-——ämnen. Roddaren sjelf band sin båt med omsorg och stoppade på sig nyckeln till dess lås. Sedan såg han på sin klocka, och klättrade derefter upp till den lilla håla, i hvilken gubben Granat insatt korgen och mjölkflaskan. På en afsats ofvan hålan stod hunden hviftande på svansen och afbidade sin husbondes befallningar. Denne räckte nu korgen åt djuret, som bar den in i den af naturen anordnade kammaren, och derefter återvände för att hemta den täckta mjölkflaskan. Sjelf tog roddaren kokapparaten, släckte elden, och bar det lilla köket upp till eldstaden, utmed berget. Här tände han ånyo fotogånlampan och lät den afbrutna kokningenfortsättas. Ur korgen upptog han nu ett par rena serveter samt åtskilliga omsorgsfullt inlagda födoämnen, I botten låg ett bref med en fruntimmershandstil. Han spratt till, såsom då man hör ett oförmodadt buller, och stirrade en stund på handstilen. Hans vackra ögon blefvo alldeles öfverfulla af tårar; han förde brefvet närmare sina läppar, men plötsligen ryckte han hufvudet tillbaka såsom hade bokstäfverna varit bemängda med ett varnande gift, och derefter tände han papperet på eldslågan och lät det förbrinna, medan han behöll det i sin hand så länge det var honom möjligt. En tung och lång suck åtföljde denna förbränningsprocess, medan blickarne stirrade oaflåtligt ned på askan efter brefvet. Newfoundlandshunden, som uppmärksamt följde