noff efter tvenne dagars ifrigt sökande icke kunde upptäcka en enda. Med harmen i hjertat återvände han för den skull till lägret och beslöt att afbida gynnande omständigheter. Så hade nära fjortod dagar gått till ända. Ingen .bondhär syntes ännu; ingen farkost hade: blifvit uppsnappad. Margunoff räsade. Åt Kotschoffsky anförtrodde han sig sällan; ty han märkte tydligen att.den unge kosacken var: hans rival. När tillfälle gafs, sände han för den skull ut Honom på-ströftåg. Kotschoffsky lydde ogerna, skyndade sig att uträtta uppdreget och. var fortare tillbaka än Margunoff kunde ana. Ännu vågade likväl icke kaptenen helt och hållet bryta med kosacken, ty han visste att dennes medverkat var honom nödvändig. Utan rytteri skulle han. lätt bli öfverrumplad och tagen. Han tyglade för den skull sin harm, visade kosäceken en skenbar vänlighet, dock icke alltför ofta, men svor derunder ve och förbannelse öfver honom. Kotscboffsky å sin sida märkte ganska väl. Margunoffs sinnesstämning, men icke en enda anspelning derpå kom öfver hans läppar. I hemlighet. gladde han sig likväl öfver det välde han hade öfver rivalen. Och Ilmå, hur är, det med henne? utropar läsaren. Mera död än lefvande måste hon, bevakad; ibland af tvenne jägare; ibland af Mårgunoff sjelf, följa med på marechen gönom skögar och oländiga trakter. Modrens ovissa öde vär