Meddelanden från allmänheten. Hr redaktör! Sådana bestar de der Hedin och konsorter i endra kevmaren, som kunna tycka att det äro onödiga och bortkastade ponningr de, som utgifvas i och för konungens kröning, samt att det blott kan intressera barn och gamla gums mor att se all den der grannlåten! Nå, ja! men hvad äro vi också alle annat än barn, hrr riksdagsmän icke ens uvadahtaghe, ty de anses ju till och met så dförståndiga (som barn pläga vara), alt dem icke ens kunnat betros att bland sig sjelfva utse en taloch vice taiman! Då vi nu således alla äro att betrakta såsom barn, och hr Hedin ju medgifVit att r!lt som lyser och är grannt roar och fägnar barn — hvar före då vilja beiaga oss detta oskyldiga nöje?! — Att vilja koussla så der på ett eller annat hundratusen är att vara bra illojal, helst vi nu ju ha så codt om psogar, ei.er hvad det påstås, Och huru skulle det också komma att gå, om icke vår älskado konung skälle, som sig bör, blifva krönt? — Skullo vi då ha oh kotuog utan krona? — Tungt är att vara konung utan krona. — Och huru skulle han få visdom att i nåder styra sitt folk, ty det år väl med den heliga gmörjelsen som visdomen följer, förmoda vi?! Och hvad sku!le hr Hedin vilja använda de der lumpna styf:arne till, som han vill inbespara, genom ått beröfva Sveriges barn och gummor fröjden att boskåda detta riksspektakel? — Kanske till folkupplysningens befrämjande? Vore visst godt och bra det, ty derutionan är mycket öfrigt att önska: men besinna ändock, hr Hedin, att för mycket och för litet skämmer allt. Om vi, allmoge, skullö få för mycket af den varan, och vi nu skulle få se att det kan gå för sig utan att vår konung kröneg, så — hvem vet om icko vi on vacker dag äfven kunde komma på den tanken, att det till och med kunde gå för sig utan konung? Det vore ju dock förskräckligt och hvem komme det då an på? Jo, just på hr Hedin och lik tänkande i andra kammaren, — Visserligen ha ni många, ja, tyvärr, alltför många som ibland det s, k. folket dela edra åsigter; men hade ni ändå hållit munnen på eder och öd mjukt gått vice talmannens önskan till mötes, så hado vi åtmjastone ännu en gång kunnat få pjuta af detta herrliga skådespel. Nu vete gudarne huru det kan gå, ty ha vi uppfättat konung Oscar II rätt, så lärer nog han nu på intet vilkor ingå på att låta kröna sig, så vida icke ni, efier närmare besinnande, falla till bönboken; men skulle ni vid frågans återkommande från utskottet befinnas lika oförbätterliga, så hoppas vi åtminstone att första kammaren, om ock ensam, ingår till k. m:t med en skrifvelse och anhäller, att h. m:t i nåder måtte låta kröna sig! ) Sannt royalistiske danemän, FORESTER SET IRAS SEO EEE