Sedan talaren riktat några ytterligare före: bråelser mot utskottet för att det krånglat ir sin mening i en stormflod af fraser och inlåti: sig i sista punkterna på ett räsonnemang, som icke vore något räsonnemang, åtminstone icke något riksdagen värdigt, slutade han med att uttala den förhoppning, att konungen nog egde det begrepp om grundlagens helgd, att han låter kröna sig såväl-i Sverige som i Norge, samt yrkade bifall till botänkandet. Hr Sjöberg, kröningsutskottets ordförande, fick härefter ordet, mon han inskränkto sig till att med-anledning af de föregående talarnes anföranden yrka bifall, Hr Hedin, som under ett af hr Sparres angrepp mot honom, begärt ordet, afstod derifrån. Båda dessa talares uppträdande helsades med lifliga bifallsrop. Stämniogen i kammaren var fej för någon vidare behandling af denna fråga. Ännu en gång höjde talmannen sin klubba. Då hördes en röst från östgötabänken. . Hr Huss bogärde ordet. Trots de många uppmaningarne att afstå derifrån, behöll han det och utvocklade kröniogens religiösa botydelso — den enda betydelse denna ceremoni har. Det vore ej sagdt att bruket vore dåligt derföre att det är gammalt. Ålderdomen bemötes ju med vördnad af de yngre. Flertalet af Europas regenter vore ju ock krönt. Bruket vore ju sålunda icke så urmodigt. Om dess utom betänkandet i dess nuvarande skick bifölles, skulle detta, enligt talarens förmenande, möjligen af konungen kunna tydas såsom inneärande mindre vänliga tänkesätt mot honom. För att förekomma detta formulerade talaren följande förslag till beslut: Kammaren emotser h. m:ts beslut i frågan och finner vice talmannens framställning icke böra till någon Vidare åtgärd föranleda. Ett sådant bes ut, anmärkte talaren, vore en artighet, som borde visas konungen. Hr Törnfelt fann sig slutligen af den föres gående talarens yttrande uppmanad att begära ordet, Han sade sig vara förvissad att ingen numera låter sig vilseledas om verkliga betydelsen af sådana tillställningar, och han trodde ej, att någon i Sverige på fullt allvar i sjelfva kröniogen ser någonting roligiöst, Sjelfva smörjningen hade tillkommit för att slå blå dunster i ögonen på folk, men nu ha alla blifvit så klarsynta, att dessa blå dunster icko mer bilda någon gloria kring den smordes hufvud, Smörjelsen är nämligen icke något sakrament eller söm sådant erkänd hvatrken under gamla eller nya testamentot. Iogen menniska tror numera, om öfverhufvud en sådan tro någonsin förefunnits, att smörjelsen medför en gudomlig kraft. Om derföre konungön vill med sitt folk under bön och den Högstes åkallan inviga sig till sitt höga embetes utöfniog, någonting som talaren ej hade något omot, så bordö åtminstone sjelfva smörjelsen, såsom alldeles betydelselös, afskaffas. Ännu en gång höjde talmannon sin klubba och nu fick hon falla i bordet, Diskussionen var slut. Hr Huss envisades,trots den uppenbara vissheten om en förkrossande motgång, att få sitt förslag under omröstning. Med 124 röster mot 51 fattade kammaren sitt beslut i öfverensstämmelse med utskottets betänkande, Minoriteten röstade för hr Huss förslag. Genom denna af br Huss föranledda votes ring fick kammaren alltså tillfälle förklara, att den icke vill. motso något konungens beslut angående kröningen, eller, med andra ord, att kammaren ej vill veta af en sådan ceremoni, Öfriga ärenden. I båda kamrarne förekommo dessatom bordläggningar och remisser. till vederbörliga utskott. — Med hänsyn till hr Bergstedts motion angående den teologisk-filosofiska examens afläggande af alla teologie studerande beslöt första kammaren, på yrkande af vice talman nen frih. Fuöck, att denna motion skulle hänskjutas till ett kammarens tillfälliga utskott nr 2, som skulle bestå af 5 ledamöter och 2 suppleanter, hvilka af kammaren skola utses nästkommande onsdag. Efter en kortare öfverläggning biföll andra kammaren den af dess tillfälliga utskott gjorda framställning om afslag å hr Kjellmans motion om: aflåtande till k. m:t åf en anhållan, det k. m:t för framtiden måtto tillåta generalPoststyrelsen att sjolf utnämna alla sina tjen-, stemän,-eller :ock att k. fö:t endåst utnämner dem till. posttjenstomän, som ha generalpoststyrelsens förord. , Flera talare, såsom Per Nilsson i Espö, Åke Andersson och Gumae lius, godkände dock motionens syfte, enär befordringarno inom poststaten mårga gånger gifvit anledning till befogade klagomål af dem, som egnat sig åt detta verks tjenst. Dessutom biföll kammaren med 118 röster mot 54sitt tillfälliga utskotts nr 2 afstyrkande af väckta motioner. om nämdemäns rätt till skjutsersättniog vid--vissa förrättningar samt utan diskussion samma utskotts afstyrkande af väckt motion om uppbördsprovision tör kro nofogde vid indrifoing af resterande lönebelopp åt presterskäpett — — Tf Slutligen förekom ett af andra kammarens tillfälliga utskott, i anledning af hr Ivar Månssons motion, afgifvet förslag till anhållan hos k. m:t, det k. m:t täcktes, med ändring af nn gällande grunder för uppbörden af presterskapets löner, stadga, att den del af nämda löner, som utgår af jordbrukseller annan fastighet, skall upptagas efter senast fast. ställda taxeringsvärde. Donna--utskottets framställning gaf anledning till en längro öfverläggning, Till förmån för densamma yttrade sig dessutom hrr Sv, Nilsson i Efveröd, Danielsson, Jöns Pehrsson, Sv. Nilsson i Österslöf och Ola Jönsson, un der det hrr grefve Björnstjerna, friherre af Schmidt, Kolmodin, Törneblad, C. Ifvarsson, Lyttkens och Englander talade för afslag å den af utskottet förordade förändringen, hvars riktighet väl ur principiel synpunkt af flera bland sistnämda tälare erkändes, ehuru de ansågo de redan gjorda -prestelöne-regletingarna lägga hinder i vägen för principenstilllämpning. Vid anställd votering törkastades utskottets hemställan med 129 röster mot 29. Andra kammaren beslöt äfven för sin del utan diskussion att för utredning af propositioner och motioner rörande undervisningafråHR te t Åfr f t RKS KR RET FR