satt för någon svårare sjukdom, hvilket måste
anses för en tur, emedan en äldre man, synner-
ligast under fälttjenstöfningar, vid ogynsam vä-
derlek lätteligen ådreger sig förkylning, så kan
han möjligtvis vara något så när tjenstbar till
fylda 45 år, men i hvilket fall som helst, så kan
han icke taga afsked vid hvilken tid eller hvil-
ken ålder som helst; ty om ban än hunnit 50
lefnads- och 25 tjeristeår och således kan erhålla
8. k. fyllnadspension, så är denna likväl otill-
räcklig för hans uppehälle. Är han deremot
qvar vid regemente, d. v. 8. om vederbörande
chefer hafva fördragsamhet med honom så till
vida, att han slipper deltaga uti exercis och
fälttjenstöfningar, så har han åtminstone så myc-
ket att icke direkt behöfva umbära det nödvin-
digaste. Detta är dock icke uppmuntrande för
de yngre underofficerarne. Beträffande detta för-
hållande, så kan det vara tillräckligt att hänvisa
till 1870 års förteckning å k. armåförvaltningens
ensionärer i 10:de, 11:te och 12:te pensions-
lassen, der det endast är f. d. underofficerare
med vederlikar, som ifrågakomma. Man finner
till sin öfverraskning, att af inalles 481 pensions-
tagare, äro från de i hofvudstaden förlagda re-
gementena endast 28, nemligen från Svea lifgar-
det 4, andra lifgardet 9, lifgardet till Häst 6 och
från Svea artilleriregemente 9. Detta är en ofant-
lig stor skilnad vid en jemförelse med indelta
armån. Vid dess regementen uppgå pensionsta-
karne till minst 11 vid hvarje och vid Jönköpings
och Helsinge regementen till och med ända till
25 pensionstagare. Detta förhållande bevisar
tydligen det underofficeren inom garnison ej är
så lyckligt lottad, att han vid pensionsålders in-
träde kan taga afsked. Likväl betalar garnisons-
unoderofficern Bin årliga afgift till armåns pen-
gionskassa efter samma grunder som indelta är-
måns underofficer. Det vore derföre förenadt
med mera rättvisa, om det bildades en särskild
pensionskassa för underofficerarne med vederli-
kar inom garnison.
Vidare kommer att, förutom hvad exercis och
fälttjenstöfningar beträffar, äro expeditionshafvan-
dens göromål äfven i öfrigt mycket förändrade;
han har ett gauska träget arbete inom sjelfva
expediuionen, mycken omtanka måste han egna
åt rostkammaren och i sammanhang dermed man-
skapets klädsel och utredning. Vidare är han
skyldig att, så godt han förmår, upprätthålla di-
sciplin och ordning inom kompaniet eller sqva-
dronen. Detta senare är ett ganska maktpålig-
gande och tröttande arbete. Det händer nästan
dagligen, och flera gånger ibland, att expedi-
tion-hafvanden blifver af manskapet, på ett eller
annat sätt, försatt i en uppretad sinnesstämning,
hvilket ovilkorligen i längden blir tröttande och
förslappande, synnerligen om individen har klen
fysik. När så expeditionshafvanden har strätvat
med några år och let blir kompani- eller sqva-
dronschefs Ombyte så finner den nya chefen sig
på ett eller annat ett missbelåcren med den iäl-
dre, hvadan denne får aflemna sin expedition till
en af sina yngre kamrater ochi så fall åter börja
göra vakt, med flera dermed förenade kommen-
deringar. Detta förbållände inträffar ganska ofta
och blir för den det gäller ganska påkostande.
Följderna blifva Också att den gamla fanjunka-
ren snart tröttust vid dehna tjenstgöring och är
Tödsakad att sjukröpportera sig och på så sätt
ta sig fram med sina 590 rår i lön om året så
Finge han möjligtvis kan få tjena qvår. Om
derför tjenstetiden för underofficer inom garni-
son, till pensions erhållande, vore bestämd till
25 tjenste- och 45 lefnadsår och att pension vid
denna ålder vore minst 600 rår, samt att under-
officeren då runde tvingas att taga afsked, eå
blefvo underofficerarne i de festa fall allesam-
mans tjenstbara. Detta skulle betydligt öka ar-
mens eåvlil moraliska som fysiska kraft. Under-
officern visste då att vär han hunnit till denna
ålder, eå vore han något så när betryggad för
sin återstående framtid. Tjenstgöringen skulle
då i allmänhet övilkonigen Komiha att gå ofant-
ligt mycket Yättare än nu lr förhållandet.
Mod åniledning af dessa förhållanden, och då
penningens värde övpphörligt minskas samt un-
derofficerns ding således med hvarje dag ho-
tar att ytt: e förskmras, vågar insändaren
lägga statsmakterna Varmt på bjertat ått skynd-
samt söka göra nifot för förbättrande af svea-
ska underofficerskårens ställning.
Garnisonsunderofficerare.