---- UU -—
— Håll! ropade TIlma, i det en glödande
rodnad öfverflög hennes kinder; alls detta kan
du erbjuda en rysk qvinna, ej en finsk, ty
hon föraktar både dig och allt ditt guld.
Men kaptenen fortfor, utan attlåtsa ge akt
på Ilmas ord:
— I mitt pslats på Vasilefski Ostrow skall
du ensam vara herrskarinna. Du skall lysa
vid hofvet, och din fot skall aldrig behöfva
beträda den smutsiga gatan. Du skall flyga
fram genom Newskoj-prospektet i det elegan-
taste ekipage Petersburg eger, och, förtfor
kaptenen, i det han med våld fattade Ilmas
hand, du skall bli. afundad af alla och — till-
bedd — — af — — mig!
Med en häftig rörelse ryczte Ilma loss han-
den och sprang tillbaka.
— Om du vill bjuda mig hela Petersburg,
om du kunde sätta mig på sjelfva tronen,
svarar jag likväl nej! utbrast hon, och hennes
kinder glödde i purpurns färg. Mycket heldre
än att bo i ditt ståtliga palats, vill jag till-
bringa mitt lif i en enkel koja i mitt foster-
land! Hvad tror du jag bryr mig om edra
vagnar, edra dyrbarheter! Dem aktar jag ringa,
ty jag föraktar dem. Bort, ryss! Afen finsk
flicka har du endast nej att vänta.
Eittills hade Margunoff förhållit sig tem-
ligen lugnt, men när dessa hånfulla ord nådde
hans öron, då var han icke längre mäktig sig
sjelf. Ömsom blek och ömsom röd af för-
bittring, sprang han upp, och innan den unga