I Polisintendenten. På Strömboms fråga: Inte har Olofsson kört mig den natten? hvad svarade O. på den? Olofsson. Jag svarade då: Det kan jag inte svära på. Polisintendenten. Ni vill förklara saken så, att ni gaf undvikande, ej bestämda svar på de frågor ni erhöll. Olofsson. Ja, jag gaf korta svar och att jag gaf sådana, som jag ej menade något med, kan väl hända... Jag var för resten rädd som jag sagt för Strömbom; han hotade mig med hiiktning och sade: jag skall säga dej att mellan fyra ögon gör det ingenting hvad vi språkar, å då tyckte jag, som inte visste af att någon lyssnade, att det gjorde detsamma hvad jag gaf för svar på hans frågor, ty jag ville komma ifrån honom. Puolisintendenten. Hör nu, Andersson, hotade Strömbom Olsson? Andersson. Det gjorde han inte; det hörde jag inte. För öfrigt är det sannt hvad jag omtalat. (Tjugu minuters uppehåll.) Strömbom. Jag vill anhålla att hr polisintendenten tillfrågar Olofsson, om han ej blifvit tillbjuden 100 rdr, såvida han vidhåller sina nppgifter och dessutom lägger till. Polisintendenten. Har ni blifvit bjuden pengar för att vittna mot Strönbom? Olofsson: Ja, jag ekjutsade en person, och då vi kommo till Arsenalsgatan, så reste han sig upp i droskan och sade att jag skulle få 100 rår, om jag böll i mig. För resten är det flera pereoner som bjudit mig pengar; men jag talar bara om hvad som är sannt. Strömbom (lifligt.) Jag ber att detta må antecknas till protokollet och att hrr tidningsreferenter anteckna det... Kan Olofsson taga detta på sin ed? Olofsson. Ja, det kan jag. Polisintendenten. Hur var han klädd, den der herrn? Olofsson. — Fint klädd . . . medelålders . . . med svart skägg, och åkte från Blasieholmstorg till Rydberg. (Olofsson fick pu tills vidare vara i fred och man började medatt förhöra rörande mordbrandeanläggningen.) Först hördes veterinärläkaren A. R. Berg, nvilken omtalade att han, som förbyr en lägenhet vid Albano, vid tolftiden på?natten sutit och samtalat med bagaren Carlsson och f. kaptenen Zettervall. Carlsson Hade emellertid afiägsnat sig, hvarefter hrr Berg och Zettervsll börjat ett räsonnemang om sisia punkten i ett arbete, som hr Berg tänkte utgifva. Debatten om denna punkts vara eller icke vara hade tagit tid på sig, så att klockan kunde vara ungefär en qvart till I då Carlsson kom insprizgande, under utrop: Det måste inte atå-rätt till. . . jag tror av det är eld! . . . Berg hade genast sprungit ut, dervid han, utkommen, sett rök utströmma ur vagnshuset. Vidare förmälde Berg, att han, åtföljande Carlsson, inrusat i vagnsbuset, dervid han upptäckt eld på två ställen, det ena till venster om ingången, det andra midt för ingången; han kände Tokten af gas, men såg ej om lågan uppsteg från någon vätska; han ropade: elden är löst och slickte den ena elden genom att kasta öfver densamma sia rock, Strax derefter börde han en halfqväfd stämma yttra: med mig är det förbi. Han skyndade dit, derifrån tösten bördes, lyckades tå tag i den nära sanslöse Carlsson och släpa ut honom. Yuwerligare .omförmälde Berg att, enligt hansetro, hade gasolja blifvivutslugen öfver ureqvalpad stenkolstjära. Vid sitt inträde i det rökuppfyllda vagnshuset hade han vargnat en butelj till venster och tre till höger om ingången Samt en butelj under kärran. Vittnet ansåg (på hvilket ligger ej så ringa vigt), att kusken Rosenvik, då han indrog sin husbondes slida på qvällen, kunnat göra detta, utan att komma åt buteljerna (förutsatt att sådana funnits der förut och på def platsån). Et heltt ekålpund krut och två dynamitpatroner hade vittnet fått tag på i vagnebuset, och uppgaf han sig veta, att dynamitpatroneriia tillhörde en btensprävgare Andersson öcK krutet stensprävgaren Öberg. Polisintendenten. Finns detföreskrifven brandredskap i egendomen? Strömbom. Ja, dubbel omgång . Jag vill för öfrigt tillägga att jag har ött fint möblemang stående i lägenheten, och söm icke år försäkradt. Ombudet för städernes allmänna brandstodeboleg, br G. A. Nyström, framträdde efter detta hr Strömbows yttrande och begärde få veta huru mycket den del af egendomen, som var assurerad i bolaget för 20,000 rdr, konde inbringa i hyror. Strömbom. Det tr en sak gom jag egentligen ej behöfver svara på; men jag villdock görd det. — Hr Berg betalar 300 rår i hyra. , Åklagaren. Hvad befalle? Strömbom. Jaha; 100 rår kontant och så har han 200-rdr för dressyr af mina två höndur, — 500 rår betalar bagaren Carlsson öch 200 rår har jag för öfriga lägenheter — summa 1,000 rår. Detta utgör 5 procents ränta å 20,000 rår och det är väl ej för mycket, skulte jag tro. För öfrigt vill jag upplysa, att den del afegendomen, hvarom bir är fråga, endast är brandförsäkrad till 9,500 1tdr, och ändå finnas i densamma förvarade mina dyrbara möbler. Ock så kom den olycklige Olofsson på tapeten igen. d : Berg omtalade nemligen, på uppmanirg af hr Strömbom, att han i fredags åtta dagar sedan varit ute och åkt medhr Strömbom och hade Olofsson varit körsven. Strömbom hade dervid frågat O.: har du sett mig förut? med flera andra frågor, och hade då Olofsson svarat nej och nej på alla de till honom framställda frågorna. Vid Karstens port hade druckits öl, dervid Strömbom, i hr Bergs närvaro, tillfrågat den som sålde ölet, om fågon vagn passerat genom grinden natten till den 7:de, hvartill syarats Cnej. (Ihågkommas bör, att samma qvinna inför poliskammaren vittnat att hon sof hela den natten.) Bagaren Alfred Carlsson. berättade om branden ungetär detsamma som hr Berg (förutom åtskilligt, som ej hörde till saken); tillåde att det varit han, som af ovarsamhet sqvimpat ut ungefär eft stop stenkolstjära eller olja, då han skullb använda pytsen till bock under framdelen af sin vagn. -Han hade emellertid ärligt godtgjort sin vårdslöshet vid stenkolsoljekirlets utslående, derigenom att han med sin kropp släckte de lågor, som; bränno invid kärlet. Det var då han var nära att bli qvätd. 3 Strömbom. Jag skulle vilja ha den frågan framställd till vittnena Berg och Carlsson, huruvida ej de kunna taga på sin ed att jag icke på tre veckor besökt Albano. Detta kunde. vittnena icke. Vittnet Carolina Eleonora Rånoff eller Rånåck (ref. kunde ej urskilja hvilketdera) omtalade att hon hört ett ovanligt buller vid 14 till 1-tiden från det håll der vagnsboden är pelägen. Något annat hade hon ej att berätta. . Med anledning af detta vittnesmål omtalade hr Carleson att han visste det två fimmerstänger v appresta: mot en-af dörrarne och-att detta möjligen förorsakat bullret. Han förklarade vidare bestämdt att någon måste ba varit inae och slagit ikull den ena fimmerstången. Den andra fick han i ansigtet då han öppnade vagnsboddörren, för att släcka elden.) För resten, slutade hr Carlsson, att det är anlagd mordbrand, det talar för sig sjelft. Hr Sparre hördes härefter ännu en gång om tiden, då han skildes från br Strönibom. Han vidhöll fortfarande hvad han föröt gavt