— OM
vetkanr; den. de ändtligen förtärde ända till
sista droppen. Verkan låt icke heller vänta
länge. på sig. -I höjden af sin förtjusning om-
famnade de hvarandra och togo sig en
Ssvängom- emellan: buskarne;. till dess de
ändtligen stupade på näsan helt nära det snår
vid hvilket. våra flyktingar.lågo. En stund
visade deras. sprattlande .armar och bön, att
de sökte frigöra pig från rusets verkningar,
men slutligen tog det ut sin rätt, och nästan
i samma ögonblick. som rörelsen med amfiar
och: ben upphörde, tillkännagåfvo de högljudda
snarkningarne, att Morpheus tagit dem i sin
vård.
Hade. jag inte rätt; småskrattade Mikko
och este: sig upp. -4Nu äro de lika oskad-
liga som ett nyfödt barnX.
CAldrig char jag bevittnat ett sådant upp-
träde, sade Ilma. YDet var ju för löjligt
när de dangade och kysstes!4
Fru-Herner log svagt.
-— Nå, hurudan är- väl deras sinnesstäm-
ning i morgon? frågade hon:
— I morgon, utbrast Mikko. Deras pohme-
lossa (bakrus) är deras sällbet, och derunder
ha de samms sinnesstämning som under ruset.
Kapten Margunoff hade en dräng, hang namn
har jag glömt, och den karlen var alltid god-
sint fem dagar i veckan, nemligen då han var
full och hade bakrus. En dag var han ond-
sint och trätgirig, och det var den dag då
han var nykter.