KR HE ERT SARS OS
värderade vän Lars Hjortsberg med en sym-
foni på morgonqvisten. Crusell hade till-
skapat en dylik symfoni, bygd på noter af
samma benämning som bokstäfverna i för
namnet, men då icke något L finnes i skalan
sammanslogos L och a till La (noten Ai
musiken). Således blef grundmotivet bygdt
på asse, Så besynnerligt detta än låter
för stora konstkännare, lärer kompositionen
dock varit särdeles vacker, och då densamma
utfördes för fiol, klarinett, oboe, fagott
och valdhorn af ofvannämda 5 mästare, måtte
dep varit särdeles anslående. Men för att
tillika gifva denna öfverraskning en komisk
anstrykning, hade vännerna vidtalt tvenne
trumslagare att sagda dags. morgon kl. 5 in-
finna sig med skarpt stämda trummor och slå
revelj utanför Hjortsbergs sofrum. Trumsla-
garne placerades derför vid trappuppgången,
medan virtuoserna smögo sig igenom köket
till dörren på andra sidan om det rum, der
den store skådespelaren slumrade, troligen
drömmande om Polykarpus, Winberg eller
Nadel eller också någon annan af de otaliga
typer han skapat.
Vid första ljud af trummorna rusade Hjorts-
berg i blotta linnet ur sängen, fattade eld-
gaffeln och gjorde min af att kringprygla de
legda trumslagarne,. Dessa förklarade snart
på hvilkas befallning deras uppträdande skett.
Medan denna parlamentering försiggick, skyn-
dade de väntande herrar musici att tillplocka
sig de kläder Hjortsberg hado i sofrummet,
hvarefter de tillriglade dörren mellan sig och
Lasse samt, så snart de hörde honom åter-
komma, uppstämde sin symfoni. Hjortsberg
kände snart på klangen igen gratulanterna.
Värst var, att han nu stod i sin djupasto
neglig6o. Van vid att alltid gälda ett godt
skämt med ett dylikt igen, gjorde han snart
af lakan och täcke en fantastisk kostym åt
sig, formade af sin handduk och rosiga näs-
duk ett ansigte eller mask, satto sig derefter
på bordet med. ett påtändt ljus i hvardera han
den och inväntade i denna ställning de upp-
vaktande. Om hans musikaliska vänner hade
skäl att glädja sig öfver sin lyckade öfver-
raskning, så är det å andra sidan omöjligt att
beskrifva deras yttersta förvåning, då do efter
utförandet af sin hyllniogskonsert funno da-
gens hjelte i denna figur och ställning. Det
är dock klart, att allt upplöste sig först i det
mest jublande löje och derefter i ömsesidiga
vänskapsbetygelser. Så gick det till, glada
vänner emellan, på den tiden. . T.)
Gymnasilanekdot, För några tiog år
sedan fanns vid Karlstads läroverk en lektor
X,, bekant för sin lärdom och sitt godmodiga
väsende. Gymnasisterna vissto värdera dessa
egenskaper och höllo hjertligen af den gamle
hedersmannen, hvilket dock ej hindrade dem
att ibland hålla ett förskräckigt stior och ovä
sonde. X. hotade dem då med att gå till
biskopen och anmäla förhållandet, men då detta
aldrig skedde, började ynglingarne förlora re
spekten för denna hotelse. En förmiddag, då
oväsendet varit värre än vanligt, lade dock
läraren ihop sina böcker och var fullt besluten
att gå och klaga. Han var redan i denna aft-
sigt hunnen till, dörren, då alla med en mun
började ropa: Åh, söta, snälla lektorn, gå inte,
vi ska aldrig göra så mor! Vill ni lofva
det säkert? frågade då X. och vände om till
katedern. Ja, ja, det kommer aldrig i fråga!
ropades dot. X. ville nu för all framtid föro-
komma dylika uppträden och frågade: Vill
ni go mig skr ftligt löfte? Äfven derpå gick
man in, ch öfverenskommelsen upptecknades
i loktorns plånbok och underskrefs af hela
klassen. Då eftermiddagslektionen skulle börja,
kördes dock åter det gamla oväsendet. Hvem
är det? frågade den bedragno X. Det är
A, de är A.! ropade hola klassen, Hur kan
A, bära sig så nedrigt åt efter den öfverens-
kommelse vi ingingo på förmiddagen? frå-
gado X. mycket uppretad. Jag var borta på
förmiddagen och har aldrig skrifvit under,
upplyste A. lugnt och obesväradt. X. tog upp
sin bok och läste igenom namnen, hvarpå han
sade: Ja, det var alldeles riktigt, jag ber så
mycke om ursäkt! Men skulle inte ÅA. nu
vilja skrifva på liksom de andre! Dertill var
A. mycket villig, men hur han och de öfriga
höllo sin förbindelse, derom törmäler histo-
zien intet.
Dubbelfönster äro en förträfflig sak i
vårt stränga luftstreck, tycka de fleste, Vis-
serliven; men hvarje sak har två sidor, af
hvilka den ena icke alltid är så fördelaktig
gom den andra. Hvad man vinner genom detta
dubbla värn mot vinterkölden, det ir en högro
värmegrad i rummet, eller, med andra ord, en
minskad åtgång af bränsle; men hvad man
förlorar genom utstängning af den friska luf-
ten, det är vår dyrberaste egendom, helsan.
Åtminstone en gång om dagen böra fönstren
öppnas och alla rummen i en våning vädras;
den rena, friska luften måsto få tillträde till
våra bostäder, såvida ej våra lungor skola
tvingas att insupa ett ämne, hviket förhåller
sig till den rena luften ungfår såsom
källvatten till vattnet i dypölen. Den, som
misstroget ler åt detta påstående, kan ju en
gång för roskull betrakta denna såkallade SJuft,
när solen skiner klart ini rummet. Hvad han
då ser, är gemenligen en yrande ringdans af
hvarjehanda små luftiga, rörliga kroppar, som
lösgjort sig från våra kläder, våra mattor, våra
möbler, med ett ord från hela vår omgifning,
för att fritt sväfva omkriog mellan fyra Väg-
gar. Sådant är det ämne, och nästan likadant
i palats som hydda, som skulle vara färglöst,
genomskinligt och i ordets strängaste mening,
Syäsenlöst, sådant är det såsom oftast irum
utan innanfönster; hurudant skall det då vara,
när dessa komma till?
Statistiken visar, att bland de sjukdomar,
gom kräfva de flesta offren af företrädesvis
unga lif, är lungsoten den, som vinner mest
utbredning; och derför måste vi på allt sätt
söka freda våra friska Inogor mot alla dess
fiender och icke minst mot de tallösa små för-
derfliga väsen, som temligen oboaktade flyga
omkring oss under namn af damm, eller, om
det skall vara rätt poetiskt, af solgrand.
Det kostar visserligen litet mera att i våra
rum på en gång pjuta fördelarne af både värme
och frisk luft; men hvarje besparing, som gös
res på halsans bekostnad, är i sjelfva verket
en grof och vådlig misshushålining. (N. AD
Nytt Imdustriknep. I ett hotell i
Vermont utfördes, enligt amerixcnska tid:
gar, nyligen ett nytt industriknep, 3 väls
klädd, ung man, som ingen kände, hade se-
dan Hera dagar bott i hotellet, då en qväll