SS UN ER
Kaptenen störtade fram, men kom för sent;
några finska bönder hade undanträngt kosac-
ken och Ilma. Hans värja fällde många till
marken, och med ansträngning af alla sina
krafter lyckades det slutligen honom, att
komma i den unga flickans närhet. Bredvid
henne stod Mikko, och han hade tillfullo redo-
gjort för modrens öde, när de afbrötos af
Margunoff, som skrek:
— Der har jag henae! Österbottens perla
måste bli min.
— Tag henne då! svarade Mikko och ställde
sig framför Ilma, som i det afgörande ögon-
blicket bemäktigat sig en fallen kosacks pistol.
Hennes blickar sökte Kotschoffsky, och hon
såg honom midt uppe i stridshvimlet kämpa
mot öfverlägsna fiender. Hon ville fram till
honom, men Mikkos arm höll henne tillbaka.
Margunoffs ankomst gaf kraft åt hennes
svaga arm, och hon föresatte sig att icke ge
sig godvilligt. Hon visste att pistolen var
laddad, och denna visshet stärkte henne.
— Undan, finne! skrek Margunoff för-
bittrad, flickan är min!
— Tag henne då! sade Mikko för andra
gången och höjde klubban. Men innan du
får henne, går din väg öfver mitt lik!
— Ha, ha, hal skrattade ryssen hånfullt.
Du talar stora ord, finne! Att krogsa dig är
en småsakl