SS MVVWV
Men fadren kysste hans rosenmun och för-
svann.
När han skulle passera genom salongen, såg
han gubben Staffan mäta rummet med långa
steg, medan Johnsson frågade om inte ilbudet
till staden nu var öfverflödigt.
Nej, nej! Laga att ångbåten kommer hit
ju förr dess hellre. Den ska kunna hinna
tillbaka till sina reguliera turer. I värsta
fall kan man skicka hit den lilla ångslupen4.
När betjenten gått, ställde sig den gamle
bokhållaren i vägen för sin principal.
SVar mild mot den olyckliga, herr Män-
ning! hviskade gubben med dof röst.
Nej, rättvis mot den brottsliga, svarade
Joachim kallt.
Mindre brottslig än felaktig. Hör på!4
Och nu berättade den gamle så kort och så
fort som möjligt om allt som passerat, om
listen med juvelskrinet, om sin strid med den
falska Attilio Dossi, som egentligen hette Emi-
lio Dolcini, och slutligen om Eleonoras enda
brott mot sin make, den kyss hon gifvit äfven-
tyraren.
Joachim åhörde allt med det spändaste in-
tresse och knöt sina båda händer vid tanken
på det svek han varit utsatt för af fremlin-
gen, Men vid gubben Granats försvar för
Eleonora, afbröt han häftigt: -
4Och hon skulle inte vara brottslig? Är då
inte mördaren brottslig derför att någon hej-
dar hans arm midt under det måttade döds-