-—- UU -—-
aldrig förr hade jag som nu behjertat orden
deri, hvilka jag tyckte enkom vara skrifna
för tillfället. Auditör Egnell hade till hälften
dragit upp en af persiennerna samt stod och
såg ut i trädgården, så att jag ej kunde se
honom. Ej ett enda ord yttrade han, utan
bibehöll samma ställning. Jag bläddrade i
några noter, som jag såg ligga på pianot, och
då jag fann ett stycke, som jag kände till,
började jag spela. Arvid hade blifvit väckt
i-sin lilla middagslur, ty han kom in helt röd
och varm.
— Tyst, tyst! Kom hit och sitt stilla, så
får du höra tant spela!
Då jag slutat och auditör Egnell tackat mig
för sången samt låst till pianot, ringde det i
tamburen ; straxt derefter öppnades dörren
och en officer inträdde.
— God dag, hedersbror! Det var ändå märk-
värdigt att träffa någon menniska hemma, hos
hvilken man kan få rasta ut litet — pub,
pub! Jag tror jag riktigt förgås i denna hetta!
Också har jag lupit hela stan omkring, utan
att träffa någon hemma — alla ä ute på
landet, sade han och aftorkade stora svett-
droppar från sitt skäggiga, solbrända ansigte.
Jag skulle just begagna mig af tillfället,
då han gick tillbaka till dörren och lade sin
mössa på en stol för att gå ut i trädgården,
då han i detsamma vände gig om och helt
förvånad betraktade mig, och ett leende, jag