hans lynne så nedstämdt, att jag började tvifla
på att han var riktigt frisk, sade moster, då
han gått.
En riktigt glad sinnesstämning rådde urider
middagen ; tant skämtade med auditör Egnell
och jag trodde mig märka att han var en af
hennes favoriter. En af kungliga teaterns
förnämsta sångerskor gaf konsert samma afton
och vi blefvo af auditör Egnell bjudna att
åhöra densamma.
— Jag vill inte gå från tant och mormor!
klagade Arvid, då följande förmiddag en jung-
fru kom för att hemta honom. Kunna inte tant
och mormor komma med? frågade han, sedan
han funderat en stund. Slutligen, då jungfrun
lofvade honom att han skulle få åka i en så-
dan liten vacker vagn när han kom hem, gick
han utan minsta knot.
Vid middagstiden började det regna, hvilket
fortfor hela eftermiddagen, som föreföll mig
mycket lådg. Moster var ovanligt fåordig;
hon hade fått ett bref från Clara, som skref
att de på länge ej kunde tänka på hemfärden ;
hittills hade de blott besökt löjtnant Norden-
gons föräldrar och tvenne systrar — återstod
bröder, kusiner, farbröder och mera aflägsna
slägtingar, som alla, på längre eller kortara
tid, ville rå om dem — och häröfver var hon
missnöjd.
— Jag förstår inte hur Clara kan finna
nöjo i att så der flacka omkring hela som-