mm T RA 5)
Hvarjehanda nyheter.
En högtidlig stund på hafvet,
Under denna rubrik läser man i Blekings-
Posten följande skildring af H. af Trolle: H.
mits korvett den trefliga Najaden lemnade den
11 april 1850 det lefnadsfriska, muntra Hayanna
på Cuba, denna porla eller rättare juvel i de
spanska konungarnes krona. Kommande från
Brasilien, håde vi under färden emot Norden
besökt efter hvarandra flera af Vestindiens
täcka, fruktbara öar. Klockan 5 e. m., samma
dag vi lomnat Havanna, pejlade vi Pan de Man
fanba3 på Cöba. Moxikaoska vikens herrliga
blå vattenspegel täflade med himlen i klarhet.
Med Bbramsegeln i topp framdrefs koivetten
nästan blott af strömmen. Några tumlare och
delfiner lekte vid korvettens bog, de förra
bjvulande i vida kretsar, de sistnämda vi-
sande sina silfverglänsande fenor. Solens
skifva tangerar redan horisonten och Mantan-
zas fyr börjar sända ut sitt ännu bleka sken
öfver hafvet. Allt är så lugnt, så fridfullt,
så stilla. Tanken ilar bort ifrån jorden för
att söka himlen, för attiödmjuk andakt sända
en tacksamhetens suck till Honom, Allfåder
dörofvan!
Ännu en qvart har förflutit. Nattens skug-
gor utbreda sig allt mera och Mantanzas fyr,
den korvettens öfverstyrman pejlar, lyser nu
med ott klart, rödaktigt sken, Nu inrappor-
terar styrmannen, att korvetten har dön rätta
pejlingen af fyren inne. Trumhvirflar höras
på däck, oficerarne och hela besättningen för-
samla sig under djup och allvarlig tystnad
akterut på halfdäcket. Bramseglen äro ber-
gade, underseglen uppgigade, och stormiärs
seglet kastadt på ång orvetten ligger
orörligt stilla, Vi äro på samma ställe, hvar-
est korvetten Carlskrona den 30 april 1846
gigk till hvila. Najaden är den första sven
ska örlogsman, som besöker detta såmma
ställe efter denså sorgliga katastrofen. Vi
hafva inseglat samma pejling af Mantanzas
fyr, som Uarlskrona kort förut innehade, in-
nav han sjönk i oceanens famn. Högtidliga,
djapt gripande ögonblick, som jag aldrig skall
frgäta! Ännu en trumhvirfyel — och allas
hufvuden äro blottade. Psalmen tager sin
början. Klira och andäktiga stiga tonerna af
Davidsharpans herrliga melodi från männen,
hvilka i detta ögonblick på ett värdigt sätt
fira minnet af hänsofna kamrater och sjömän.
Måhända gungar Najadens köl öfver Carlskro
nas toppar, der han står bland djupets koral
3er, med den blågula vimpeln hissad i topp!
Till er, som sofra den- eviga sömnen inom
dess relioger, till er bringa vi minnets hels-
ningar från tådernesland, från anhöriga och
vänner, Sofven i ro!
Den högtidliga stunden var förbi. Vinden
friskade, alla dragande segel tillsattes och
Najaden lemnade Öarlskronas kyrkogård, sty
rande för god fart kutsea hän ömot Norden.
Bomantiska öden. En engelsk tid-
nidg omtalar att en viss grek vid namn Xin-
davelonis nyss slutat sina dagar. Dennes lif
är en hel roman, Till en börjaa var han lö
påre, sedan kock, kos den bekanta sångerskan
Angelina Bosio. Denna hade, helt ung, i
Danmark gift sig med en spanjor, men upp-
täckte kort. efter vigseln att denne redan förut
var gift och föll af sorg häröfver i en gräns-
lös förtviflan. Xindävolonis. visade henne då
ett varmt deltagande och hemtade af detta
t. o. m. mod att förklara sin kärlek för den
vackra sörjerskan. Till en början tillbakavi-
sades han, men B8edörmera samtyckte hon till
iftermål, likväl med det vilkor att-de skulle
fofva tillsammans som bror och syster. Förs
eningen egde rum, men Angelisa Bosio blef
icke lycklig. Hon dog afsorgi Xindavelonis,
som alltid hade älskat sin hustru, uppfördö
till hennes minne en präktig minnesvård, någöt
hvartill han ock kunde ha råd, då hans andel
i arfvet efter henne uppgick till 600,000 frank.
— Han bosatte sig nu i Paris, der han visade
sina fattiga landsmän en i sanning furstlig
hjelpsamhet och blef derför af konungen af
Grekland belönad med titel af chövalier.
Emedan han icke förlorat något af sin smak
och sina talanger för det som förde deh ädla
kokskonsten; hände: det ofta att det-grökiska
sändebudet och andra notabiliteter i Paris
hedrade hans måltider med sit närvaro. —
Så liligt vär det intresse hah byste för Erank
rike under dess motgångsdagar, att han af sorg
öfver de förödmjukelser, som döt tyska kriget
medförde, förlorade förståndet och 1870 må-