hvilka de voro, som åkte? Olofsson. Nej, inte bestämdt inte, men di sa: Om Olofsson blir tillfrågad, så ge ett bestämdt svar, om han känner igen dem eller inte, för de gör ingenting. Polisintendenten. Fattade Olofsson det så, att de, som talade vid honom å detektiva vaktkontoret, ville narra honom att ljuga? Olofsson (efter något funderande). Di sa Var nu bara bestämd, Olofsson, i sina yttranden om Olofsson känner igen dom, å då ja svarade: Men om ja inte känner igen dom, så kan ja fastna, svarade de: Nej, tala bara sanning, Cederborg. Jag vill upplysa, att det icke är jag, utan kommissarien Johansson, som hållit förhör med Olofsson Kom. Johansson. Ja, jag har visserligen, med afseende på hans osäkerhet i uppgifter, uppmanat honom att vara bestämdare i dessa, men jag har aldrig noppmanat honom att säga mer än han med lugnt samvete kunde taga på sin ed. Polisintendenten. Fick Olofsson den uppfattningen att han skulle ljuga? Olofsson. Nej, kommissarien bad mig särskildt tala sanning. Cederborg. Jag får upplysa, att jag, som äfven hållit förhör med Olofsson, bad honom, som mina ord föllo, att för Guds skull tala sanning och ej säga mer än han visste. Olofsson. Ja, det är sant. Cederborg. Jag vill omnämna att Strömbom varit mycket ifrig att få veta Olofssons adress och att, sedan han erhållit den, han visat sig mycket frikostig mot Olofsson samt, enligt min öfvertygelse, sökt förmå Olofsson medgifva att polisen sökt inverka på honom, Olofsson. Polisintendenten. Hur är det med den saken? Olofsson. Hr Strömbom kom upp till mig i fredags åtta dagar och ville tala med mig... Då frågade han om jag ville köra samma väg, som jog körde den der natten. Ja, svara jag... Jnder vägen kom doktor Berg, hr Zettervall och baron Sparre till, och då befallde hr Strömbom mig köra till Humlegårdsgatan. När vi kommit dit, sa han: Nu ska du köra lika fort bärifrån som du körde den der natten... Vi eka si på klockan ... Vi körde till Karstens port och der påstod frun att det ej var samma hästar, som körde förbi -den 7:de, att kusken satt högt och : att han var klädd ishög hatt. Kom. Johansson. Jag får upplysa att qvinnan : vid med henne hållet förhör sagt: det är inte värdt jog yttrar mig om åkdonet, för jag känner ändå ej igen det. Olofsson. Hon ss att de iste va någon sanning att jag körde genom porten den natten. Polisintendenten. Är Olotsson inte säker på att det vår den natten? Olofsson. Jo, det vill säga... de kan ja j! inte ta på min ed... Dea der qvillen efter brand, då ja körde åt Strömbom, ville ja i men han sa: Jag betalar hvad som (för vägen var dålig), ty det kostar mig mer att inte få ljus i den hut saken... Jag tror mig ! nästan ka fått tag i den person, som anlagt : branden. (Olofsson, hvilken både genom tal och utseende under förhörets lopp visade sig vara I en hvad man kallar beskedlig karl, omtalar härl efter hur Strömbom låtit skjutsa sig än hit och l: än dit i staden inom 4ullamne och litet emellan I: stannat utanför källarlokaler, der O. blifvit bju:! den på bränvin och öl, toddy eller punsch.) a Polisintendenten. Hvad hade hr Strömbom för : . yttranden vid dessa bjudningar? Olofsson. Han sade, bland annat: tala om för mig om polisen tubbat dig, för annars yrkar jag häktning; inte kan-du väl säza att jag åkt den vägen, då jag är oskyldig... Ett par dagar derefter blef jag ombedd att infinna mig hos hr Strömbom i hans hemvist... Jag infann mig också, och ställde då hr Strömbom frågor på : mig, om jag inte låtit tabba mig at br Cederborg att vittna efter som di sÅ . .. Hr Strömbom l: talte högt, men jag svarade sakta och sade ej annat än att kommissarien Johansson uppmanat 1 mig att vara mera bestämd i mina uppgifter, ! och så svarade jag ja eller nej på de frågor Strömbom framställde... I en hast ropade han (: på notarius publicus Frodell och dennes bokbål. : lare Andersson och sade, då dessa kommoiin, l: att jag för honom bekänt det kommissarien Cel: derborg uppmanat mig att säga, att det varit ): Strömbom, som varit nte och åkt om natten... i Hr Frodell uppmsnade mig att upprepa hvad jag Ii . : : j : sagt till br Strömbom, men jag teg... Då sade hr Frodell: Var inte rädd för polisen och hr Strömbom yttrade, att om jag inate talte sanning, skulle jeg inom 8 dagar eitta inom lås och bom. Hr Frodell föreslog då att dom skulle bålla ett extra polisförhör med mej, men det blef inte åf. Så kom han en eler annan dag efter å bjöd på punsch; under en ny körning talade han om att de inte va någe fårligt för honom, för när jag nuen gång blir fris, ga hr Strömbom, som jag blir, så kommer polisen att hålla sig till dig. Nu söker jag dig inte vidare, sa han... Vill du tala sanning, så går dig väl, annars sätter i jag dig inom lås och bom.4 Cederborg. Jeg vill som genmäle å hr Ström4 boms elaka insinuation derom att polisen sökt : tubba Olofsson: att vittna falskt, omförmäla att Olofsson infunnit sig ådetettiva vaktkontoret !I och beklagat sig öfver hr Strömboms efterhäng1! ; i senhet vid försök att söka öfvertyga O. att han aldrig kört S. den väg, bvarom fråga är. Strömbom. Jag bar endast sagt. att jag har hustra och barn och ait hans vittnesmål gjort I 4 att jag skyltar i de allmänna tidvingarne. . . Jag )sade vidare att jag, som aldrig gjort honom något ondt, ej kunde begripa hvarför han skulle så vittna om mig... Olofsson svarade då: Po! lisen ligger ju åt mej! : Olofsson. Det har jag inte sagt. ... Det har Strömbom hittat på. stad Polisintendenten. Jag anser att hr Strömbom gedom sitt yttrande om tubbning komprometterat hela poliskåren. Strömbom. Jag ber om. ursäkt, jag har inte på minsta vis velat påstå att någon sådan egt ram, Cederborg. Jag-ber få upplysa att portvakterskan i Kerstens port har omtalat att Svömbom åkt genom porten... Från Liljans port har erhållits upplysning derom, att en sådan vagn, som irapporten omtörmäles, kört genom denna port . . . Att Olofsson, som blifvit anhållen och sjelf kört till vaktkontoret, der gråtit och varit ledsen är sant, men här får jag öfverlemna en promemoria öfver förhöret, enligt hvilken väl bör visa sig, om vi sökt inverka på honom... Det synes mig — jag säger det öppet — som om Strömbom sjelf tillvägagått på. det sätt han velat tillvita polisen. Strömbom. Det är inte sant. Jag anhåller få bokhållaren hos notarius publicus Frodell hörd, derom att Olofsson för mig erkänt att jag ej varit den som, åkt med honom. Bokhållaren C. G. Andersson inträder och vittnar att han i lördags 8 dagar sedan, på begäran af hr Strömbom, infunnit sig i dennes hemvist för att höra på ett samtal, som skulle komma att föras mellan lir Strömbom och en annan person. Han hade dervid från ett närliggande ram, hvartill mellandörren stod på glänt, hört Strömbom i de mest bevekande ordalag bedja Olofsson hålla sig till sanningen; hört.S. fråga O. om denne förut sett S., hvärtill 0. svarat: fnej; hört S. fråga om 0. Kört honom (S) genom Liljans port natten till den 7:de, hvartill O. svarat: nej, men på samma gång hört O..säga sig ha nämda natt kört två för honom obekanta personer denna väg, nå