sn 10 — skall det då tjena till att sätta en mängd björklöf i tak och på väggar? Men det ser så landtligt ut med löf i rummen midsommartiden, förklarade faster. — Ja, men då äro alla menniskor ju ute på landet — och märk väl att jag ej talar om qvistar och grenar, utan om riktiga träd, som jag till min stora förargelse såg ligga der nere i båtarne. A propos midsommar, så har jag tänkt taga ett par vagnar i morgon, i fall Laura orkar åka ut, och då kunna vi ju fara ut till Djurgården; hvad säger du härom, käre svåger? Pappa var mycket böjd för förslaget, och mamma trodde att om det blef vackert väder, så skulle hon säkert ha mycket nöje af färden, synnerligast som hon på flera år ej varit på Djurgården. Då hon såg att jag spetsade öronen liksom väntande få höra att vi också skulle få följa med, sade hon i skämtande ton — hon var ofta skämtsam — i det hon blinkade åt morbror: — Jag tror ej det är värdt att vi taga barnen med, de skola visst hellre vilja blifva hemma. — Ack, mamma, låt oss få följa medl ropade vi om hvarandra; till och med lilla Bertha instämde i våra böner. Midsommardagen kom och på den vackert väder; sedam vi straxt eftör klockan tre slutat vår middag, hvilken, morbror till ära, var