— äl -—-
och; först. der kunna vi vara någorlunda säkra.
Jag skall gå i spetsenl.. — . sx 2
Utan att invänta något svar från fru Her-
ner- eller Ilma-satte-sig.Mikko irörelse. Sik-
kilä, der endast tomhet mötte vandraren, genom-
tågades hastigt. Det var redan långtlidat på
eftermiddagen, när flyktingarne kommo. fram
till-skogen, i hvars midt förhuggningen var.
Uttröttade och uthungrade kastade sig fru
Herner och Ilma ned på.en liten. gräsplan i
sjelfva skogsbrynet. Detta. dröjsmål bekyms
rade mycket den ärlige Mikko, som anade,
att ryska spejare funnos i trakten. Hang
uppsyn-gaf också fru Herner anledning till
denna fråga: , a . sen ol see md Ua ä
— Du är orolig, Mikko! Säg oss öppet om
du fruktar någon fara?
Mikko teg. en stund. Gerna ville han. tala
sanning, men, lika gerna ville han också att
fruntimren skulle behålla lugnet. Han var
mycket tvehågsen hvad han skulle svara, då
Ilmå sade: M PREPEEE yn
— Säg rent ut, Mikko, om någon fara hotar.
Det är mycket bättre om: vi få veta det nu,
— Nåväl då, svarade finnen. ochiströk det
långa håret från pannan, jag tror att en fara
hotar. — — 3 EE
— Från hvilket håll? Kanske från Margu-
noff? frågade Ilma med darrande stämma.
— Åhnej, inte ännu på några timmar, sade
Mikko och skakade på. hufvudet, Men jag
kan aldrig tro att hen, som känner till för-