En röfvare och en trogen pudel.
Man hade hunnit fram till slutet af augusti,
och fröjdade sig om aftnarne åt ett det allra
herrligaste månsken. Joachim var nödsakad
att på några dagar resa till Lindboholm och
väntades ej hem förrän tisdagen eller ons-
dagen. Det var nu lördagsafton, och gubben
Granat hade nyss med sin fisksump satt i
land bakom en udde i den lummiga lilla par-
ken med dess många bersåer. Han hade lsgt
sig en stund till hvila på gräsmattan bakom
några täta berberisbuskar, som omgåfvo en af
dessa små sittplatser, från hvilka man hade
ett så tjusande perspektiv framåt skärgården,
med dess täcka öar såsom kulisser.
Gubben väntade på en ung hurtig fiskare
i trakten, hvilken brukade hjelpa honom att
lägga ut långref, och han låg der nu och
stirrade på de glittrande böljorna, som i sol-
nedgången bildade en ofantlig matta af guld-
skir. Han grubblade på sin vän och granne
i flygelbyggningen, italienaren, som åtföljt
Joachim till hufvudstaden vid hans bortresa
för tre, fyra dagar sedan, likasom af ridderlig
graunlagenhet mot hans unga maka, men som
nu, döf för denna finkänslighetens röst, åter-
kommit på förmiddagen och med väl spelad