Vår mor var mindre ofördragsam än du, menar jag, då hon kunde ta fill make en så gladlynt och — ja, jag respekterar för mycket min far, den hedersgubben, för att säga något annat än gladlynt man. — Emellertid hoppade vårt samtal nu ur skenorna, ty Vi skulle ju tala om oss båda. Hvarför skall du till vår firmas skada och skam så tydligen affischera en brytning oss emellan, och hvarför vill du inte göra ett enda besök hos min fästmö? Derför att jag då skulle nödgas tala sanning om min egen broder. Hon känner dig för väl genom ryktet, för att inte ta din sanning för öfverdrift, Hvert har du fört, hvar har du undandolt de båda stackars flickorna?4, frågade Joachim tvärt, och tydligen visande med hvilka tankar hans själ var sysselsatt. Hvad är din mening med deras aflägsnande? Jag vill achevera deras uppfostran, låta dem bese verlden, lära sig främmande språk, och på detta sätt göra dem till en prydnad för hufvudstadens modister. Du har således brutit din förbindelse med Clara, återtagit dina löften och förkroszat den stackars flickan? Jag har arrangerat allt på bästa fot för båda Bystrarna. De äro glada, förnöjda och öfverlyckliga. Du måste återskaffa mig det arma barnet Eleonora. Verldsdamen Clara tycks ha energi tillräckligt att svara för sig sjelf.