Mötet angående arbetarefrågan. I lördags afton egdei Bethelkapellet (baptistkyrkan) vid Malmskilnadsgatan det möte röm; hvertill medicinalrådet Berg, grosshandlaren C. O. Berg, expeditionssekreteraren Carlheim-Gyllenskjöld, dr E. Nyström m. fl. hade inbjudit! Kort efter kl. 6 var det rymliga kapellet med dess läktare nära nog fylldt af deltagare — säkerligen 2,000 till antalet. Den vida öfvervägande delön äf dessa tillhörde handtverksöch arbetareklassen ; fruntimmer hade ock talrikt infunnit sig. Inbjudarne hade sin plats på den upphöjda estraden i kapellets fond (motsvarande orkesterns plats i Berns salong, hvilken 1okal för flertalet bland våra läsare lärer vara mera känd än bönehuset vid Malmskilnadsgatan). På grosshandlaren Bergs förslag antog mötet medicinalrådet Berg till ordförande. Han uppläste den tryckta inbjudningen; innan han hunnit till slut dermed anmälde redan ifrigt en mötesdeltagare att han ville hafva ordet. Under mötets förlopp uppdagades att många andra voro lika varmt som denne lifvade af begäret att tala inför en stor allmänhet, och egde en lika färdighet i den konsten. Hr Berglund (hattmakare), när han fick ordet, begagnade det till att klandra att mötestiden var utsatt till kl. 6, då arbetaren icke är ledig att infinna sig. Herrar filantroper, som intresserat sig för arbetaren, borde taga denne till råds innan de skrida till sina mått och steg. (Ordföranden medgaf att det kunde vara skäl att tänka på en senare mötestimme, men erinrade ock om att deltagare ju hade talrikt infonnit sig.) Hr Richard Gustafsson (publicist) ansåg frihet, jemlikhet och broderskap vara medlen till arbetarens höjande. Hade på en ångbåt sett arbetare blifvå brutalt nekade att intaga kaffe i restaurationen, hört dem visas upp på däck och förnummit att medpassagerare af herreklassen gillat detta förfarande. Ett sådant sätt att behandla arbetaren kan icke medföra goda följder. Hr Håkansson (målare) ville hafva offentliga lärorika föredrag för arbetsklassen samt i folkskolan annan moral och undervisning i sundhetslära. — Glömmande att detta möte hade att tacka ett böäekapells egare och ledare för aftonens gästfrihet, sade han dem att han aldrig hört någon, sund moral i bönekapellens konventiklar och att dessa icke vore till någon nytta. Hr Berglund tog åter till orda. Associationen vore ett förträffligt medel till förbättrande af arbetarens ställning. Exempel: Köpenhamns arbetareförening, som åstadkommit arbetarebostäder. Hr Lundgren (fabrikör) skildrade de sorgliga följderna af att, såsom nu ofta sker, flere arbetarefamiljer sammanbo i ett rum, och frasihöll vigten af en sund och god bostad. Öaskade byggandet i stor skala af arbetarebostäder; men dessa borde förläggas centralt, ej förvisas ut på malihatie. Ansåg att bränvinssupåndet cj vore anledning till fattigdom, utan tvärtom, och ville i skolundervisningens förändring och rösträttens utsträckning se det enda botemedlet mot lasten bck nöden. Hr Manhem (artist) klagade öfver det ringa tillmötesgående arbetarne erforo från de förnämes sida, Instämde i föregående tetares klander äf skolunderyisningen. Han hade sjelf vårit skollärare, sade han, och begagnade tillfället att skarpt uttala sig mot förhållandet mellan förmän och underordnade inom skolan. Äfgsen han ville a arbetarebostäder, men inga kaserner, utan sådana, der hvarje familj finge sitt särskilda hus, och anförde från Köpenhamn och Berlin exemDel på de båda olika slagen. Beklagade slutligen att arbetaren egdo så ringa inflytande vid kommunens förvaltning. Sedan man häretter bestämt att frågorna 2—4 bamt 6 å programmet skulle bli de, som under aftoneas lopp hufvudsakligen borde diskateras, erhölls ordet af Dr Anton Nyström öfvergick efter en kört sramställniog af vilkoren för organismens kraft och storlek, hvilka alla naturforskare numera anse till allra största delen bero på födan, till frågan om bränvinets inverkan på själ och kropp. Haa förklärade att det är en dryck, som på grund af sin kemiska sammansättning är ett särdeles underhaltigt näringsämne och som på grund .Aäf sin retande och förstörande inverkan å såväl mage som nery: och kärlsystemet är let skadligaste njutningsmedel man känner. Det kän ej falla någon likare in, yttrade han, att vilje påstå, det bränvin, i ämå qvautiveter njutet, är skadligt; tvärtom ir det hos ett stört antal menniskor ganska visst välgörande genom en upplifvande och stärkande verkan. Men de doser, jag här afser, äro i förhållande till dem, som arbetarne i allmänhet inhändiga — om de verkliga suparne vill jag ej ens tala — i sanning Komöopatiska, d. v. a. en eller två små supar ver dag! Men hurt mycket dricka våra arbetare här i Btockholm i medeltal? Genom utöfningen af mitt kall bland arbetarne sjelfve och bland många hederliga och rittänkande krögare hor jag kommit till följande erfafenhet. Å Ett antal arbetare finnes visserligen, som ej alls smaka bränvin, men dessa äro mycket få; inberäknadt desse torde medeltalet eupar, som en arbetare förtär per dag, vara 6 stycken af det vanliga slaget, motsvarande 12 kubiktum, eller i värde 24 öre. De Bom inbändiga denna qvantitet anses dock vara måttlige och synas ej öfverlastade deraf. Men så finnas andrå. de verkliga suparena, eom förtära både 10 och 20, ja 30 till 40 supar på en dag. De sistnämnda höga antalen uppnås mest om söndagarne, såsom är allmänt bekant. Emellertid skulle i stället för de 6 suarne, som voro vårt medeltal, endast erhållits 2 Balebateljer öl, hvilka dock af arbetarne sjelfve anses långt ifrån kunna jemföras med suparne. Jag tror ock för min del icke, att ölet här skall kunna bli ett substitut för bränvinet. Men hvad som skulle från sanitär synpunkt vara vida bättre, vore mjölk eller ölost, synnerligast vintertiden, då de förtäras uppkokta. För de 6 suparne erhölles på krögerierna icke mindre än 5 stora dricksglas oskummad mjölk eller 6:åf den skummade, hvilka representera en närande och värmande förmåga, som långt öfvergår både bränvinets och ölets. Sammaaräkna vi pu den qvantitet bränvin em arbetare årligen i medeltal förtär, få få vi, efter beräkniög af 12 kubiktum per dag, den vackra giffran af 4,380 kubiktum, eller nära 44 kannor, motsvarande en summa af ungefär 100 rdr årlijen. Och ändock gäller detta ej supare i egentlig mening, blott de måttlige; suparne dricka både 100 kannor och mer, eller för flera hundra riksdalera värde. sz Dessa äro fakta, som tydligt nog tala för att orsak verkligen finnes att Sverige inför utlandet har att 2å csArogliot rykta för anner; och dalsinm