qvar i lifvet, luttrad genom pröfningar, helgad
genom lidandet; du behöfver endast åter öppna
famnen, men jag har min på några alnars
djup i Indiens ödemarker. Det är dock någon
liten skilpad på arten af våra sorger.4
Men den fordne missionären lättade sitt
bröst med en djup suck och återtog sin förra
frimodighet.
SNå, nu är egoisten drunknrad i tårefloden.
Nu läser du din återupprättade makas bref
och skyndar sedan att uppsöka henne och din
lille son, skyndar att liksom hon godtgöra,
afbedja, förlåta och försona.
Nej, gif mig brefvet! Jag vill gömma det
ännu i fyra dagar.
Hvarför just i fyra dagar?
Jo, Vi räkna i dag den 24 augusti. Den
28 augusti var den ödesdigra dagen för två
år sedan. Här i berghällen inmejslade jag i
fjol med egen hand min olyckas första års-
dag. Du kan läsa siffrorna sjelf derborta un:
d:r kbänogbjörkens skugga, der åt minnet af
min jordiska sällhet naturen rest en bauta-
sten, som aldrig störtar. Om fyra dagar fyller
mitt lidande sitt andra år. Det blir en svår
dag, att minnas denna dag, då jag, efter flera
nätters ansträngningar för att kunna återtända
till miaa älskade förr än jag ämnat, slutligen
af brist på åkdon fotvandrade från staden
under ett det vildaste oväder, öfverlycklig
vid tanken på det vinkande, kärleksfulla hem-
met. Men hemmet var ödelagdt, min lycka