Medan Eleonora Miinning med sin lille son
lefde en annan sorts eremitlif i pastorskan
Schönbergs undangömda hem, och under arbete
och försakelser uppfostrade. gin älskling till
ett fromt och lydigt barn, hvilket hvarje mor-
gon och afton bad till gud för sin frånvarande
Bjuke fader, plågades enkepostmästarinnan
Apollonia Korall af alla nyfikenhetens små
demoner med anledning af brytningen mellan
de nyligen så lyckliga makarne Minning.
Tant Polla hade, ehuru ett -helt år gått
till ända, icke af ryktet fått ringaste vägled-
ning för sina gissningar om orsakerna till
skilsmessan, utan endast, understödd af. sin
egen bördiga fantasi, gjort upp sina små skan-
dalhistorier.
Vi kunna derför dömma till hennes ange-
näma öfverraskning, då hennes piga en efter-
middag jemte kaffebrickan införde nyheten att
aflidne herr Emanuels trotjenare Abdon, ele-
gant och fin som alltid, väntade i tamburen
och ödmjukeligen anhöll att få tala några ord
med hennes nåd.
cHennes nåd4, som igenkände den artige
betjentens favorituttryck, tillkännagaf sin be-
hagliga alteration iutropet: tLefver den hygge
lige karlen ännu? Nå, då kan man säkert få