sn 10 —
skall det då tjena till att sätta en mängd
björklöf i tak och på väggar?
Men det ser så landtligt ut med löf i
rummen midsommartiden, förklarade faster.
— Ja, men då äro alla menniskor ju ute
på landet — och märk väl att jag ej talar
om qvistar och grenar, utan om riktiga träd,
som jag till min stora förargelse såg ligga
der nere i båtarne. A propos midsommar, så
har jag tänkt taga ett par vagnar i morgon,
i fall Laura orkar åka ut, och då kunna vi
ju fara ut till Djurgården; hvad säger du
härom, käre svåger?
Pappa var mycket böjd för förslaget, och
mamma trodde att om det blef vackert väder,
så skulle hon säkert ha mycket nöje af fär-
den, synnerligast som hon på flera år ej varit
på Djurgården.
Då hon såg att jag spetsade öronen liksom
väntande få höra att vi också skulle få följa
med, sade hon i skämtande ton — hon var
ofta skämtsam — i det hon blinkade åt mor-
bror:
— Jag tror ej det är värdt att vi taga
barnen med, de skola visst hellre vilja blifva
hemma.
— Ack, mamma, låt oss få följa medl ro-
pade vi om hvarandra; till och med lilla
Bertha instämde i våra böner.
Midsommardagen kom och på den vackert
väder; sedam vi straxt eftör klockan tre slutat
vår middag, hvilken, morbror till ära, var