Ett våldsverkareband upptäckt i
staden Lille.
Den franska brottmålshistorien har blifvit
ökad med ett nytt blad af dystraste inne-
håll... Funnes någonstädes en samling af
alla verldens brottsmålshistorier, skulle man
der dock svårligen finna någon förfärligare
än den, som utvecklas i anklagelseakten mot
nio skurkar, hvilka i Lille nu stå inför sina
domare, anklagade för ett mord jemte en
mängd andra lika afskyvärda brott. De an-
klagade — af hvilka någre äro mellan tolf
och tjugu år gamla, under det att andre äro
medelålders män — äro med två undaztag
mekaniska arbetare och handtlangare vid
verkstäder. Bandet i ein helhet utgjordes
af mer än tjugu personer. FElfva af desse
hafva tyvärr lyckats rymma till Belgien och
Tyskland; nio äro, som sagdt, häktade och
ställda ansigte mot ansigte med rättvisan.
Bandets anförare voro en lärare i gym-
nastik och en tulltjensteman. Af anklagelse-
akten framgår, att den senare gjort bruk af
sin uniform för att trygga sig sjelf och sina
medbrottslingar under utöfvandet af deras
bandithandtverk, som ostraffadt fortsatts
nära fyra år, från början af 1869 till hösten
1872. Det system, som banditerna hade
uppgjort, var grundadt på vissa lagbestäm-
melser, som gälla för de större städerna i
Frankrike och afse att upprätthålla den all-
männa sedligheten eller anständigheten, men
som olyckligtvis öfverlemna qvinnorna af de
8. k. lägre klasserna alltför mycket åt polis-
myndighetens godtfinnande. Har en qvinna
en gång råkat ut för SDuchatelets polisför-
ordning, så vet hon sig vara en brännmärkt
varelse för hela sitt återstående lif. Röf-
varebandets medlemmar hade systematiskt
fördoalat rollerna sinsemellan, för att jaga på
denna mark. Den rikaste skörden gjorde
banditerna under de långa sommaraftnarne,
när Lilles innebyggare gått ut att andas
frisk luft i stadens 4Bois de Boulogne, eller
parken utanför vallgrafven. Om ett sam-
talande par råkade förirra sig i parkens
aflägsnare delar, störtade två eller tre af
skurkarne fram, fattade tag i dem och till-
vitade dem osedligt förhållande. Om för-
närmad oskuld vågade göra gensägelser mot
anklagelsen, voro falska vittnen g-nast till
hands, som påstodo sig tillhöra polisen och
bekräftade anklagelsen. De falska vittnena
buro ofta dekorationer, och till sist infann
sig den uniformerade tjenetemannen för att
stödja anklagelsen, Under kejsardömets