löneförhöjning åt vissa landstatstjenstemin.
Redan i statsutskottet hade olika åsigter om
denna fråga uppstått. Sålunda hade minori-
teten (ledamöter från andra kammaren) delat
sig och afgifvit två särskilda reservationer.
Hrr Carl Ifvarsson, Liss Olof Larsson och O.
B. Olsson, med hvilka grefve A. Posse och
frih. Ericson röstat, enligt hvad de i kamma-
ren upplyste, hade sålunda motsatt sig löne-
förhöjningen af skäl att ej vidare befästa den
nuvarande organisationen af dessa tjenstebe-
fattningar, utan framtvinga retorm. Hrr Jöns
Rundbäck och Jan Andersson hade till löne-
förhöjning åt länsbokhållare och landskonto-
rister för år 1874 föreslagit 36,000 rdr.
För afslag uppträdde i kammaren hrr Jo
nas Jonasson, Hybinette, Carl Ifvarsson,
Lars Ersson, Posse, Liss O. Larsson, Jöns
Pehrsson, John Ericson, Per Nilsson i Espö,
Hans Larsson, P. Gummesson, C. J. Bengts-
son. Samtlige dessa talare höllo före, att
ingen olycka inträffar, om riksdagen inväntar
det förslag till reglering af landstatstjonsterna,
som civilministern bebådat; hr Jöns Pehrs-
80n syntes väl litet tvifvelaktig om de olyck-
liga följderna, mön han var dock förvissad
att ej många länsmän skulle komma att
svälta ibjäl och det tröstade honom; grefve
Posse utvecklade utförligast skälen hvarför
en sådan löneförhöjning i klump icke, under
några förhållanden, bör ske; många tjenste-
män vid landskontoren hafva nemligen andra
allmänna befattningar, med hvilka lön följer,
oeh hvad länsmännen beträffar, så vore det
en uppenbar orättvisa mot dem, hvilka icke
ha boställen, om de ej skulle få större tör-
höjniog än de; som -hafva sådana. Angående
dessa boställen anmärkte talaren, att i kungl.
propositionen, der endast ett fåtal sådana bo:
ställen uppgifvas. afkasta 700 rdr eller något
derutöfver om året, icke namngåfvos flera,
som talaren specielt kände till och hvilkas
afkastning uppgår till mycket mer. TI det di-
strikt, talaren tillhör, finnes sålunda ett läns-
mansboställe, för hvilket han gerna skulle
vilja gifva 3,000 rdr i årligt arrende och detta
finnes dock ej upptaget bland dem .som afka-
sta 7001, Frågan om --denna- omreglering,
som varit på tapeten sedan 1823, alltså i 50
år, lemnade för ötrigt det bästa beviset på
hvad verkan det har när representationen in-
Skränker sig till att uttala önskningar, men ej
lägger någon vidare tyngd i dessa genom det till
buds stående medlet att vägra anslag för att
framtvinga reform. . Många gånger har det
från regeringens sida.hetat att förslag till om-
reglering af ifrågavarande tjenster skulle för
riksdagen framläggas, men riksdag efter riks-
dag har gått utan att man kommit målet när-
mare. - Nuvarande civilministern har nedsatt
en komite för förberedande utredning, det är
visserligen sannt, men hur många komitåer
har regeringen ej tillsatt, af hvilkas verksam-
het man sedan ej sett några resultater? Med
den erfarenhet man vunnit, att intet motstånd
är segare än det som reser sig mot embets
verkens reorganisation, så länge tjensteinne-
hafvarne se att. deras vilkor gång efter annan
förbättras, finnes ingen annan utväg än att
neka äfven behöfliga löneförhöjningar, på det
yrkande om reform äfven måtte höjas från
tjenstemännen sjelfva.
Regeringens proposition att tör detta ända-
mål måtte anvisas 170,000 rdr understöddes
endast af grefve Sparre och hr Lyth, hvilka
dock senare förenade sig med dem, hvilka
ville bevilja den af utskottet för år 1874 till
100,000 rdr nedprutade summan, Dessa voro
hrr statsrådet Bergström, Treffenberg, Hörn-
feldt, Jok. Jönsson, Sjöberg, P.: Olsson från
Helsingborg, Åke Andersson, Key, Englander;
Törnebladr, Wigardt, Edström, P. Staaff
och Granlund, Hr Treffenberg, som synes
äflas att i vissa fall stå på en originel stånd-
punkt eller åtminstone gör detta i uppfatt-
ningen i många frågor, begagnade tillfället i
går att replikera grefve Posses yttrände i
lördags. afton: om: riksdagens könstitutionela
rätt att vägra anslag. Hr Treffenberg,; som
ställde sig.orubblig på den absoluta statsrät-
tens ståndpunkt, upplyste att professor Bo-
ström för länge sedan afgjort frågan om.skatte-
vägran i följd hvaraf riksdagen. ej. har någon
konstitutionel, utan endast-en formel rätt. att
vägra anslag. ; Denna grundsats-fann talaren
tillämpad. .på hvarje sida af regeringsformen,
såsom. bevis hvarpå han uppläste 106 och
107-22, der-helt andrå-korrektiv mot: en tred-
skande elier klandervärd minister yoro riksdagen
anvisade. Talaren frånsåg alldeles den konstitu -
tionella praxis, som utvecklats och i verklig-
heten blifvit lag, lika mycket som han-glömde
65 2 regeringsformen, som ger svenska folket
rätt att sig sielft beskatta och hvarom hr