Bref från Skåne. Den 22 mars. Kolfrågan är fortfarande Skånes vigtigaste fråga. Det gamla Stabbarpsbolaget (Esl: löfs stenkolsaktiebolag) har börjat brytning i ar ett gammalt schackt, och Kroppsbolaget . söker som bäst att nedtränga till jordens innandömen, sedan nödiga byggnader blifvit uppförda och maskiner anskaffade. I Höganäs har man vidtagit mycket dyra förberedelser för sänkande af ett nytt schackt, för brytning af kol på något större djup än förut, Borrningarna fortgå och bredvid vägen emellan Helsingborg och Höganäs ser man ej mindre än 4 borrningsapparater i gång. Man borrar med mycken ifver i Kungshult, nära riksdagsmannens gård, och ett qvickhufvud anmärkte härom dagen, med tanken på en blifvande grufva i Kungshult, att det vore en underlig ödets lek om hr Ola Jönsson, som alltid stridt för arbetarnes rätt, af dessa en dag skulle finna sig undergräfd. Bland arbetarne öfverallt i våra bygder följas kolaffärerna med ett lifligt intresse. För kolbrytning erfordras stora kapitaler, och då man nyligen hörde talas om ett bolag med ett kapital på 9 millioner, var man öfvertygad att kolbrytning skulle komma i gång i en sådan skala, att den kunde blifva lönande. Det gäller för våra arbetare ej blott god arbetsförtjenst och stadigt arbete, oberoende af bättre eller sämre skördar, utan äfven vinnande af ett billigt bränmaterial, något som i våra vedfattiga bygder har stor betydelse. Om den nuvarande stora penningetillgången skulle minskas i betydlig mån och lemna rum för en sådan brist på kapitaler, som fanns för 5 å 6 år sedan, så skulle detta nu, sedan lifsmedel, hyror och arbetarens alla andra lifsförnödenheter stigit betydligt, medföra stota svårigheter samt mycken nöd, och man hoppas att en storartad kolbrytning skall förekomma penningetillgångens minskande. Vi känna att tillgången på arbete alltid är beroende på illgången af kapital. Skåne egde samma naturliga tillgångar för 5 år sedan som nu, men mindre kapital, och derföre måste arbetarne utflytta till Amerika eller tigga sig till sysselsättning. Nu deremot finnas på många ställen i vår provins icke nog arbetare att tillgå, helst under sommaren, då flera jernvägar komma att byggas. Det är numera icke arbetsgifvaren som föreskrifver lönevilkoren, utan arbetaren som dikterar dem; men man fruktar icke utan skäl att den goda tiden kan taga slut, om icke stora industriella företag, och kolbrytning i första rummet, hålla penningarna qvar i provinsen, Vi tycka oss ha förmärkt att kolbrytningsiöretagen ännu af många betraktas med allt annat än gynnsamma blickar. Man har bekostat för ett par millioner rdr borrningar och funnit flötser på öfver 100 ställen, några af stor mäktighet; man har under några års tid matat lokomotiven på en mycket trafkerad bana med skånska stenkol och i Höganäs sysselsättas minst 1,000 personer i kolgrufvorna och med dem i sammanhang med kolbrytningen uppkomna industrier, och ändock möter man saken med en förnäm axelryckning och anmärker; man vet ju icke ens om der finnas brytvärda kol! På tal om Höganäs och dess industri, kan jag icke förbigå den rörelse som på sista tiden börjat uppstå bland platsens talrika arbetare. Dessa, som hittills icke stått i någon annan förbindelse med hvarandra, än genom det gemensamma arbetet, den gemensamma kyrkogången, möjligen någon gång genom de gemensamma besöken på krogen, ha nu beslutat att bilda en arbetareförening. För kort tid sedan hölls ett af tidningarne redan refereradt möte för ändamålet, och tvenne af provinsens radikala tidningsredaktörer voro dit inbjudna, hvilket torde kunna anses såsom betecknande för den anda, som råder bland befolkningen. Mötet var talrikt besökt, och utom de närvarande redaktörerna yttrade sig flera af arbetarne, ella i en lugn och sansad ton. Man beklagade att grbetarne hittills haft allt för liten sammanhållning, att de varit såsom får utan herde.