Meddelanden från allmänheten.
Hr redaktör!
Sådana bestar de der Hedin och konsorter
i endra kevmaren, som kunna tycka att det
äro onödiga och bortkastade ponningr de, som
utgifvas i och för konungens kröning, samt att
det blott kan intressera barn och gamla gums
mor att se all den der grannlåten! Nå, ja!
men hvad äro vi också alle annat än barn, hrr
riksdagsmän icke ens uvadahtaghe, ty de anses
ju till och met så dförståndiga (som barn pläga
vara), alt dem icke ens kunnat betros att bland
sig sjelfva utse en tal- och vice taiman! Då
vi nu således alla äro att betrakta såsom barn,
och hr Hedin ju medgifVit att r!lt som lyser
och är grannt roar och fägnar barn — hvar
före då vilja beiaga oss detta oskyldiga nöje?!
— Att vilja koussla så der på ett eller annat
hundratusen är att vara bra illojal, helst vi
nu ju ha så codt om psogar, ei.er hvad det
påstås, Och huru skulle det också komma att
gå, om icke vår älskado konung skälle, som sig
bör, blifva krönt? — Skullo vi då ha oh kotuog
utan krona? — Tungt är att vara konung
utan krona. — Och huru skulle han få vis-
dom att i nåder styra sitt folk, ty det år väl
med den heliga gmörjelsen som visdomen föl-
jer, förmoda vi?! Och hvad sku!le hr Hedin
vilja använda de der lumpna styf:arne till, som
han vill inbespara, genom ått beröfva Sveriges
barn och gummor fröjden att boskåda detta
riksspektakel? — Kanske till folkupplysningens
befrämjande? Vore visst godt och bra det,
ty derutionan är mycket öfrigt att önska: men
besinna ändock, hr Hedin, att för mycket och
för litet skämmer allt. Om vi, allmoge, skullö
få för mycket af den varan, och vi nu skulle
få se att det kan gå för sig utan att vår konung
kröneg, så — hvem vet om icko vi on vacker
dag äfven kunde komma på den tanken, att
det till och med kunde gå för sig utan konung?
Det vore ju dock förskräckligt och hvem komme
det då an på? Jo, just på hr Hedin och lik
tänkande i andra kammaren, — Visserligen
ha ni många, ja, tyvärr, alltför många som
ibland det s, k. folket dela edra åsigter; men
hade ni ändå hållit munnen på eder och öd
mjukt gått vice talmannens önskan till mötes,
så hado vi åtmjastone ännu en gång kunnat få
pjuta af detta herrliga skådespel. Nu vete
gudarne huru det kan gå, ty ha vi uppfättat
konung Oscar II rätt, så lärer nog han nu på
intet vilkor ingå på att låta kröna sig, så vida
icke ni, efier närmare besinnande, falla till
bönboken; men skulle ni vid frågans åter-
kommande från utskottet befinnas lika oför-
bätterliga, så hoppas vi åtminstone att första
kammaren, om ock ensam, ingår till k. m:t
med en skrifvelse och anhäller, att h. m:t i
nåder måtte låta kröna sig!
) Sannt royalistiske danemän,
FORESTER SET IRAS SEO EEE