Article Image
ställolsa vid hemtninss. mA tt våderbörand pplysningsvis vilja vi tillägga. att vederbörande hyligen beslatat äg för at Så vidaro källa i brott nålsväg inståmda Personer vid vite, utan vic tomtningspåföljd, enär detta sätt visat sig verk. Sammare, derför att den tilltalade då vanliger iakttager inställelse, hvilket han annars möjliger skulle uraktlåta, vitet må vara hur högt som bolst LANDSÖRTEN, . Bet tredäbbla inordet i Stafrered, Rörande denna hemska filldragelso meddelar Ve nersborgs Tidning följande mär lika upblysninkal Den 12 d:s företog örtens provincliälläkare, enligt förördnande af ken. Bbefide, medikolegal besigt. og å lien efter Gustaf Johanssons hustru och atn. De vid detta tillfälle gjorda iakttagelser synas till en del föra historien om detta hemska mord in i ett nytt skede; .. ra Att döma af de, trö tnitsons inbördes likhet, tror man sig ieod säkerhet kunna antaga, att en och Anima hand fört knifven mot de tre struparne. id en närmare granskning af halsknotorna befanns att en lika kraftig hand fört mordvapnet mot hustruns hals som mot barnens strurar: De spår efter knifsudden som finnas 8 hustruns halsknota, syntes utvisa att handon, som hållit knifven, der inlagt ännu mera kraft än vid föregående Tysliga rtbetet. Yttre spår till motstånd hos offren, då mordet begicks, syntes endast å liket efter den 12åriga flickan, hvars ena tumme var till hölften klufven. Å hennes h: 1 varakados Elton i sårets närhet en obetydlig ricpå. Jammanställer man dessa fatta mad uppgifterna i polisprotokollet, att ajinön och flickan samt hustrun och gossen Jågo olika sängar i stugan, och med pigan Thildas vittnesmål vid samma tillfälle, att flickan, då Thilda på morgonen gick ur etugan, Qvarlåg sofvande i Jnannens säng, så kommer than till det antagande säsom sannolikt, att mördären eller mörderskan, ty i detta fall börja omständigheterna ett besynnerligt utsebnda, flyttat Mickan till anära sängen eller kanske väckt henne och med vänliga ord förmått henne krypa till sin lilla halfbror samt derefter mördat honne, som vaken, då on med tummen sökte värja sig för det mot hen. tta d då hr G. detta den 1 mars, UR att lakttaga In nes hals riktade mordvapnet. årets riktning å hustruns hals syntes något oefe il för att vara en yttring af slolfverksamliet. I stället för att gå uppifrån nedåt, vid hvilken rörelse armen besitter sjn stöteta kraft, går detta sår tvärtom eller nedifrån uppåt. Detta blir alltid en tvungen rörelse för egen arm. Knifven, som tillfogat henne döden, måsto ha hållits i venstra handen. Men hon var icke vensterhändt, Detta bekräftades dels af de närvarande, dels af vissa arbetsmärken å den dödas händer. MSslunda skulle hon ej sjelf burit hand på sig. Hvem har då begått det iredubbla mordet? Saken är i sitt nuvsrande skick så dunkel och ingnärjd. att den ger Knledning till gissningar åt skilda håll. i Det ligger den efterlefvande mannen till last, att han vid nägra tillfällen haft hotful!a yttranden om hustrun och barnen. Förutom makarne, barnen och de två pigorna fans i stugan en fiortönårig drängpoike, som bette Janne. Figan Thilda säger i sitt vittnesmål, att husmodren, samma morskon mordet skedde, befallt Jannogå till husbonden stallet. Vid pollsförhöret var Janne ej närvarande. Justfun, an groflsmmad qvinna, var ej Mer än 23 år. Flickan var 12 och gossen 8 år fammal. För att sätta läsaren i tillfälle stt eaminanställa au meddelade resultat af dön medikölegala bosige ningen med uppgifterna i den kort efter mordet hållna polisändersökningen, återgifva vi ur denna jednare följande strof: Myrin berättade att Alida ofta beklagat sig öfver mannens hårdhet, hvaraf hon kände sig djupt lycklig; att mannen någon gång skuffat före huru aldrig i tjenstfolkots äsyn; att hon en tid varit illamäende, men aftonen före den hemska idldragelson syntes friskare; att ingen liknelse till go: örtvifladt beslut företodde sig; att mannen. mligt hustruns utsago, ofta yttrat att han skulle kära halsen af både sig, hustrun och barnen och fter sådana yttranden ofta slipat sina knifvar, wvadan hustrun nästan jemt byst fruktan för hoom ; att Myrin väl icke beskyller mannen för de ogångna morden, men icke kan undgå att sätta ans yttranden i förbindelse med hvad nu skett, ynnerligast som Johansson mojlgaf sig flera gånor haft sådana yttranden. DNR SNR RRD ROR RN So NERVER OO RIE OR RR

17 februari 1873, sida 3

Thumbnail