nam 65
— Här, fortfor kosacken och räckte skynd-
samt upp ett litet sammanviket papper, sedan
han först noga sett sig omkring. Läs det och
sefall sedan.
Med darrande händer slet TIlma upp det
lilla papperet, gom blott innehöll dessa få.
rader:
Vill ni fly, så anförtro er åt posten. Han
är pålitlig. K.
Med hvilka känslor Ilma genomögnade dessa
rader kan lätt förstås. Hon visete nu att de
voro från den unge kosackofficeren, och hade
han varit närvarande, skulle hon fallit till
hans fötter. Nu begrep hon hvarför Kotschoff-
sky, som annars brukade tala med henne
hvarje dag, denna dag undvikit henne. Det
var för att icke väcka Margunoffs uppmärk-
samhet. I glädjen öfver att en utsigt till
räddning ändå fanns, iakttog icke den vackra
fången nog försigtighet, utan talade högljud-
dare än som nödigt var. Posten märkte först
denna oförsigtighet, hvars följd skulle bli svå-
rare, alldenstund Margunoff med smygande
steg närmade sig, och han sade för den skull,
det han likgiltigt stödde sig mot väggen:
— Drag er tillbaka, men långsamt, så att
ej kaptenen, gom nu kommer, märker någon-
tiog. Det är troligt att han ännu icke gett
038 samtala.
Kosackens lugna ton lugnade också Tlma,
och utan att lätsa om Margunoff, som med
ÖSTERBOTTENS PERLA. LD