om OU
Ryssarnes samtal blef allt högre och högre.
Iogen vrede röjde sig deri; ty en egenhet hos
detta folk är att det besitter ett ovanligt godt
ölsinneX. - När ryssen är drucken är han
sällast, och så godmodig, att man måste skratta
åt bonom: Se bara på dvorniken,: som vak-
tar palatsets port -i staden vid Nevan; hur
säll och lycklig är han icke, då tungan sladdrar
hit och dit, och då benen neka-sin tjenst!
Faller han på gatan, på trottoaren, midt på
torget; eller på en trappa, Jå ligger-han qvar
der; ingen stör hans ljufva sömn, ty många
af lagens tjenare, som gå honom förbi; önska
i sitt innersta hjerta, att sjelfva vara i denna
lyckliga ställning. s
Efter denna lilla afvikning återgå vi till
soldaterna;
De voro äkta ryssar och hade således det
bästa Sölsinne4 i verlden. Sedan de atfhand-
lat, såsom det tycktes, en högst vigtig fråga,
sprungo de upp, ställde gevären mot ett träd
och började att kyssa hvärandra på kiadbeö-
nen, allt under det de uttömde sig i smek-
namn, Deras sladdrande hördes vida omkring,
och det var icke utan ett visst 11tresse som
fruntimren, mena isynnerhet Ilma, åsågo deras
rörelser och lyssnade till deras ord, af hvilka
Mikko öfversatte några som han kande. D2
voro, enligt Mikkos uppfattning, synnerligt goda
vänner; prisade sin vänskap, som endast dö-
den kunde slita, och uttömde sig i loftal öf-
ver czaren, samt slutade med att berömma