han, utan bibehöll samma ställning. Jag bläddrade i några noter, som jag såg ligga på pianot, och då jag fann ett stycke, som jag kände till, började jag spela. Arvid hade blifvit väckt i-sin lilla middagslur, ty han kom in helt röd och varm. — Tyst, tyst! Kom hit och sitt stilla, så får du höra tant spela! Då jag slutat och auditör Egnell tackat mig för sången samt låst till pianot, ringde det i tamburen ; straxt derefter öppnades dörren och en officer inträdde. — God dag, hedersbror! Det var ändå märkvärdigt att träffa någon menniska hemma, hos hvilken man kan få rasta ut litet — pub, pub! Jag tror jag riktigt förgås i denna hetta! Också har jag lupit hela stan omkring, utan att träffa någon hemma — alla ä ute på landet, sade han och aftorkade stora svettdroppar från sitt skäggiga, solbrända ansigte. Jag skulle just begagna mig af tillfället, då han gick tillbaka till dörren och lade sin mössa på en stol för att gå ut i trädgården, då han i detsamma vände gig om och helt förvånad betraktade mig, och ett leende, jag