POLISKAMMAREN, Mordbrandsanläggningen 1 lä enhetön Albano. Rörande denna mordrandsanläggniog hölls i lördags ett förhör, som, med ett par kortare uppehåll, varade i närmare 11 timmar (från kl. !a 1 middagen till kl. !s 12 på qvällen). Striden, som hufvadsakligast utkämpades mellan t. f. stadsfiskal Cederborg som åklagare och f. husogaren Strömbom som svarande (under vederbörligt öfverinseende af polisintendenton Rupenson, hvilken höll förhöret), företedde många pikanta drag och visade å ena sidan hvilket tjenstenit den ena parten ådagalagt för att söka upptäcka och till vederbörligt straff befordra mordbrännaren eller mordbrännarne, samt å andra sdan den energi, som utvecklats af hr Strömbom för att kunna bevisa och styrka att han vore oskyldig. Men vederbös rande må tala sjelfva: Polisintendenten (sedan vittnena blifvit uppropade). Ja, vi skola nu börja protokollsjusteringen... Alla, som skola höras i målet, utom hr Strömbom, få aflägena sig... De kunna gå ned på detektiva afdelningens vaktkontor. Under denna justering uppkallades än den ene och än den andre af de personer som förut blifvit hörda, enär hr Strömbom yrkade att få dem än en gång hörde om hvad de förut hade vittnat. Så hördes ånyo Strömboms tjensteflickor Albertina Jansson och Emma Charlotta Staberg. S. ville nemligen att de skulle bestämdare uppgifva tiden, då han hemkommit till sin bostad vid Vesterlånggatan. Albertina Jansson kunde emellertid ej, nu liksom förra gången, taga på sin ed om det var 11 eller 12 husbonden varit inne hos dem och frågat om hyndan Molly kommit bem. Staberg åter hade åtskilliga nya och olika uppgifter angående tiden, hvilket gaf polisintendentem anledning att yttra sin förvåving öfver hennes minnesslöhet. Emellertid befanns det till elat, att oaktadt flickorna legat i samma fållbänk, deras uppgifter om husbondens hemkomst, ljusets tänlande och Mollys efterhörande stodo i strid mot varandra. (Under detta nya förhör med flickorna, som varade en timme, blef hr Strömbom tillsagd att aflägsna sig i ett annat rum, detta på begiran af åklagaren, hvilken trodde att flickorna voro rädda för Strömbom.) Härefter fortsattes med arotokollsjusteringen. — : Grundläggaren Axel Öberg (äfven han, som förut är nämdt; ställd under förbör rörande brånden) förklarade sig ej ha något mot det rörande honom förda protokollet att anmilrka ; han endast tillade att de två dynemitpatroner, hvilka blifvit anträffade i vagnsböden, tillhört enstenprängare Andersson. Åkardrängen August Olofsson förklarade, sedan han afhört uppläsandet af sitt förut afgifna vittnesmål, att han fortfarande vidhöll att det varit Strömbom och Öberg som han kl. mellan 11 och 12 12 kört från Humlegårdsgatan till och derefter förbi Albano. Han hade begärt 8 rdr för körbiogen, men erhållit 4 rår 50 öre. Jag vill dock inte svära på att det var dom, slutade Olofsson, fast jag inom mig är fast öfvertygad om att det var dom. Strömboms kusk, Rosenvik, ändrade något i sina föria uppgifter och påstod att nyckeln till den åt nordöstra sidan varande dörren till vagnebeden på obekant sätt försvunnit redan 3 veckor före branden, hvilken han fortfarande påstod ha utbrutit kl. 13 1. Strömbom. Jag får upplysa att jag fått reda på en muraregesäll Tullström, hvilken jag bar anledning misstänka för brottet. Öberg. Tullström ä dö. Strömboin. Nej, bän r der nere. Öberg. Tullström ä dö. (Det upplyses at åklagaren att den Tullström, som blifvit kallad, icke är rätte mannen.) F. löjtnanten Henrik Sparre vidböll att Strömbom vid 12tiden varit i staden och tillade att han wu ihågkom det S. den ifrågavarande natten varit klädd i lifrock och ej i pels. (Hr 8. brukar vanligen begagna pels och Olofsson bar påstått att den ene af dem han skjutsade till Albano var iklädd sådan.) Jag är desto sikrare derpå, sade hr Sparre, som jag -nw kommer ihåg att hr Strömbom innan vi skildes yttrade: Nej, f—n, jag fryser; det var dumt-att jag inte tog pelsen på mig.t Strömbom. Kan Sparre taga detta på sin ed? parre. Ja. I Polisintendenten. Herrns lifrock är fodrad med skinn... Den bör ju således vara tillräckligt varm. -Strömbom. Det förstås, men lifrock och pels är ändå inte detsamma; h F. d. kaptenen LL. G. Zettervall vidhöll att han varit i sällskap med Strömbom till något före half 12 på natten, då hän aft Strömboms kusk WKifvit hemkörd från Malmens källare till Albano; men som hr Z. äfven uppgifvit att kl. vid hans framkomst till Albano endast vieade half 12, hölls ett vidlyftigare förhör rörande den eaken, som slutade medätt Z. förklärade motsägelsen på så sätt, -tt Gamla Malmens-kl. gick 12: minuter förnt och att han (2); framforslad af en Bnabb bäst och vid godt före, kunnat tillryggaltgga vägen till Albano på 10 minuter, helst han ejelf gått vägen från sistnämda plats till Gustaf Adolfs torg på 15 minuter. Kakelugnsmakarebustrun Sofia Löfgren påstod att grundläggaren Öberg, hvilken hos henneinnebor i huset nr 54. Apelbergsgatan; icke någon natt varit frånvarande; den natt branden uppstod, påstod vittnet, hade Öberg vid 12-tiden varit inne i köket, der hon med flera stodo och tvättade kläder, och begärt en dryck vatten. Ogifta Amalia Pettersson, inneboende hos Löfgren, vidhöll emellettid att tvätten endast varat till kl. 9. Källaremästaren H. Ählström höll fast vid ått kl. varit närmare 12 än Il då Strömbom med sällskap aflägsnat sig från hans källare Protokollejusteringen var uu slotad, och tillfrågades hr Strömbom om han hade någon vidare anmärkning att göra. Härtill svarade hr 8. att protokollets vidlyftighet gjörde det omöjligt för honom att nu yttra sig om han godkände detsamma eller. ej. Men, sade ht Strömbom, jag anhåller att genast få hörd hustru Augusta Wilhelmina Johansson... Hon behöfver gå hem, Jag vill att hon skall höras derom att ej någon släde kört genom Karstens port natten till den T:de.s T Det åberopade vittnet tilläts höras, och berättade hon sig ej ej veta någonting; hon hade sofvit hela natten. Efter en Kalftimmes uppehåll i sessionen började densamma ånyo och hördes dervid: Riksdagsmannen Pehr Benjaminson; hvilken omtalade attHhan nåtten tilliden-7:de sammans träffat med Strömbom och sällskap i hörnet af Tyska brinken ; efter 11, men icke före half 12, Riksdagsmannen J. V. Lundqvist omvittnade att han, i sällskap med förut hörda vittne, sammanträffat med Strömbom och hr Sparre vid half 12-tiden. Hr Sparre hade vid tillfället varit klädd i grå underrock. Polisintendenten. Är det sånning söm Olofsson sagt, då han talat om att han känner igen det Strömberg och Öberg äro de han kött för? Olafeson. Ja. det är det visst det... Men jag