Mötet angående arbetarefrågan.
I lördags afton egdei Bethelkapellet (bap-
tistkyrkan) vid Malmskilnadsgatan det möte
röm; hvertill medicinalrådet Berg, gross-
handlaren C. O. Berg, expeditionssekretera-
ren Carlheim-Gyllenskjöld, dr E. Nyström
m. fl. hade inbjudit!
Kort efter kl. 6 var det rymliga kapellet
med dess läktare nära nog fylldt af delta-
gare — säkerligen 2,000 till antalet. Den
vida öfvervägande delön äf dessa tillhörde
handtverks- öch arbetareklassen ; fruntimmer
hade ock talrikt infunnit sig.
Inbjudarne hade sin plats på den upp-
höjda estraden i kapellets fond (motsvarande
orkesterns plats i Berns salong, hvilken 1o-
kal för flertalet bland våra läsare lärer vara
mera känd än bönehuset vid Malmskilnads-
gatan). På grosshandlaren Bergs förslag
antog mötet medicinalrådet Berg till ordfö-
rande. Han uppläste den tryckta inbjudnin-
gen; innan han hunnit till slut dermed an-
mälde redan ifrigt en mötesdeltagare att han
ville hafva ordet. Under mötets förlopp upp-
dagades att många andra voro lika varmt
som denne lifvade af begäret att tala inför
en stor allmänhet, och egde en lika färdig-
het i den konsten.
Hr Berglund (hattmakare), när han fick ordet,
begagnade det till att klandra att mötestiden var
utsatt till kl. 6, då arbetaren icke är ledig att
infinna sig. Herrar filantroper, som intresserat
sig för arbetaren, borde taga denne till råds in-
nan de skrida till sina mått och steg. (Ordfö-
randen medgaf att det kunde vara skäl att tänka
på en senare mötestimme, men erinrade ock om
att deltagare ju hade talrikt infonnit sig.)
Hr Richard Gustafsson (publicist) ansåg frihet,
jemlikhet och broderskap vara medlen till arbe-
tarens höjande. Hade på en ångbåt sett arbetare
blifvå brutalt nekade att intaga kaffe i restaura-
tionen, hört dem visas upp på däck och förnum-
mit att medpassagerare af herreklassen gillat detta
förfarande. Ett sådant sätt att behandla arbe-
taren kan icke medföra goda följder.
Hr Håkansson (målare) ville hafva offentliga
lärorika föredrag för arbetsklassen samt i folk-
skolan annan moral och undervisning i sund-
hetslära. — Glömmande att detta möte hade att
tacka ett böäekapells egare och ledare för afto-
nens gästfrihet, sade han dem att han aldrig hört
någon, sund moral i bönekapellens konventiklar
och att dessa icke vore till någon nytta.
Hr Berglund tog åter till orda. Associationen
vore ett förträffligt medel till förbättrande af
arbetarens ställning. Exempel: Köpenhamns ar-
betareförening, som åstadkommit arbetarebostäder.
Hr Lundgren (fabrikör) skildrade de sorgliga
följderna af att, såsom nu ofta sker, flere arbe-
tarefamiljer sammanbo i ett rum, och frasihöll
vigten af en sund och god bostad. Öaskade
byggandet i stor skala af arbetarebostäder; men
dessa borde förläggas centralt, ej förvisas ut på
malihatie. Ansåg att bränvinssupåndet cj vore
anledning till fattigdom, utan tvärtom, och ville
i skolundervisningens förändring och rösträttens
utsträckning se det enda botemedlet mot lasten
bck nöden. -
Hr Manhem (artist) klagade öfver det ringa
tillmötesgående arbetarne erforo från de förnä-
mes sida, Instämde i föregående tetares klander
äf skolunderyisningen. Han hade sjelf vårit skol-
lärare, sade han, och begagnade tillfället att
skarpt uttala sig mot förhållandet mellan förmän
och underordnade inom skolan. Äfgsen han ville
a arbetarebostäder, men inga kaserner, utan
sådana, der hvarje familj finge sitt särskilda hus,
och anförde från Köpenhamn och Berlin exem-
Del på de båda olika slagen. Beklagade slutligen
att arbetaren egdo så ringa inflytande vid kom-
munens förvaltning.
Sedan man häretter bestämt att frågorna 2—4
bamt 6 å programmet skulle bli de, som under
aftoneas lopp hufvudsakligen borde diskateras,
erhölls ordet af
Dr Anton Nyström öfvergick efter en kört
sramställniog af vilkoren för organismens kraft
och storlek, hvilka alla naturforskare numera
anse till allra största delen bero på födan,
till frågan om bränvinets inverkan på själ och
kropp. Haa förklärade att det är en dryck, som
på grund af sin kemiska sammansättning är ett
särdeles underhaltigt näringsämne och som på
grund .Aäf sin retande och förstörande inverkan
å såväl mage som nery: och kärlsystemet är
let skadligaste njutningsmedel man känner.
Det kän ej falla någon likare in, yttrade han,
att vilje påstå, det bränvin, i ämå qvautiveter
njutet, är skadligt; tvärtom ir det hos ett stört
antal menniskor ganska visst välgörande genom
en upplifvande och stärkande verkan. Men de
doser, jag här afser, äro i förhållande till dem,
som arbetarne i allmänhet inhändiga — om de
verkliga suparne vill jag ej ens tala — i sanning
Komöopatiska, d. v. a. en eller två små supar
ver dag!
Men hurt mycket dricka våra arbetare här i
Btockholm i medeltal?
Genom utöfningen af mitt kall bland arbetarne
sjelfve och bland många hederliga och rittän-
kande krögare hor jag kommit till följande erfa-
fenhet. Å
Ett antal arbetare finnes visserligen, som ej
alls smaka bränvin, men dessa äro mycket få;
inberäknadt desse torde medeltalet eupar, som
en arbetare förtär per dag, vara 6 stycken af det
vanliga slaget, motsvarande 12 kubiktum, eller i
värde 24 öre. De Bom inbändiga denna qvantitet
anses dock vara måttlige och synas ej öfverla-
stade deraf. Men så finnas andrå. de verkliga
suparena, eom förtära både 10 och 20, ja 30 till
40 supar på en dag. De sistnämnda höga antalen
uppnås mest om söndagarne, såsom är allmänt
bekant. Emellertid skulle i stället för de 6 su-
arne, som voro vårt medeltal, endast erhållits 2
Balebateljer öl, hvilka dock af arbetarne sjelfve
anses långt ifrån kunna jemföras med suparne.
Jag tror ock för min del icke, att ölet här skall
kunna bli ett substitut för bränvinet.
Men hvad som skulle från sanitär synpunkt vara
vida bättre, vore mjölk eller ölost, synnerligast
vintertiden, då de förtäras uppkokta. För de
6 suparne erhölles på krögerierna icke mindre
än 5 stora dricksglas oskummad mjölk eller 6:åf
den skummade, hvilka representera en närande
och värmande förmåga, som långt öfvergår både
bränvinets och ölets.
Sammaaräkna vi pu den qvantitet bränvin em
arbetare årligen i medeltal förtär, få få vi, efter
beräkniög af 12 kubiktum per dag, den vackra
giffran af 4,380 kubiktum, eller nära 44 kannor,
motsvarande en summa af ungefär 100 rdr årli-
jen. Och ändock gäller detta ej supare i egent-
lig mening, blott de måttlige; suparne dricka
både 100 kannor och mer, eller för flera hundra
riksdalera värde. sz
Dessa äro fakta, som tydligt nog tala för att
orsak verkligen finnes att Sverige inför utlandet
har att 2å csArogliot rykta för anner; och dalsinm