Eno Gammal Vendist har tillsändt oss en
skrifvelse med anledning af en den 7 den-
neg införd korrespondens från Kristianstad.
Vi meddela hufvudinnehållet af CGammal
Vendists4 bref:
Jag kan ej annat än ge brefskrifvaren rätt i
sitt omdöme om niävatande chefen att han är
en särdeles human man, som fordrar både hu-
manitet och god kondnit af sina underlydande.
Men deremot har brefskrifvaren orätt, då han på-
står att nuvarande chefen mottog ett regemente,
der hvarjehanda oregelbundenheter inrotat Se
Jag vågar tvärtom påstå att regementet under
föregående chefer varit i ständigt framåtgående
och att öfverste von Arbin mottog ett regemente
som, såväl i fråga om den militära andan som
den militära dugligheten, stod ganska högt. Der
finnes visserligen en och annan officer, som
utan men för regementet kunde packa in och
resa till en annan marknad, men det är troligen
ej brefskrifvarens mening att vilja göra regementet
ansvarigt för hvad en eller annan individ inom
detsamma felar, och öfverste von Arbin lär lika
litet som hans föregångare kunna göra någon för-
bättring i detta hänseende, så länge den oduglige
såväl som den duglige har — kunglig fullmakt.
Men, säger brefskrifvaren, att manskapet och
underbefälet äro honom i hög grad tillgifna, det
har jag erfarit, och i detta hänseende är åtmin-
stone hans ställning högst olik föregåendes.
Det förra, eller att manskap och underbefäl äro
honom i hög grad tillgifna, är en sanning, men
det senare, att i detta hänseende hans s ällnizg
är högst olik föregåendes, är ej med sanningen
öfverensstämmande. Hvad de två nästföregåen-
de cheferna angår, så bade de redan som batteri-
chefer tillvunnit sig underbefils och man8saps
tillgifvenhet, och denna tillgifvenhet fanns qvar
i lika hög grad för dem såsom regementschefer.
Om öfverste Skytte, som en längre tid var från
regementet, möjligen af en yngre generation vid
detsamma ej, under den korta tid han var chef,
blef så högt uppskattad som af dem som förut
stått under hans befäl, så Kr detta dock ej något
bevis att, i allmänhet, tillgifveahet saknades.
Hvad öfverste Skyttes företrädare, generalmajor
grefve Wachtmeister angår, så vågar jag, i mot-
sats tlll brefskrifvaren, påstå, att troligen ingen
vid regementet egt underbefäls och manskaps
tillgifvenhet i så hög grad som han, och detta
med rätta, ty ingen har i högre grad än han
verkat godt för underbefäl och manskap. Han
började denna sin verksamhet, som nämdt är, re-
dan som batterichef, och han upphörde dermed
intet ögonblick så länge han stod qvar vid rege-
mentet. För att gå ännu ett steg tillbaka, så får
ie nämna att intet skäl fanns hvarför ej grefve
Wachtmeisters företrädare, generalmajor D. W.
Silfverstolpe, skulle egt underbefäls och man-
skaps tillgifvenhet. Minnet af generalmajor Silf-
verstolpe i detta samhälle är, att han var en
ytterst samvetsgrann och rättrådig man, så inom
som utom regementet.
Vår korrespondent, till hvilken red. sändt
Gammal Vendistst anmärkningar, har på
dem svarat:
Ofvanstående uppsats innehåller så många med-
gifvanden till det jag i det deri åsyftade bref-
vet till D. N. meddelat, att jag verkligen är
tveksam, buruvida motsägelser från min sida äro
behötliga i fråga om de små afvikelser, som
insändaren förmenar att jag gjort från det han
anser vara rätta förhållandet. Insändaren ger
mig rätt i allt hvad jag yttrat om den nuvarande
chefen och motsäger icke med ett ord hvad jag
meddelst om de militära uppträdena inom socie-
teten. Ja, han tackar mig i mångas namn för
hvad jag anmärkt om arbetsordningen inom hof-
rätten. Hvad göres mig väl vidare behof? Att
en gammal Vendist kastar en tacksam blick på
gamla förhållanden inom regementet, ir ej att
undra öfver. Den gamla tiden är nonom kär,
den gamla carolinska tiden, detta är ja icke
annat än hvad hvar och en kunde vänta af
honom, och aldra minst hade jag påräknat, att
han skulle fästa sig vid dess oregerbundenheter.
Snarare befarar jag att alla andra, icke gamla
Vendister, stöta sig på att jag om de riksbekanta
amla förhållandena inom Vendes artilleri nyttjat
let lindriga uttrycket: oregelbundenheter.
Skulle insändaren verkligen vilja veta beaked
om hvad underofficerare och manskap tänka om
gin nuvarande chef, jemförd med de föregående,
så kan han vända sig till dem, och särskilt till
oOrdonnanserna; så har jag gjort.
SNS TN INSE