Article Image
satt för någon svårare sjukdom, hvilket måste anses för en tur, emedan en äldre man, synnerligast under fälttjenstöfningar, vid ogynsam väderlek lätteligen ådreger sig förkylning, så kan han möjligtvis vara något så när tjenstbar till fylda 45 år, men i hvilket fall som helst, så kan han icke taga afsked vid hvilken tid eller hvilken ålder som helst; ty om ban än hunnit 50 lefnadsoch 25 tjeristeår och således kan erhålla 8. k. fyllnadspension, så är denna likväl otillräcklig för hans uppehälle. Är han deremot qvar vid regemente, d. v. 8. om vederbörande chefer hafva fördragsamhet med honom så till vida, att han slipper deltaga uti exercis och fälttjenstöfningar, så har han åtminstone så mycket att icke direkt behöfva umbära det nödvindigaste. Detta är dock icke uppmuntrande för de yngre underofficerarne. Beträffande detta förhållande, så kan det vara tillräckligt att hänvisa till 1870 års förteckning å k. armåförvaltningens ensionärer i 10:de, 11:te och 12:te pensionslassen, der det endast är f. d. underofficerare med vederlikar, som ifrågakomma. Man finner till sin öfverraskning, att af inalles 481 pensionstagare, äro från de i hofvudstaden förlagda regementena endast 28, nemligen från Svea lifgardet 4, andra lifgardet 9, lifgardet till Häst 6 och från Svea artilleriregemente 9. Detta är en ofantlig stor skilnad vid en jemförelse med indelta armån. Vid dess regementen uppgå pensionstakarne till minst 11 vid hvarje och vid Jönköpings och Helsinge regementen till och med ända till 25 pensionstagare. Detta förhållande bevisar tydligen det underofficeren inom garnison ej är så lyckligt lottad, att han vid pensionsålders inträde kan taga afsked. Likväl betalar garnisonsunoderofficern Bin årliga afgift till armåns pengionskassa efter samma grunder som indelta ärmåns underofficer. Det vore derföre förenadt med mera rättvisa, om det bildades en särskild pensionskassa för underofficerarne med vederlikar inom garnison. Vidare kommer att, förutom hvad exercis och fälttjenstöfningar beträffar, äro expeditionshafvandens göromål äfven i öfrigt mycket förändrade; han har ett gauska träget arbete inom sjelfva expediuionen, mycken omtanka måste han egna åt rostkammaren och i sammanhang dermed manskapets klädsel och utredning. Vidare är han skyldig att, så godt han förmår, upprätthålla disciplin och ordning inom kompaniet eller sqvadronen. Detta senare är ett ganska maktpåliggande och tröttande arbete. Det händer nästan dagligen, och flera gånger ibland, att expedition-hafvanden blifver af manskapet, på ett eller annat sätt, försatt i en uppretad sinnesstämning, hvilket ovilkorligen i längden blir tröttande och förslappande, synnerligen om individen har klen fysik. När så expeditionshafvanden har strätvat med några år och let blir kompanieller sqvadronschefs Ombyte så finner den nya chefen sig på ett eller annat ett missbelåcren med den iäldre, hvadan denne får aflemna sin expedition till en af sina yngre kamrater ochi så fall åter börja göra vakt, med flera dermed förenade kommenderingar. Detta förbållände inträffar ganska ofta och blir för den det gäller ganska påkostande. Följderna blifva Också att den gamla fanjunkaren snart tröttust vid dehna tjenstgöring och är Tödsakad att sjukröpportera sig och på så sätt ta sig fram med sina 590 rår i lön om året så Finge han möjligtvis kan få tjena qvår. Om derför tjenstetiden för underofficer inom garnison, till pensions erhållande, vore bestämd till 25 tjensteoch 45 lefnadsår och att pension vid denna ålder vore minst 600 rår, samt att underofficeren då runde tvingas att taga afsked, eå blefvo underofficerarne i de festa fall allesammans tjenstbara. Detta skulle betydligt öka armens eåvlil moraliska som fysiska kraft. Underofficern visste då att vär han hunnit till denna ålder, eå vore han något så när betryggad för sin återstående framtid. Tjenstgöringen skulle då i allmänhet övilkonigen Komiha att gå ofantligt mycket Yättare än nu lr förhållandet. Mod åniledning af dessa förhållanden, och då penningens värde övpphörligt minskas samt underofficerns ding således med hvarje dag hotar att ytt: e förskmras, vågar insändaren lägga statsmakterna Varmt på bjertat ått skyndsamt söka göra nifot för förbättrande af sveaska underofficerskårens ställning. Garnisonsunderofficerare.

7 mars 1873, sida 3

Thumbnail