-— VU -—
till dina landsmän, eller att falla i Margu-
noffs händer.
— Och du sjelf? sporde Ilma, icke utan
ansträngning.
— Ifall du råkar i Margunoffs våld kan
jag ingenting göra, ty Margunoff är min för-
man, svarade kosacken med tydlig smärta.
Går du deremot till dina lansmän, så kunna
vi hoppas, att få träffa hvarandra åtminstone
efter krigets slut. Gör nu som du vill. Nog vill
jag att du skall bli qvar hos mig, utbrast han
och smekte den unga flickans kinder, men för
din egen säkerhet — — —
— Och din säkerhet, då, afbröt Ilma
sorgsen. -
-- Jag reder mig nog! Dyra Ilma, fatta
snart ditt beslut, Du ser hur fort jag måste
draga mig undan, och inom några timmar skall
jag vara förenad med hufvudstyrkan. Boslut
dig fort, ropade han med verklig ångest i
sina manliga drag. Säg fort att du vill åter-
vända till finnarne, och Elka skall följa dig.
— Nej! utbrast Ila häftigt. Hvarför skall
jag vända tillbaka, då min mor antagligen är
död. Hvarför — —
— Din mor lefver, ifyllde Kotschoffsky.
Ilma bleknade och darrade af den häftiga-
ste sinnesrörelse.
— Lefver min mor, ropade hon och var
nära att digna ned till marken. Af hvem har
du fått veta det?