RR 7 — nn
ty i det vilda handgemänget rycktes han till-
baka, och innan han visste ordet af befann
han sig långt ifrån Mikko.
Denne å sin sida ansträngde alla sina kraf-
ter för att komma fram till kosacklöjtnanten;
han krossade det ena hufvudet efter det an-
dra, men ändå stodo honom flera fiender i
vägen. Hur han sökte i buskarne och snåren,
träffade han ändå icke den unga fickan,
Vi nämde ofvanför att kosackerna retirerade.
Det gick undan för dem ganska fort; till och
med fortare än Kotschoffsky ville, men hvad
kunde han göra? Att stanna, det hade varit
detsamma som att offra sitt lif under
de ursinniga böndernas händer. En tanke
gvalde honom dock på det högsta, och det
var tanken på, att han till slut ändå måste
sammanträffa med kaptenen, En brytning
förestod således dem emellan, ty antingen må-
ste han öfverlemna Ilma åt rivalen för att
icke kasta någon skugga på sig sjelf, eller
också rent ut uppträda såsom hans. motstån-
dare. Hvilket skulle han nu göra?
Sysselsatt med denna tanke hade han upp-
hunnit Elka och den unga flickan, som skyn-
dade undan allt hvad de kunde. Då Ilma blef
honom varse, sprang hon utan betänkande i
hans armar, och höll honom länge omfamnad.
— Ilma, min flicka, sade den unge kosac-
ken och tryckte henne till sitt hjerta, du har
tvenne saker att välja på: antingen att återgå