Men nu må man väl fråga, om samhället skal! tillstädja att en fullständig frihet skall finnas föl individer tillhörande suparnes klass? Jag kan ej annet än finna att civiliserade menniskor, liksom de till kropp som själ äro de djuriska vildarne öfverlägsna och besegra dem, också inom vårs eamhillen skola begagna sig af denna öfverlig. senhet öfver individer, som ej vilja eller kunna respektera måttligheten och taga vara på sin andliga och kroppsliga helsa, för hvilka också frihet är blott detsamma som sjelfsvåld I För så vidt suparena, de bildade gom de obil: dade, gå på samhällets gator och besöka offent liga värdshus och krogar, måste samhället också anse sig beriättigadt att öfva förmynderskap öfver dem. Dock akte man sig noga, att medelst alltför trånga lagbestämmelser ingripa, ty det kan, om ej precist såra friheten, dock åtminstone uppreta sinnena; utan i stället endast sörja för efterlefvande af de lagar vi ha i detta hänseende, men öfverlemna Åt medborgarne sjelfve att upplysa hvarandra och att frivilligt hjelpa till för ordningens och måttlighetens upprätthållande. På grund af hvad jag nu yttrat tager jag mig friheten föreslå följande: 1) Då de bildade klasserna böra föregå med goda exempel, föreslås att nykterhetsföreningar bland dem bildas, hvilkas medlemmar förbinda sig att ej dricka bränvin eller ba det i sina hus och hem samt att dessutom föra ett verkligt nyktert lefverne, att således endast med måttlighet förtära andra spirituosa. 2) Att populära böcker genom dessa föreningar skola författas och spridas, der bränvinets skada till kropp och själ bevisas och de nyttiga födoämnena skildras. 5) Att en förordning måtte utgifvas (eller den utgifna skirpas), att ingen kund på värdshus eller krogar får förtära mera än han jemt och nätt tål, och värdarne strängt bötfällas, ifall de ej rätta sig efter denna förordning. 4) Att i hvarje qvarter af staden föreningar bildas af medborgare af alla klasser, hvilka ega att liksom ock polisen gå in på nämda ställen för att kontrollera förordningens efterlefvande och att deras angifvelse gäller till omedelbar straffbefordran. 5) Att värdsbus och krogar för alla klasser af medborgare stängas lördagsaftnar kl. half 11 eller 11, samt om söndagarne endast må hållas öppna mellan kl. half 10—11 f. m. samt kl. 1—4 e. m. och alldeles icke om aftonen. Hr Männich ingick i en kritik af den föregående talarens förslag, nämde att den af bonom föreslagna förordningen redan finnes, men att den är overksam och måste vara det eå länge Snäringsställena äro sugrör, genom hvilka staden drar en stor del af sina inkomster . . Ansåg det opraktiskt att hålla krogarne stängda om söndegarne, ty detta hade till följd hemsupning med dess långt skadligare följder och anförde som bevis härför uttalanden från atbetsgifvare i en af de norrländska städerna, der nämda förslag vore tillämpadt. — Hvad krogarnes antal beträffar, så hade det nedgått ej obetydligt: för 20 år sedan var det 500, nu blott 326 och skulle ytterligore minskas med 5. Denna minskning vittnade om sådana åsigter hos myndigheterna att man kunde vara nöjd. Farligt vore det för öfrigt att lagstifta för mycket och det bästa och enda kor: rektivet mot det ötverklagade onda vore moralen. Dr Nyström erhöll derefter ordet och invände mot hr Männich dels at; Göteborg och Sköfde, som föregått med godt exempel, redan visat att förslagen äro både praktiska och verkställbara (bvilket ock gjort at utländningar komma dit för att studera förbållaudet); dels att han uppgjort dessa förslagspunkter i samråd med krögare, som i dessa frågor ega en rik erfarenhet och väl känna publikens vanor och behof. Hr Forsberg (loxomotivförare) framdrog ur gin erfarenhet fakta, som gifva vid handen, att arbetaren, om han väl behandlas af ein förman — om denne drager honom upp till sig i stället för att stöta honom ifrån sig — icke blott gör ett bättre och snabbare arbete utan ock afbåller sig från både söperi och annan oordentlighet. Hr Kahlson (skollärare) höll ett längre föredrag, i hvilket han, bland mycket annat, klandrade att folkskolan blir så styfmoderligt bebandlad och att personer, som kunna och vilja göra godt, begagna skyddsföreningar och andra mellanhänder i stället för att sjelfve hos den fattige aflömna sin gåfva. Hr Svensson (fabrikör) tog en siund församlingens uppmärksamhet .i anspråk, men hans yttrande (som åtminstone ref. ej var i stånd att uppfatta) måtte ha gått för längt på sidan af saken, enär ordf. på församlingens anmodan uppmanade honom att hålla sig till frågan, då han framställde ungefär enahanda yrkande som dr Nyström, t Hr Stadling besvarade på ett, på samma gång bittert, ironiskt och yarmt religiöst, sätt de framställda frågorna, skildrande kroglifvets sorgliga verkningar. Hr Håkansson känae visserligen ett radikalmedel, och det vore att helt och hållet förbjuda bränviostillverkningen utom för tekniska och medicinskd behof; men så lihge bvedsåa folket bestode af så få medborgare och så många unders såter, kunde det ej komma i fråga. Nu vieste talaren blott ett korrektiv, det vore kännedomen om helsoläran. Hr Berglund tyckte att man hade talat hit och dit, kors och tvärs, endast frager, men intet i sak; Han ville tala i sak och tog för den skull till siffror, hvilka skulle visa att statens inkomst af bränvinstillverkningen och utgift för armån uppvägde hvarandra. Nu, menade han, behötva vi blott göra som amerikanarne:de upphördevatt dricka te, när de ville frigöra sig från England; vi skola sluta upp att sepa bränvin, eå slippa vi från vår armå. Hr Roos (skräddaremästare). Nykterhetsföreningar och kontrollföreningar äro gamla inrättningar, men ha intet uträttat. De ökade bränvinsskatterna lika litet. En förbättring borde dock kunna åstadkommas, om man helt och bållet skilde mellan spisningsställen och bänvinsförstljningsställen. Arbetaren kunde behöfva en sup och den fipge han taga i en bränvinsförsäljningsbod, der det dock ej finge säljas en enda bit mat; för att intaga sin måltid måste han således gå till ett spisningsställe, der återigen intet bränvin finge försäljas. På så sätt ekulle många frestelser undvikas. Önskade inrättandet af på så sit ordnade förträffliga och i alla afseenden goda spisningsställen. Hr Vinge talade varmt för qvinnans verksamhet i hemmet och för att förbättringen måtte gå uppifrån och nedåt. De bildades föredöme vore fet bästa korrektivet. Hr Landqvist (fabrikör) yttrade att man hade ingen förbättring att vänta, så länge statens och kommunens bestånd vore baseradt på menniskornas laster. Hade likväl intet mot bränvinstillverkningen, utan ansåg att vi borde tillverka mer, men supa mindre; dock vöre krögarnes antal minst dubbelt större än behöfligt. Förordade inrättandet af bränvinsboleg och anförde från Venerahare m. fl städer talande exemnel