alla sin husbondes rörelser, hade under tiden
lagt sitt stora vackra hufvud på den bedröf-
vade vännens axel och genom några sleknin-
gar på hans öra gifvit tillkänna sitt delta-
gande. Husbonden kastade nu sina armar
kring det trogna djurets hals och tryckte dess
hufvud till sitt flämtande bröst, medan den
fyrfotade tröstaren med hviftningar, som höllo
på att stjelpa hela kokapparaten öfverända,
omtalade sin innerliga belåtenhet. Också de
tama tärnorna slogo sig ned på sin husbondes
knän: och pickade honom på handen, liksom
ville de tacka honom för maten de fått. Han
belönade de små djuren med några smek-
ningar, hvarefter de åter flögo in i den öppna
buren,
Men hvilken var väl denne besynnerlige
ensling med det långa blonda skägget, fom
räckte ned på bröstet de bleka, aftärda men
ännu vackra anletsdragen, och de uttrycksfulla
ögonen så dystra och vemodiga derinne isina
djupa hålor?
Låtom oss tyda inskriften på permen af
den bibel han nyss framtagit ur det lilla skå-
pet och lagt öppen på bordet bredvid sitt
nattläger. Innan han läser sitt kapitel ur
böckernas bok trycker han en lång kyss på
det bleknade namnet bredvid titelbladet. Der
står skrifvet: SAnna Amalia Minning född
LiljenstjernaX.
Ja, det var i sin moders bibel som Joachim