störtade blixtsnabbt fram, för att taga sitt byte, innan finnarne, som började observera hans ställning, hade afskurit honom reträtten till de sina. Död eller lefvande måste jag ega dig, flicka! Ilmas läppar darrade lindrigt af rörelse; hennes finger vidrörde trycket; skottet bråun af och Margunoff föll. Kulan hade träffat honom i hjertat; döden följde ögonblickligt. I-den venstra handen höll han den lilla medaljongen. Å Just som Margunoff föll hördes från ryssarne detta rop: — Kapten är död, kapten är död! Kotschoffsky spratt till. Hans blickar föllo på Ilma, som ännu stod vid Margunoffs lik och höll den rykande pistolen i ena handen. Omkring henne stodo en mängd bönder, jublande och hurrånde af ella krafter. Då såg den uppge kosacken, att han icke kunde. uträtta någonting mera, lät blåsa till återtåg och rycktes gjolf med i strömmen. Det blef ett allmänt jubel bland finnarne när ryssarne flydde, och alla sade de enstämmigt, att det var Ilma, som med sitt lyckliga skott räddat deras fosterbygd, ty derefter skulle ingen ryss våga sig dit: Men TIlma hörde icke det beröm, som kom henne till del. Den kraft, som hictills hållit henne uppe, öfver