Tidningsöfversig t. sVi taga icke vår insändares kanske nog starka uttryck i försvar. Till ett sådant erkännande af Helsingborgs Tidning har, jemte den allmänna oviljan på platsen, vår anmärkning mot nämda tidving, för dess simpla och ovärdiga uppträdande mot de till 500 uppgående deltagarne i en karnevalfest i Helsingborg, resulterat. Detta är verkligen vida mer än vi väntat. Vi hyste nemligen icke något hopp om att få se ett sådant drag afärlighet hos en tidniag, hvsrs enda uppgift visat sig vara att personligen smutskasta och Bmäda redaktören af stadens andra tidning, en man, som åtnjuter — och förtjenar att ätojuta — allmän aktoiog för sin redbara karakter och sina ärligt frisinnade åsigter, för hvilka han lika talangfallt som oförskräckt och ständaktigt kämat. Detta är erkändt äfven af dem — Helsingorgs Tidning naturligtvis undantagen — hvilka icke inneha samma ståndpunkt till tidens stora frågor som han, och äfven af dem, hvilka icke alltid och i allt kunna intaga hans långt framskjutna ställning. Denna uppfattning dela Helsingborgs samhälle och närliggande orter med de politiskt myndige i landet, hvilka under loppet af åtskilliga år följt den offentliga behandlingen af allmänna frågor. Derom bar Helsingborgs Tidning ock bort kunna ötvertyga sig af den omständigheten, att Öresunds-Posten har betydlig, alltjemt 5kad, spridning, under det att Helsingborgs Tidning ser sina strätvavden för arbetarebefolkningens upplysning och bildning — dess oförstådda uppgift, enligt egen försäkran — nade med den kallaste likgiltighet. Och att förhållandet ej kan och ej skall blifva annorlunda så länge Helsingborgs Tidning för höjande af al män upplysning och bildning — hvilket enligt dess begrepp lärer vara detsamma som att öfver hölja motståndare och misshagliga personer med otidigheter — begagnar samma metod och medel som hitintills, derom äro nog ock alla helsing! borgare öfvertygade, och de ekola helt visst icke underlåta att äfven framgent bevisa denna sin tro med sina gerningar. — Helsingborgs Tidninz8 i sätt att arbeta för bildning och upplysning, hvar; vid dess redaktör ej ens ansett sig förhindrad att anfalla och smida qvinnor, har länge sedan gjort ponom förtjent att, genom de verksamma medel pressen har till sin tjenst, schavottera inför den ) rättänkande allmänheten. Att sådant hittills uteblifvit kan endast förklaras derigenom, att pressen, som är upptager med att reformera sig sjelf till det bättre, har en naturlig och lätt förklarlig afsky för att befatta sig med det gemena. Det ofvan anförda medgifvande:, genom hvil ket, om det framkommit som en ursäkt, den begångna förseelsen skulle blitvit godtgjord, är! dock långt ifrån något uttryck af åvger och en I föresats till ttring. Det har nemligen, som det heter, sutit så långt inne att det i den säldige helsingborgske vulkanen förorsakat en förskräcklig eruption, hvarvid strömmen af osanI ningar och gemenheter riktats mot Dagens Nyheter och denna tidnings redaktör. Denna lavaström hade dock hunnit blifva fullkomligt afsyld innan den hann fram till hufvudstaden, och det ur sålunda icke vi som taga skada af den. Men till tack för det vi lyckligen undsluppit den oss tillimnade undergången, och då vi äro nog kristligt sinnade att ej vilja någon syndares död utan atthan sig omvänder och bättrar, och då vi dessutom äro så främmande för medeltidsftasoner, att vi icke kunna inlåta oss på ett så beskaffadt tornerspel, som det i hvilket Helsingborgs Tidning haft för afsigt att locka oss, vilja vi erinra dess eruptiva redaktör, så vida han glömt det, eller underrätta honom, för den händelse han ej förut vetat det, att jorden har många vulkaner, väldigare till och med än den, genom hvars värme Helsingborgs Tidnings ogräs frodas, bvilka genom häftigheten af sina egna utbrott — störtat tillsamman och slocknat. Vi böra tillägga, att ett sådant fenomen alltid ländt orten till lycka och helsate som en himinelens välsignelse. get ata enten boet. Jet RN