Medan Eleonora Miinning med sin lille son lefde en annan sorts eremitlif i pastorskan Schönbergs undangömda hem, och under arbete och försakelser uppfostrade. gin älskling till ett fromt och lydigt barn, hvilket hvarje morgon och afton bad till gud för sin frånvarande Bjuke fader, plågades enkepostmästarinnan Apollonia Korall af alla nyfikenhetens små demoner med anledning af brytningen mellan de nyligen så lyckliga makarne Minning. Tant Polla hade, ehuru ett -helt år gått till ända, icke af ryktet fått ringaste vägledning för sina gissningar om orsakerna till skilsmessan, utan endast, understödd af. sin egen bördiga fantasi, gjort upp sina små skandalhistorier. Vi kunna derför dömma till hennes angenäma öfverraskning, då hennes piga en eftermiddag jemte kaffebrickan införde nyheten att aflidne herr Emanuels trotjenare Abdon, elegant och fin som alltid, väntade i tamburen och ödmjukeligen anhöll att få tala några ord med hennes nåd. cHennes nåd4, som igenkände den artige betjentens favorituttryck, tillkännagaf sin behagliga alteration iutropet: tLefver den hygge lige karlen ännu? Nå, då kan man säkert få