(Ingändt.) Ett ord i frågan om det tillämnade asylet för sceniska artister. Utan att på något sätt underkänna den goda mening; som gjort sig gällande och dikterat det filantropiska försöket att åstadkomma ett hem för sceniska artister, vågar författaren af denna artikel homställa till de personer, som närmast intressera Big för ett dylikt företag, huruvida det afsedda vackra och menniskoälskande ändamålet verkligen skulle befrämjas genom inrättandet af en dylik barmhertighetsinrättning. Kostnaden för en sådan institution, om den skulle motsvara det afsedda ändamålet, torde komma att uppgå till så storartade summor, att mången, vid en noggrann kalkyl, ovilkorligen skulle rygga tillbaka. Om dessa störa kostrader torde bäst en föreställning kunna vinnas genom direktionen för härvarande asyl för pauvres honteux. Då kungl. teaterdirektionen för många år tillbaka bildat em pensionskassa, som tillförsäkrar sujetterna en temligen sorgfri ålderdom, så skulle väl detta asyl förnämligast afse artisterna vid våra mindre teaåträr. Dessa artister hafva emellertid haft tillfälle till inträde såväl i artisternas och litteratörernas pensionskassa som ock i dramatiska och musikaliska artisternas pensionsinrättning, der konstnärerna, om också emellanåt sent, likväl erhålla en gäker årlig inkomst. Men vanligen afsluta dessa gamla sceniska artister sjelfva sin konstnärsbana så sent som möjligt, hvarpå många exempel af våra ännu lefvande skådespelare kunna anföras. Detta teaterlif har blifvit dem så kärt och är ett så stort behof för dem; att de på ålderns dagar till och med åtsga sig statistroller endast för att få vara med på tiljan. Att i sådant fall de äfven älska sin frihet, det kan tagas för afgjoråt, och derför skulle också tvånget inom asylet, det må nu vara så mildt som möjligt, alltid genera dem. Författaren vågar derför påstå, att om allmänheten, i stället för att understödja det tilltänkta asylet, ville understödja de ofvan nämda pensionsinrättningarne, hvarigenom pensionsrummens antal hastigare kunde ökas, skulle också derigenom helt säkert i alla hänseenden mera godt kunna uträttas. För den summa, som 15 3 20 pensionärer i asylet årligen skulle kosta, inberäknadt hyra och underhåll (vi antaga summan till omkring 10,000 rär), kunde den årliga afgiften af 15 rår till en pensionskassa erläggas för ej mindre ön 660 delegare. Eller också kunde utaf dessa 10,000 rdr räntan nära nog räcka till att betala två fulla pensioner efter 300 rär årligen, således efter 25 år en tillökning af 50 pensionärer! Af det anförda kan man snart inse hvilken stor fördel det skulle vara om, i stället för til åstadkommande af asylet, de inflytande medlen lemnades till våra pensionskassor för sceniska artister, dessa kassor, hvilkas verksamhet redan frambragt så goda och välsignelserika resultater. En ytterligaro tillväxt i kapitalstyrka skulle dessutom påskynda realiserandet af ett utaf en bland våra framstående artister väckt förslag om en önskvärd sammanslagning af dessa pensionskassor, som verka i enahanda syfte. Hyad det åberopade engelska asylet vid