Bref från Skåne.
Den 22 mars.
Kolfrågan är fortfarande Skånes vigtiga-
ste fråga. Det gamla Stabbarpsbolaget (Es- l:
löfs stenkolsaktiebolag) har börjat brytning i
ar ett gammalt schackt, och Kroppsbolaget .
söker som bäst att nedtränga till jordens
innandömen, sedan nödiga byggnader blifvit
uppförda och maskiner anskaffade. I Höga-
näs har man vidtagit mycket dyra förbere-
delser för sänkande af ett nytt schackt, för
brytning af kol på något större djup än
förut, Borrningarna fortgå och bredvid vä-
gen emellan Helsingborg och Höganäs ser
man ej mindre än 4 borrningsapparater i gång.
Man borrar med mycken ifver i Kungshult,
nära riksdagsmannens gård, och ett qvick-
hufvud anmärkte härom dagen, med tanken
på en blifvande grufva i Kungshult, att det
vore en underlig ödets lek om hr Ola Jöns-
son, som alltid stridt för arbetarnes rätt, af
dessa en dag skulle finna sig undergräfd.
Bland arbetarne öfverallt i våra bygder
följas kolaffärerna med ett lifligt intresse.
För kolbrytning erfordras stora kapitaler,
och då man nyligen hörde talas om ett bo-
lag med ett kapital på 9 millioner, var man
öfvertygad att kolbrytning skulle komma i
gång i en sådan skala, att den kunde blifva
lönande. Det gäller för våra arbetare ej
blott god arbetsförtjenst och stadigt arbete,
oberoende af bättre eller sämre skördar, utan
äfven vinnande af ett billigt bränmaterial,
något som i våra vedfattiga bygder har stor
betydelse. Om den nuvarande stora pen-
ningetillgången skulle minskas i betydlig
mån och lemna rum för en sådan brist på
kapitaler, som fanns för 5 å 6 år sedan,
så skulle detta nu, sedan lifsmedel, hyror
och arbetarens alla andra lifsförnödenheter
stigit betydligt, medföra stota svårigheter
samt mycken nöd, och man hoppas att en
storartad kolbrytning skall förekomma pen-
ningetillgångens minskande. Vi känna att
tillgången på arbete alltid är beroende på
illgången af kapital. Skåne egde samma
naturliga tillgångar för 5 år sedan som nu,
men mindre kapital, och derföre måste ar-
betarne utflytta till Amerika eller tigga sig
till sysselsättning. Nu deremot finnas på
många ställen i vår provins icke nog arbe-
tare att tillgå, helst under sommaren, då
flera jernvägar komma att byggas. Det är
numera icke arbetsgifvaren som föreskrifver
lönevilkoren, utan arbetaren som dikterar
dem; men man fruktar icke utan skäl att
den goda tiden kan taga slut, om icke stora
industriella företag, och kolbrytning i första
rummet, hålla penningarna qvar i provinsen,
Vi tycka oss ha förmärkt att kolbryt-
ningsiöretagen ännu af många betraktas med
allt annat än gynnsamma blickar. Man har
bekostat för ett par millioner rdr borrningar
och funnit flötser på öfver 100 ställen, nå-
gra af stor mäktighet; man har under några
års tid matat lokomotiven på en mycket tra-
fkerad bana med skånska stenkol och i Hö-
ganäs sysselsättas minst 1,000 personer i
kolgrufvorna och med dem i sammanhang
med kolbrytningen uppkomna industrier, och
ändock möter man saken med en förnäm
axelryckning och anmärker; man vet ju
icke ens om der finnas brytvärda kol!
På tal om Höganäs och dess industri, kan
jag icke förbigå den rörelse som på sista
tiden börjat uppstå bland platsens talrika
arbetare. Dessa, som hittills icke stått i
någon annan förbindelse med hvarandra, än
genom det gemensamma arbetet, den gemen-
samma kyrkogången, möjligen någon gång
genom de gemensamma besöken på krogen,
ha nu beslutat att bilda en arbetareförening.
För kort tid sedan hölls ett af tidningarne
redan refereradt möte för ändamålet, och
tvenne af provinsens radikala tidningsredak-
törer voro dit inbjudna, hvilket torde kunna
anses såsom betecknande för den anda, som
råder bland befolkningen. Mötet var talrikt
besökt, och utom de närvarande redaktörerna
yttrade sig flera af arbetarne, ella i en lugn
och sansad ton. Man beklagade att grbe-
tarne hittills haft allt för liten sammanhåll-
ning, att de varit såsom får utan herde.