marn, men jag tänker Victor är ej heller den
som skyndar på och gör visiterna korta.
Auditör Egnell helsade ofta på, ibland hade
han Arvid med sig. Förra lördagen kom har
upp och bjöd oss till middag hos sig på sön-
dagen, då det var Arvids tredje födelsedag.
Oaktadt det vackraste väder åkte vi, ty
tant orkade ej gå särdeles längt, till auditör
Egnells bostad, som var belägen ett stycke
bort. Boningshuset var särdeles täckt och
omgifvet af en liten trädgård. Hen kom sjelf
ut för att hjelpa oss ur vagnen. Arvid skrek
och stampade af glädje, då han slutligen såg
mig stiga ur. Vi gingo in i förstugan, der vi
lade af våra sjalar och hattar, samt kommo
sedan in i ett stort, ljust rum, der middags-
bordet stod dukadt. På ena sidan af detta
rum var förmaket och auditör Egnells skrifrum,
på den andra sängkammare, kök m.m. Som
det var en ovanligt vacker dag, begåfvo vi
oss, sedan vi ätit middag, ut i trädgården för
att dricka kaffe, derefter gingo moster och
tant in i lusthuset för att läsa. Auditör Eg-
nell sökte göra det så beqvämt som möjligt
för dem, innan han gick ut för att röka; det
oaktadt sågo de så sömniga ut der de sutto
med hvar sin tidning i handen, att jag beslöt
gå ut i trädgården. Jag slog mig ned under
ett lummigt körsbärsträd. Auditör Egnell kom
i detsamma ut från en i närheten varande
berså; han frågade om jag tyckte om blommor
och visade mig omkring öfverallt i trädgården.