Men nu må man väl fråga, om samhället skal!
tillstädja att en fullständig frihet skall finnas föl
individer tillhörande suparnes klass? Jag kan ej
annet än finna att civiliserade menniskor, liksom
de till kropp som själ äro de djuriska vildarne
öfverlägsna och besegra dem, också inom vårs
eamhillen skola begagna sig af denna öfverlig.
senhet öfver individer, som ej vilja eller kunna
respektera måttligheten och taga vara på sin
andliga och kroppsliga helsa, för hvilka också
frihet är blott detsamma som sjelfsvåld I
För så vidt suparena, de bildade gom de obil:
dade, gå på samhällets gator och besöka offent
liga värdshus och krogar, måste samhället också
anse sig beriättigadt att öfva förmynderskap öf-
ver dem.
Dock akte man sig noga, att medelst alltför
trånga lagbestämmelser ingripa, ty det kan, om
ej precist såra friheten, dock åtminstone uppreta
sinnena; utan i stället endast sörja för efterlef-
vande af de lagar vi ha i detta hänseende, men
öfverlemna Åt medborgarne sjelfve att upplysa
hvarandra och att frivilligt hjelpa till för ordnin-
gens och måttlighetens upprätthållande.
På grund af hvad jag nu yttrat tager jag mig
friheten föreslå följande:
1) Då de bildade klasserna böra föregå med
goda exempel, föreslås att nykterhetsföreningar
bland dem bildas, hvilkas medlemmar förbinda
sig att ej dricka bränvin eller ba det i sina hus
och hem samt att dessutom föra ett verkligt nyk-
tert lefverne, att således endast med måttlighet
förtära andra spirituosa.
2) Att populära böcker genom dessa föreningar
skola författas och spridas, der bränvinets skada
till kropp och själ bevisas och de nyttiga födo-
ämnena skildras.
5) Att en förordning måtte utgifvas (eller den
utgifna skirpas), att ingen kund på värdshus
eller krogar får förtära mera än han jemt och
nätt tål, och värdarne strängt bötfällas, ifall de
ej rätta sig efter denna förordning.
4) Att i hvarje qvarter af staden föreningar
bildas af medborgare af alla klasser, hvilka ega
att liksom ock polisen gå in på nämda ställen
för att kontrollera förordningens efterlefvande
och att deras angifvelse gäller till omedelbar
straffbefordran.
5) Att värdsbus och krogar för alla klasser af
medborgare stängas lördagsaftnar kl. half 11 eller
11, samt om söndagarne endast må hållas öppna
mellan kl. half 10—11 f. m. samt kl. 1—4 e. m.
och alldeles icke om aftonen.
Hr Männich ingick i en kritik af den föregå-
ende talarens förslag, nämde att den af bonom
föreslagna förordningen redan finnes, men att
den är overksam och måste vara det eå länge
Snäringsställena äro sugrör, genom hvilka staden
drar en stor del af sina inkomster . . Ansåg
det opraktiskt att hålla krogarne stängda om sön-
degarne, ty detta hade till följd hemsupning med
dess långt skadligare följder och anförde som
bevis härför uttalanden från atbetsgifvare i en
af de norrländska städerna, der nämda förslag
vore tillämpadt. — Hvad krogarnes antal beträf-
far, så hade det nedgått ej obetydligt: för 20 år
sedan var det 500, nu blott 326 och skulle ytter-
ligore minskas med 5. Denna minskning vittnade
om sådana åsigter hos myndigheterna att man
kunde vara nöjd. Farligt vore det för öfrigt att
lagstifta för mycket och det bästa och enda kor:
rektivet mot det ötverklagade onda vore mo-
ralen.
Dr Nyström erhöll derefter ordet och invände
mot hr Männich dels at; Göteborg och Sköfde,
som föregått med godt exempel, redan visat att
förslagen äro både praktiska och verkställbara
(bvilket ock gjort at utländningar komma dit
för att studera förbållaudet); dels att han upp-
gjort dessa förslagspunkter i samråd med krögare,
som i dessa frågor ega en rik erfarenhet och väl
känna publikens vanor och behof.
Hr Forsberg (loxomotivförare) framdrog ur gin
erfarenhet fakta, som gifva vid handen, att ar-
betaren, om han väl behandlas af ein förman —
om denne drager honom upp till sig i stället för
att stöta honom ifrån sig — icke blott gör ett
bättre och snabbare arbete utan ock afbåller sig
från både söperi och annan oordentlighet.
Hr Kahlson (skollärare) höll ett längre före-
drag, i hvilket han, bland mycket annat, klan-
drade att folkskolan blir så styfmoderligt beband-
lad och att personer, som kunna och vilja göra
godt, begagna skyddsföreningar och andra mel-
lanhänder i stället för att sjelfve hos den fattige
aflömna sin gåfva.
Hr Svensson (fabrikör) tog en siund försam-
lingens uppmärksamhet .i anspråk, men hans
yttrande (som åtminstone ref. ej var i stånd att
uppfatta) måtte ha gått för längt på sidan af
saken, enär ordf. på församlingens anmodan
uppmanade honom att hålla sig till frågan, då
han framställde ungefär enahanda yrkande som
dr Nyström, t
Hr Stadling besvarade på ett, på samma gång
bittert, ironiskt och yarmt religiöst, sätt de fram-
ställda frågorna, skildrande kroglifvets sorgliga
verkningar.
Hr Håkansson känae visserligen ett radikal-
medel, och det vore att helt och hållet förbjuda
bränviostillverkningen utom för tekniska och me-
dicinskd behof; men så lihge bvedsåa folket be-
stode af så få medborgare och så många unders
såter, kunde det ej komma i fråga. Nu vieste
talaren blott ett korrektiv, det vore kännedomen
om helsoläran.
Hr Berglund tyckte att man hade talat hit
och dit, kors och tvärs, endast frager, men intet
i sak; Han ville tala i sak och tog för den skull
till siffror, hvilka skulle visa att statens inkomst
af bränvinstillverkningen och utgift för armån
uppvägde hvarandra. Nu, menade han, behötva
vi blott göra som amerikanarne:de upphördevatt
dricka te, när de ville frigöra sig från England;
vi skola sluta upp att sepa bränvin, eå slippa
vi från vår armå.
Hr Roos (skräddaremästare). Nykterhetsför-
eningar och kontrollföreningar äro gamla inrätt-
ningar, men ha intet uträttat. De ökade brän-
vinsskatterna lika litet. En förbättring borde
dock kunna åstadkommas, om man helt och bål-
let skilde mellan spisningsställen och bänvins-
förstljningsställen. Arbetaren kunde behöfva en
sup och den fipge han taga i en bränvinsförsälj-
ningsbod, der det dock ej finge säljas en enda
bit mat; för att intaga sin måltid måste han så-
ledes gå till ett spisningsställe, der återigen intet
bränvin finge försäljas. På så sätt ekulle många
frestelser undvikas. Önskade inrättandet af på
så sit ordnade förträffliga och i alla afseenden
goda spisningsställen.
Hr Vinge talade varmt för qvinnans verksam-
het i hemmet och för att förbättringen måtte gå
uppifrån och nedåt. De bildades föredöme vore
fet bästa korrektivet.
Hr Landqvist (fabrikör) yttrade att man hade
ingen förbättring att vänta, så länge statens och
kommunens bestånd vore baseradt på menniskor-
nas laster. Hade likväl intet mot bränvinstill-
verkningen, utan ansåg att vi borde tillverka
mer, men supa mindre; dock vöre krögarnes
antal minst dubbelt större än behöfligt. Föror-
dade inrättandet af bränvinsboleg och anförde
från Venerahare m. fl städer talande exemnel