felaktiga och otter revisionen blifvit ändrade,
men detta hade utskottet icke meddelat riks-
dagen. Detta vore ju en lysande opartiskhet!
Fallmäktige hade dessutom upplyst att numera
sådana åtgärder blifvit vidtagna, att dylika
misstag som dem, hvilka föranledt revisionens
anmärkningar, hädanefter ej kunna komma i
fråga, Detta har ej heller utskottet omnämt,
ehuruväl det utgör ett bevis för, att liggaren
bör vara korrekt. Vore det med förbigående
af sanning och verkliga fakta, som statsutskot-
tet ville pricka revisorer, men uppehålla en
utdömd institution? Talaren, som understöd-
des af htr Jöns Rundbäck och Heggström,
äfven medlemmar af 1872 års revision, slutade
med att yrka bifall till hr Rundbäcks reser-
vation. .
Hr P, Olsson var den af utskottets leda-
tnöter, som hufvudsakligen fick försvara utlå-
tandet, Han fritog sig sielf isynnerhet ock
utskottet i allmänhet fan att hafva velat gå
någras eller någons ärende; Utskottet hade
velat, som det bort) fata Öpartiskt och har
öj yttrat något klander mot revisorerna. Dessa
hade dock onekligen begått ett fel, då de grun-
dat sina anmärkniogar på innehållet i liggaten
och ej gått till hufvudkällorna — hufvudbo-
ken eller lårehandliogarne. Utskottet hade
emellertid, långt ifrån att vilja betaga reviso-
reraa lusten att noga granska förvaltningen,
i stället önskat uppmuntra dem dertill.
Hr Key tyckte att den förste talaren b gg
nat uttryck, hvilka ej titan prötest borde Cd
assera, och anmärkte att hans anförande väl
behöft undergå en revision innan det fram-
fördes.
Hr Liss Ölof Larsson anmärkte, med an-
ledning af föllmäktiges uppgift att liggaten en
gång om året granskas, nemligen när den
jemföres med den färdiga hufvudboken, att
det då föreföll mysket besynnbrligt, att en
flera år gammal felaktighet nu först blifvit
upptäckt, Detta kunde talaren ej förklara
på annat sätt än att den årliga granskningen
icke vore så noggrann.
Hr Leyer hade öck med förvåning tägit
kännedom om utlåtandets innehåll, hvilket
han fann småaktigt och kitsligt, och der äf-
ven en dumhet påträffades. Do vore dess-
utem, anmärkte talaren, ett besynnerligt sätt
utskottet valt för att sporra revisorerna till
nit och noggrannhet vid fullgörandöt äf doras
vigtiga kall. 1872 års revision hade emeller-
tid gjort sig förtjent af allt erkännande för
sin verksamhet,
Hr Carl Ifvarsson trodde att det skulle
lända sjelfva saken till godo, om man ville
öfverlägga med något mera lugn. Han hade
visserligea tyckt det vara en onödig omstän-
dighet visad i punktens uppställning, men
detta hade dock icke för honom utgjort till
räckligt skäl att i utskottets plenum på
yrka förkastandet af det nu föreliggande be-
tänkandet, som inkommit från utskottets riks-
äldsafdeldiog (der kommissarien i riksgälds-
föntorot Arehn är sekreterare),
Hr Uhr uppmanade kammaren att sluta
diskussionen, som ej vore hvarken nyttig eller
nödig, och sedan friherre John Ericson, som
förklarade sig missnöjd med det sätt, på hvil-
ket förra årets och föregående års revisorer
gått till väga, uttalat en förhoppning att detta
års fövisioa måtte taga bättre vara på sin
värdighet såsom en riksdagens delegation samt
hr Lyttkens å denna revisions vägnar tackat
för den faderliga förmaningen, hvilken han
dock trodde utan saknad kunnat utebli, slöts
öfverläggningen. Votering begärdes. Med 82
röster mot 57 godkändes utskottets uppställ-
niog af punkten, Minoriteten röstade för hr
Rundbäcks reservation.
Öfriga punkter i utlåtandet godkändes af
kammaren utan diskussion.
Statsutskottets utlåtarido om revisionsberät-
telsen angående
kommerskollegium
bifölls af första kammaren, utom hvad rörde
utskottets förslag om aflåtando af skrifvelse
till k. m:t med begäran om öfverflyttniog af
åtskillig förvaltning från kommerskollegium till
något statsdepartemont, hvilket förslag, på
yrkande at grofve Manderström och statsrå:
det Bergström, af kammaren afslogs. — I
andra kammaren bifölls utskottets utlåtande
utan diskussion.
Statsutskottets utlåtande om revisionsberäte
telsen angående
statsverkets tillstånd under år 1870
bifölls af första kammaren i de flesta punk-
terna. Utskottets hemställan rörande inred
niogsanslaget till nationalmuseum afslogs, på
yrkande af hrr frih. Nordenfalk, Oarlson,
frih. von Sprengtporten och von Essen. Ut-
skottets hemställan om skrifvelse till k. m:t
angående omarbetning af gällande reseregle-
mente afslögs, efter det hrr vön Ehrenheim,
Berlin och Caspersson uppträdt mot den-
samma, genom votering, med 38 röster mot 33.
— I andra kammaren: bifölls utlåtandet utan
diskussion,
Lapparnes renbetesrätt.
Med anledning af k. m:ts proposition om
betryggande af skogens framtida bestånd och
bevarande af lapparnes renbetesrätt inom Ve
sterbotten och Norbotten, hade lagutskottet
föreslagit, ätt riksdagen måtte besluta! ätt
egare af frälse och skattehemman och lägen-
heter i Vesterbottens och Norrbottens läns
lappmarker må förklaras ötver den vid af-
vittriog tilldelade skogen icke ega vidsträck-
tare dispositionstätt än enligt 2 1 af förord-
finge den 29 juni 1866, angående disposi
tionsrätten öfver skogen å vissa skattehemman,
är egaro af deri omförmälda hemman förun
nad; samt ått, äfven efter afvittringen, lapparne
skylå våra, Såsom hittills, berättigade att för
ronhjordårne begagna bete å all skogsmark
inom läppmarkeröas nuvarande område, dock
å enskildes skogar inom de till odling tjenliga
delarne af landet endast vintertiden, äfvensom
egå att, i den mån för betesrättens utöfvande
är nödigt, till hushållsbehof begagna skogen.
Am datta färslag ntanann sir under färata