Om lotsfördelningschefsplatserna läses följande beaktansvärda uppsats i Ve. sterviks Veckoblad: Hvad pöstkontoren äro för armön, hafva lotsfördelningschefsplatserna förr varit för flot: tans äldre officerare i de lägre graderna. Under de sistförflutna åren hafva likväl höga vederbörande börjät ändra system härutinnan och besatt dessa platsör med yngre officerare från flottan, som äro i sin bästa och tjenst-arasto ålder. Så visar t. ox. statskalondern att lotsfördelningscheferne i Kalmar, Norrköping och Landskrona äro födde 1842: och utnämde 1871—72—70, den i Vestervik född 1837 utnämd 1868. Efter knappt ett tiotal års tjonstgöring hafva dessa unga män vid mindre, än 30 års ålder fått sätta sig till ro vid dossa helfva sinekurer med tvåtusen och några hundra riksdalers lön, Vi benämna dessa platser med skäl sinekurer, ty om än deras tjenstgöring är nyttig och behöflig, så upptager den dock ytterst ringa tid. Det sätt hvarpå lotsfördelvingschefsbofattningen inom Vesterviks distrikt under såart 1 års tid blifvit bestridd, lomnar äfven ett eklatant bevis häruppå. Sedan den unge officer, som innehade denna befattning, i början af förlidet år gonom iråkad sinnessjukdom blifvit urståndsatt att sköta lensamma, blef först chefen i Kalmar distrikt förordnad att i sex månader förestå den jomte sin egen. Sedan han derefter på egen begäran blifvit den 1 oktober entledigad från förordnandet, och då ingen officer anmäldo sig såsom aspirant till det troligen magra förordaandet, lärer man ett ögonblick verkligen tänkt på en skicklig kofferdikapten som förr sökt platsen och ådagalagt sin fulla kompetens, — men — nej; han bar ej epauletter, det gick ej an; det var farligt för framtiden, att släppa in kofferdimän., Man vidtog i stället den utvägen, att för halfåret oktober—mars förordna chefon för Norrköpings distrikt att bestrida tjonsten i Vesterviks distrikt jomto sin egen. Vosterviks distrikt har således i ett års tid varit i saknad at egen chef. Antingen måste nu -antagas att donna befattning är onödig, i hvilket fall distriktet ju kunde fördelas mellan cheferno i Kalmar och Norrköping, eller är den, såsom verkligen är föchållandet, nyt tig och behöflig, i hvilket tall särskild vikarie ovilkorligen bort förordnas att bostrida den, Egendomlig är den omsorg, hvarmed vadar 0 bön ot ort ga varia svuerdikapten från nar --, 1 sjömannaduglighet, kunskarv Och disciplin stå desse dock numera ingalunda efter flottans officerafe, Att lotsfördelningscheferno hafva alltför litet tt göra, är kändt och erkändt, De medhunne ullkomligt att tillika fullgöra de göromål, som nu åligga lotsåldermännen, utan att dock behöfva öfveranstränga sig det ringaste, och dessa sistnämda platser kunde så saklöst indraga,