Eleonoras vackra och rena, fastän ännu nå
got svaga stämma trängde så djupt ned i:
den vanligen så fruntimmersskygge eremitens
bjerta, att tonerna, sedan de förklingat, ännv
dallrade i hans bröst, likt klara daggpeslor på
den ännu omedvetna kärlekens rosenknopp
Joachim den tyste drömde omigen sina ljufvs
drömmar bland Murillos madonnor i Sevilla
Gubben Patrik, hvilken var lika musikalisk som
hans tre barn, ehuru han aldrig egnat sin tid
åt behandlingen af något instrument, var all.
deles betagen, och hans förtjusning ökades
ännu mera under samtalen med Clara om hen.
nes vidsträckta resor och under hennes poetisks
skildringar af sina reseintryck. Det orofulls
vemod, som hvilade öfver hela hennes väsen,
gjorde henne dubbelt intressant, och det var
derför på fullaste allvar som gubben gaf luft
åt sin hänryckning iförtroliga hviskningar till
sin förstfödde:
Ja, det var då alldeles befängdt, min kära
Mazne, hvad du råkat lyckligt ut på dina
resor! Du har jn funnit ett par verkligt äkta
perlo7, eller om jag skulle tala som en juve-
lerarc, så förefaller mig mamsell Clara som
en bri!jant af renaste vatten, mamsell Eleo-
nora som en dyrbar äkta perla, funnen uppe
i den höga norden, och sjelfya gumman Flanke
är en ametist eller en karnpeol, som genom
kontrasten ökar de andras värde.
Ja, bästa far, huru mycket dyrbarare äro inte
då de unga damerna för mig, och i hvilken