Eleonoras vackra och rena, fastän ännu nå got svaga stämma trängde så djupt ned i: den vanligen så fruntimmersskygge eremitens bjerta, att tonerna, sedan de förklingat, ännv dallrade i hans bröst, likt klara daggpeslor på den ännu omedvetna kärlekens rosenknopp Joachim den tyste drömde omigen sina ljufvs drömmar bland Murillos madonnor i Sevilla Gubben Patrik, hvilken var lika musikalisk som hans tre barn, ehuru han aldrig egnat sin tid åt behandlingen af något instrument, var all. deles betagen, och hans förtjusning ökades ännu mera under samtalen med Clara om hen. nes vidsträckta resor och under hennes poetisks skildringar af sina reseintryck. Det orofulls vemod, som hvilade öfver hela hennes väsen, gjorde henne dubbelt intressant, och det var derför på fullaste allvar som gubben gaf luft åt sin hänryckning iförtroliga hviskningar till sin förstfödde: Ja, det var då alldeles befängdt, min kära Mazne, hvad du råkat lyckligt ut på dina resor! Du har jn funnit ett par verkligt äkta perlo7, eller om jag skulle tala som en juvelerarc, så förefaller mig mamsell Clara som en bri!jant af renaste vatten, mamsell Eleonora som en dyrbar äkta perla, funnen uppe i den höga norden, och sjelfya gumman Flanke är en ametist eller en karnpeol, som genom kontrasten ökar de andras värde. Ja, bästa far, huru mycket dyrbarare äro inte då de unga damerna för mig, och i hvilken