-——-
ämnen. Roddaren sjelf band sin båt med om-
sorg och stoppade på sig nyckeln till dess
lås. Sedan såg han på sin klocka, och klättra-
de derefter upp till den lilla håla, i hvilken
gubben Granat insatt korgen och mjölkflaskan.
På en afsats ofvan hålan stod hunden hvif-
tande på svansen och afbidade sin husbondes
befallningar. Denne räckte nu korgen åt dju-
ret, som bar den in i den af naturen anord-
nade kammaren, och derefter återvände för
att hemta den täckta mjölkflaskan. Sjelf tog
roddaren kokapparaten, släckte elden, och bar
det lilla köket upp till eldstaden, utmed ber-
get. Här tände han ånyo fotogånlampan och
lät den afbrutna kokningenfortsättas.
Ur korgen upptog han nu ett par rena ser-
veter samt åtskilliga omsorgsfullt inlagda
födoämnen, I botten låg ett bref med en
fruntimmershandstil. Han spratt till, såsom
då man hör ett oförmodadt buller, och stir-
rade en stund på handstilen. Hans vackra
ögon blefvo alldeles öfverfulla af tårar; han
förde brefvet närmare sina läppar, men plöts-
ligen ryckte han hufvudet tillbaka såsom hade
bokstäfverna varit bemängda med ett varnan-
de gift, och derefter tände han papperet på
eldslågan och lät det förbrinna, medan han
behöll det i sin hand så länge det var honom
möjligt. En tung och lång suck åtföljde denna
förbränningsprocess, medan blickarne stirrade
oaflåtligt ned på askan efter brefvet. New-
foundlandshunden, som uppmärksamt följde